Author: Birgit Eggert

Ishøjpalmen, Randerstypen og 2900

Eksempler på danske stednavne med sociale konnotationer

af Johnny G. G. Jakobsen

Ligesom personnavne, kan stednavne blive tillagt særlige sociale konnotationer. I Danmark vil urbane kvarternavne som Mjølnerparken (København), Gjellerupplanen (Århus) og Vollsmose (Odense) hos de fleste danskere være ledsaget af et indre billede af lavsocial ghetto med beton, integrationsproblemer og kriminalitet – også selvom de færreste danskere nogen sinde har været nogen af stederne. I enkelte tilfælde kan hele byers navne være knyttet op på tilsvarende sociale stereotyper. Det vil der blive givet eksempler på her.

Ishøj

Ishøj var oprindeligt en lille middelalderlig kirkelandsby på østkysten af Sjælland, som indtil 2. verdenskrig levede et stille bondeliv som så mange andre steder i Danmark, men fra midten af 1950’erne blev ikke mindst Ishøj centrum for en serie af byudviklingsplaner for den københavnske sydvestegn langs Køge Bugt. På blot tyve år voksede kommunens indbyggertal fra 900 (1960) til over 20.000 (1981), og en stor del af bosætterne var gæstearbejdere fra især Tyrkiet, der i samme periode blev inviteret til landet. Ishøj Kommune har også efterfølgende tiltrukket mange nydanskere, og har i dag en indbyggerandel på 37,5 % med ”anden etnisk herkomst end dansk”, hvilket er landets højeste.

Ishøj blev således en af de første større lokaliteter i Danmark med en tydelig anderledes etnisk komposition end andre steder, og allerede i slutningen af 1970’erne omtaltes byen pejorativt som ‘Tyrkiets hovedstad’, ligesom det spøgefuldt hævdedes, at der var et udbredt gedehold på altanerne i Ishøj. Selve navnet Ishøj var af samme grund længe kædet sammen med socialt boligbyggeri og indvandring, men efterhånden som dette blev udbredt mange andre steder i Danmark også, mistede navnet sin særlige sociale konnotation. I dag lægger byen, lidt mere neutralt, blot navn til en særlig frisure, ‘ishøjpalmen’, der består af en hestehale eller hårknold sat lige oven på hovedet. Hvor vidt denne hårmode er særlig udbredt i Ishøj, skal her være usagt.

Randers

Den gamle hæderkronede nordøstjyske købstad Randers var tidligere kendt for handel med den bundsolide jyske hesterace, produktion af lige så slidstærkt reb og ikke mindst fremstilling af det nok så berømte ølmærke Thor, der angiveligt kunne få folk til at slå flikflak i Randers Fjord (især hvis man ikke blev serveret en sådan øl). I de seneste 20-30 år har Randers imidlertid fået et anderledes negativt omdømme, lidt i stil med Ishøjs, men her som højborg for et jysk bondeproletariat (en slags ‘white trash’), hvorfra de socialt bedrestillede unge flytter væk for at videreuddanne sig i Århus, Ålborg eller København.

Byen blev især 1990’erne og 2000’erne kendt for vold, bandekriminalitet og en af landets højeste drabsrater, og medierne dækkede ivrigt hvordan byen angiveligt blev styret af muskelsvulmende unge mænd med dyrt sportsmærketøj (‘H2O-banden’). Bedre blev byens renommé ikke, da rapgruppen Østkyst Hustlers i 1995 udgav nummeret ‘Verdens længste rap’, hvori de fiktivt besøger Randers og får alle deres fordomme om byen og dens indbyggere bekræftet. Yderligere slemt blev det, da en 17-årig dreng (uden relation til byen) i 2014 startede en facebook-side, hvis primære formål var at gøre nar af Randers og folk derfra; i løbet af kort tid fik siden 36.000 følgere.

Selvom bandekriminaliteten i Randers i de senere år næppe er højere end i andre danske byer, så florerer den negative konnotation til byens navn stadig i bedste velgående i resten af riget, hvor en ‘Randers-type’ er en yngre, muskuløs fyr af tvivlsom karakter, iklædt dyrt sportstøj, Nike Shox-sko og store guldkæder, mens han drikker Bacardi Breezer eller Mokaï (frugtdrikke med alkohol). I 2017-18 indledte Randers Kommune og en række private grupper i byen en kampagne for at forbedre byens image, for som flere unge dengang udtalte, så var det ikke ligefrem noget man pralede med, at man kom fra Randers – også selvom man ikke gik i Nike-sko eller drak Mokaï.

2900 Hellerup og 8210 Gjellerup

Stednavne kan også have en meliorativ-social konnotation, hvor f.eks. Hellerup, Silkeborgsøerne og Gammel Skagen er danske stednavne, der umiddelbart fremkalder forventninger om huspriser i den høje ende af skalaen. Ikke at højsocialitet med rigdom og høj levefod nødvendigvis fremmer omgivelsernes syn på stedets beboere – måske snarere tværtimod – men en eventuel negativ konnotation knytter sig da mere til de mennesker, der bor der, end til selve stedet og navnet, der alt andet lige opfattes attraktivt.

Faktisk kan selv de pågældende steders tilknyttede postnumre opnå en tilsvarende social konnotation i den almene danske bevidsthed, som f.eks. 2900 (Hellerup), der har lagt navn til tv-serien 2900 Happiness, ligesom Uge 29 i de senere år er blevet synonym med en sommerlig folkevandring af rige nordsjællandske jetsettere til Gammel Skagen. Omvendt har postnummeret 8210 (Århus V, hvor bl.a. Gjellerupplanen ligger) fået kultstatus i det danske hiphopmiljø, som en slags synonym med en ‘street’ ghettoforstadskultur, hvorfra ægte og progressive nye strømninger kan udvikle sig i en etnisk mangfoldighed. Den numerale navnedyrkelse gik så langt, at telefonmodellen Nokia 8210 i en periode blev det sublime statussymbol i miljøet.

Den vestårhusianske case er faktisk et klassisk videreudviklet eksempel på, hvordan et navn, der umiddelbart har en negativ denotation eller i dette tilfælde konnotation, kan blive taget til sig af navnets nærmestknyttede brugere i en sådan grad, at konnotationen vendes til noget positivt. Akkurat som når indfødte amagerkanere med stolthed proklamerer, at de kommer fra Lorteøen, og når beboerne på samme øs Lossepladsvej i 2012 kun med beklagelse måtte skifte nominel adresse til det ifølge kommunen mere mondæne Artillerivej.

De ovennævnte eksempler illustrerer, hvordan enkelte stednavne af forskellige årsager kan udløse en stærk social konnotation, der bliver alment udbredt langt uden for lokalitetens umiddelbare omegn. Man kan sige, at selve navnets denotation ikke har meget med dette at gøre. Der er således ikke langt fra Hellerup til Gjellerup, hverken denotativt-onomastisk eller lydligt, men det er der til gengæld konnotativt (og geografisk). Men faktisk kan også hele stednavnetyper være bærere af særlige sociale medbetydninger. Dette vil blive emnet for min næste klumme i nærværende blog.

En namnforskares arbete i Coronans tid 2021

av Linnea Gustafsson

Alla har väl alltid mycket att göra, och inte har det blivit mindre under coronaperioden. Lärosätena har stängt ner och studenterna får inte träffa sina lärare. Den enda fördelen är att vi lärare är saknade av studenterna. Arbetet med att stötta dem har dock tilltagit. Det är inte lätt att vara vare sig student eller lärare i den tid vi lever i… Dessutom ska mitt lärosäte producera en ny forskningsstrategi som sträcker sig fram till 2030. Det skapar ganska mycket extraarbete och konflikter mellan olika ämnes­områden. Humöret är alltså – liksom hos många andra – ganska ljummet.

Vinterbild från Halmstad. Foto: Linnea Gustafsson.

Inte ens namnforskningen går på räls. Jag har hamnat i en till synes oändlig ström av svårbesvarade frågor, t.ex. är produktnamn namn, eller inte?Var går gränsen mellan företagsnamn och produktnamn? Efter mycket läsande och reflektion har jag kommit fram till att allt beror på. Redan här borde jag kanske ha backat och släppt min forskningsidé, men jag backar inte! Produktnamnen ska övervinnas och tämjas! Därför skulle jag vilja veta vad mottagarna, eller eventuella kunder, tycker om, känner till och uppfattar om produktnamn. Vad är det för skillnad på Volvo 945 och OPI Engage-meant to Be? Hur vet människor vilka produkter som döljer sig bakom namnen? Förutom för mig som namnforskare är detta naturligtvis något som alla företag med intention att sälja saker vill veta.

Kanske är lösningen på den splittrade tillvaron att istället lyfta blicken och se framåt. Coronatiden får ett slut, studenterna kommer tillbaka, och jag kommer att lösa produktnamnens gåta. En helt egen forskningsfråga är dock hur lång tid det kommer att ta innan jag är där.

Våra svenska namn

av Märit Frändén

I Sverige finns en enorm mängd olika personnamn, både förnamn och efternamn. Men vilka av dessa namn är egentligen svenska?

Det finns många tänkbara svar på den frågan. Man kan ha en inkluderande hållning och säga: “Ja men, om namnen bärs av svenska medborgare i Sverige, så är de väl svenska namn allihop?” Eller så kan man säga: “Nej, nej, för att ett namn ska kunna kallas svenskt måste det vara etymologiskt svenskt.” Och mellan dessa två ytterpunkter finns naturligtvis ytterligare en hel mängd möjliga svar.

Det klockrena exemplet på svenska namn är förstås de namn som har helt svenskt eller nordiskt ursprung. Sigrid. Erik. Björn. Att lägga till ett inhemskt ‑son förändrar ingenting: Eriksson är lika svenskt som Erik.

Men hur är det med namn som Anders och Nils, som är av annat ursprung men har fått en anpassad form i Sverige? I Historiska museets sökmotor Nomina får man veta att Anders och Nils är en nordisk respektive svensk namnform, men man får också upp en bild av en liten flöjtspelande figur med bildtexten “Grekiskt”. När jag skriver in mitt eget förnamn Märit visas i stället en person med svärd i handen som spränger fram på häst, och bildtexten “Persiskt”. Och det känns väl inte helt klockrent. Väl är Märit en sidoform Märta, som i sin tur är en form av Margareta, som är en grekisk form av ett persiskt ord för ‘pärla’ – men ingen heter ju Märit i Iran, utom den som till äventyrs har rötterna i mellannorrland. Märit ligger en bra bit från Margareta, och gissningsvis ännu längre från det persiska grundordet. Kan man ändå säga att Märit är ett persiskt namn?

Om Anders och Nils inte är riktigt svenska, men ändå ganska – förändras graden av svenskhet om man hänger på ett ‑son? Med andra ord, är Andersson och Nilsson svenskare än Anders och Nils?

Är Azizsson och Omarsson svenskare än Aziz och Omar? Josefsson är ganska svenskt – men hur är det med Yousifsson? Såväl Yousifsson som Azizsson och Omarsson finns i dagens Sverige, och är bra exempel på att personnamn inte så lätt låter sig etiketteras.

Alice har varit det mest populära namnen för nyfödda flickor i Sverige de senaste åren. Gör det namnet till svenskt? Anna är det vanligaste tilltalsnamnet för svenska kvinnor i alla åldrar – är det svenskt? Inte om du frågar etymologen. Men om du frågar de föräldrar som har valt namnet Anna till sin dotter, kan de mycket väl motivera valet med att de “ville ha ett traditionellt svenskt namn”. I det sammanhanget får kanske “svenskt namn” tolkas som ‘namn med lång historia i Sverige’. Det innefattar Anna, men kanske inte Alice? Visst är det rimligt att man gör skillnad på namn med olika lång historia i Sverige, precis som man lätt gör med äldre och nyare importord. Både levla och skrolla tas upp i Svenska Akademiens ordlista, men många tycker nog att de är mindre svenska än hemtama ord som traktor eller musik.

Spelar skriftbilden roll? Är skrolla svenskare än scrolla? Är Lisa svenskare än Liisa? Är Jakob svenskare än Yakob?

Eller är det uttalet som avgör? Lewicki skrivs likadant i Sverige och i Polen. I Polen uttalas det /le’vitski/, men i Sverige ofta /le’vik:i/. Påverkar det namnets svenskhet? En svensk som heter Lewicki skulle nog själv säga att namnet är polskt, även om vederbörande använder det svenska uttalet.

Man skulle kunna vända på det: Om någon bor i Finland och heter Palo i efternamn, så heter hen (eller i det fallet faktiskt hän) /’palo/, men oaspirerat p, öppna a- och å-ljud och två korta stavelser. Om någon heter Palo i Sverige, så heter hen – åtminstone efter en tid – i stället /’phɑ:lu/, med aspirerat p, långt, mörkt a-ljud och det svenska o-ljudet i slutet. Kan man säga att ett namn som uttalas på det sättet är finskt? Kan /’kos:ik/, skrivet Cosic, vara kroatiskt, eller /’jilmas/, skrivet Yilmaz, vara turkiskt? I Kroatien eller Turkiet skulle svaret bli nej, för där heter Ćosić /’tɕo:sitɕ/ och Yılmaz /’jɨlmaz/ – det svenska uttalet av Yilmaz strider till och med mot turkiskans vokalharmoni, och är därför ett “omöjligt ord” i turkiska öron. Om /’phɑ:lu/, /’kos:ik/ och /’jilmas/ inte är finskt, kroatiskt respektive turkiskt, vad är de då? Någonting måste de ju vara?

I de här fallen skulle nog mitt svar vara att de är svenska namn, om än med finskt, kroatiskt respektive turkiskt ursprung. Om de har uttal som är helt okända i “hemlanden”, och som i vissa fall också strider mot språkens fonotax, skulle det vara mycket märkligt att ändå mena att det är där de hör hemma. När namnbärarna själva uppfattar sig som svenska kanske man också ska säga att deras namn är det? Jag har intervjuat en vietnamesisk man som bott länge i Sverige, och han berättade att han till en början störde sig på det svenska uttalet av hans namn, men att han accepterade det i takt med att han själv började känna sig som svensk. Är inte det ganska fint?

Namn, liksom andra ord, påverkas av det omgivande språket – det är bara så. Man kan tycka att det är bra eller dåligt, men det är en helt naturligt lingvistisk utveckling. Många svenskar med invandrade namn har den svenska formen som sin huvudsakliga eller till och med enda namnform. Det kan gälla både uttalet och sättet att skriva. Diakritiska tecken försvinner snabbt vid ett tangentbord.

Visst behöver vi namnforskare våra etymologier. Men vi behöver också komma ihåg att det finns gråzoner i detta. Där ute i verkligheten är det många som använder andra etiketter än de etymologiska. Och de har faktiskt lika rätt som vi – bara på ett annat sätt.

Transpersoners egenvalda självbenämningar

av Carin Leibring Svedjedal

Jag är doktorand i nordiska språk vid Uppsala universitet, och i min avhandling undersöker jag transpersoners egenvalda självbenämningar. Med självbenämningar avses här förnamn och pronomen i tredje person singular. Jag studerar dels strategier som tillämpas vid valen av förnamn och pronomen, dels forskningspersonernas upplevelser av omgivningens bemötande gentemot deras egenvalda självbenämningar. Undersökningens huvudfrågeställning lyder ”hur samverkar självbenämningar med könsidentitet”, och jag samlar in mitt material genom enkäter och intervjuer.

Ämnet är relativt outforskat i svenskspråkiga kontexter (se dock Wenner 2020 och Rancken 2017), och jag har en tvärvetenskaplig ansats i både valet av metoder och teoretiska perspektiv. Det teoretiska ramverket hämtar inslag från socioonomastik, sociologi och genusvetenskap (inklusive transgender-studier), vilket jag för närvarande samlar under begreppet queerlingvistisk pragmatisk teori. Jag planerar att påbörja min materialinsamling under 2021. I följande text kommer jag att ge en introduktion till några av avhandlingens utgångspunkter, samt beskriva hur jag arbetar utifrån forskningsetiska principer.

Trans och cis

Att vara trans innebär att man inte identifierar sig med det kön som tilldelades en vid födseln. Motsatsen till trans är cis, vilket alltså innebär att man identifierar sig med det vid födseln tilldelade könet. Ett viktigt begrepp för studien är cisnormativitet, vilket används för att fånga in de förväntningar och uppfattningar som finns kring att personer per automatik identifierar sig ”som det kön som har tillskrivits dem vid födseln och lever efter det könets sociala normer” (RFSL:s begreppsordlista).

Förnamn och pronomen i nya bruksperspektiv

Avhandlingen belyser förnamn och pronomen ur nya perspektiv vad gäller bruk. Jag är alltså främst intresserad av hur språkbrukare använder förnamn och pronomen som språkliga resurser för köns- och identitetskonstruktion.

Förnamnsbruk och identitet är sedan innan väl beforskat (se t ex Aldrin 2011, 2014, 2016), men det har ofta skett utifrån antagandet att forskningspersonerna är cis. Det finns en stark cisnormativ syn på förnamns- och pronomenskick där feminint respektive maskulint kodade förnamn antas höra ihop med könade pronomen som hon och han, och att det för den delen enbart finns två personliga pronomen att använda om människor vars kön är känt. Detta börjar dock luckras upp, mycket tack vare införandet och etableringen av hen i svenskan. Hen har dock inte utforskats i särskilt hög utsträckning som personligt pronomen för individer, utan mestadels i dess anonymiserande och generaliserande funktion.

Därtill börjar bruket av den som personligt pronomen också etableras mer och mer. Avhandlingen undersöker därför både hur förnamn och pronomen används ”var för sig” som språkliga resurser, och den bidrar även med nya perspektiv på hur förnamn och pronomen hänger ihop med varandra. Det ger i sin tur en vidgad förståelse för hur kön indexeras genom självbenämningar.

Forskningsetik

En stor del av förarbetet inför min materialinsamling utgörs av forskningsetiska avväganden inför ansökan om etikprövning. En grundpremiss för avhandlingen är att forskningsdata inte samlas in och analyseras helt anonymiserat, eftersom förnamn utgör en central del av materialet, där också vissa av förnamnen endast bärs av en eller ett fåtal personer i Sverige. Detta väcker forskningsetiska frågor som inte alltid är särskilt vanligt förekommande i annan språkvetenskaplig forskning, eftersom intresset för namnmaterial ofta begränsas till den onomastiska disciplinen.

Jag behöver göra en avvägning mellan individskyddskravet och forskningskravet (Vetenskapsrådet 2002 och 2017), och hitta en lämplig balans mellan att å ena sidan upprätthålla forskningspersonernas integritet, och å andra sidan följa etiska riktlinjer för materialets tillgänglighet för andra forskare. Jag behöver även förhålla mig till 2018:s dataskyddsförordning. De åtgärder som jag vidtar är bland annat att forskningspersonerna själva får välja dels om de vill ange sina förnamn, dels om de tillåter att deras förnamn publiceras i avhandlingen. Forskningspersonerna får naturligtvis också lämna informerat samtycke till att de uppgifter som de lämnar används i studien.

När data samlats in kommer jag att anonymisera den genom att extrahera förnamnen och andra identifierande personuppgifter, och därefter pseudonymisera anonymiserade data. Utifrån forskningsetiska riktlinjer om konfidentialitet, är det sedan dessa data som kommer att kunna tillgängliggöras för andra forskare. Detta förfarande kan te sig komplicerat och av ganska rigid karaktär, men det görs för att värna om forskningspersonernas integritet i så hög utsträckning som möjligt. Min förhoppning är att avhandlingen därför också kan bidra med nya exempel på hur namnforskning kan förhålla sig till forskningsetiska frågor kring namnmaterial.

Referenser

Aldrin, Emilia, 2011: Namnval som social handling: val av förnamn och samtal om förnamn bland föräldrar i Göteborg 2007-2009. Uppsala: Uppsala universitet

Aldrin, Emilia, 2014: Förnamnsvalet som resurs för förhandling av könsidentiteter och könsgränser. I: Studia Anthroponymica Scandinavica, 32:2014

Aldrin, Emilia, 2016: Välja namn – välja kön? Hur förnamnsval bidrar till konstruktion av könsroller. Ortnamnssällskapets i Uppsala Årsskrift

Rancken, Alexis, 2017: Namn bortom normerna – Förhållandet mellan förnamn och icke-normenliga könsidentiteter. I: Sukupuolentukimus – Genusforskning 30:2017

RFSL begreppsordlista

Vetenskapsrådet (2002): Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning

Vetenskapsrådet (2017): God forskningssed

Wenner, Lena, 2020: ”’Nu sitter namnet som en smäck’. Om att byta förnamn som transperson”. I: Nyström Staffan, Strandberg Svante & Wahlberg Mats (red.)  (2020): Namn och namnvård: vänskrift till Annette C. Torensjö på 60- årsdagen den 18 november 2020. Uppsala: Uppsala universitet

Hans navn, hendes navn, deres navn? Efternavne, familiepraksis og identitet

af Katrine Kehlet Bechsgaard

I et nyt forskningsprojekt fokuserer jeg på efternavnebrug i familier – en praksis, der har gennemgået en rivende udvikling i løbet af de seneste årtier. Ifølge den danske navnelov fra 1961 fik en kvinde automatisk sin mands slægtsnavn ved indgåelse af ægteskab, medmindre hun i en skriftlig erklæring ytrede ønske om at beholde sit eget slægtsnavn. Ligesom børnene fik farens slægtsnavn – uafhængigt af, hvilket slægtsnavn moren havde.

Herefter gik der to årtier, før endnu en ny navnelov så dagens lys i Danmark, og i mellemtiden fik kvindebevægelsen sat sit præg på opfattelsen af de traditionelle kønsroller. I navneloven fra 1981 blev tingene dermed vendt på hovedet, og fra da af skulle danske kvinder – og mænd! – specifikt ønske at antage ægtefællens efternavn. Hvis ikke de gjorde det, beholdt de hvert sit efternavn, og nu var det også op til forældrene selv, hvis efternavn børnene skulle have. Og som den opmærksomme læser vil have opdaget: Med 1981-navneloven blev termen efternavn taget i brug på bekostning af slægtsnavn.

De sidste 40 år har budt på store forandringer

Siden er der gået yderligere fire årtier, og endnu en navnelov er undervejs kommet til. Det skete for 15 år siden, og med den seneste lov blev det også muligt at antage sit mellemnavn som efternavn, ligesom par nu kan tage hinandens efternavne uden at være gift, samtidig med at en tidligere ægtefælles efternavn nu kan gives videre til en ny partner.

Det er altså tydeligt, at meget er sket på efternavne-området i Danmark i løbet af de sidste 40 år, ligesom meget har ændret sig, når vi ser på familieformer, familiestrukturer og kønsroller. For eksempel viser tal fra Danmarks Statistik, at en fjerdedel af de danskere, der skiftede efternavn forrige år, var mænd. At vores sidste navn nu hedder efternavn i stedet for slægtsnavn er ganske passende, da navnet ikke længere nødvendigvis fortæller om, hvilken slægt vi tilhører. Ligesom det er tilfældet med eksempelvis uddannelse, job og bopæl, spiller tradition også en mindre rolle i vores tid, når det gælder navnevalg.

Antal efternavneskifter i Danmark i 2019. Kilde: NYT fra Danmarks Statistik 16. januar 2020, nr. 15: Navne – hele befolkningen 1. januar 2020

Nyt postdoc-projekt om efternavne i familier

I et to-årigt postdoc-projekt – støttet af Carlsbergfondet – som jeg netop har påbegyndt i januar 2021, undersøger jeg, om efternavnevalg dermed er blevet en måde, hvorpå man iscenesætter sig som en bestemt slags familie og opbygger identitet, og om efternavnevalg og narrativer herom indeholder information om og afspejler familiepraksis og opbygning (samt nedrivning) af familieidentitet. Jeg vil også undersøge holdninger til og vurderinger af efternavne og eksempelvis analysere forskelle på de efternavne, der bliver valgt til, og de efternavne, der bliver valgt fra. Endeligt vil jeg undersøge interkulturelle forskelle på opfattelser af efternavne i familien – nærmere bestemt mellem Danmark og USA, som er blandt de vestlige lande, hvor flest kvinder stadig overtager deres mands efternavn ved indgåelse af ægteskab.

Planen er nemlig, at jeg i det første halve år er ansat på Institut for Nordiske Studier og Sprogvidenskab på Københavns Universitet, mens jeg udfører en række interviews i Danmark, og at jeg tilbringer resten af projektperioden på Department of Scandinavian på University of California, Berkeley, hvor jeg udfører et mindre antal interviews. Mit håb er, at dette vil sætte den danske udvikling i perspektiv, og at jeg med undersøgelsen kan bidrage med ny viden om nutidens efternavnebrug, familiepraksis, identitetsopbygning og kønsroller.

Svenska efternamnsbyten 1920–1944

av Johan Hedberg

I mitt pågående avhandlingsprojekt undersöker jag efternamnsbyten i Sverige åren 1925–2015. En av frågeställningarna berör varför människor väljer att byta efternamn och detta undersöks bland annat genom att studera de motiveringar som namnbytare har givit i sina ansökningar om efternamnsbyte. När jag studerar ansökningarna slås jag ibland av hur utförliga motiveringar som har givits, trots att det troligen inte varit nödvändigt för att ansökan ska godkännas. Motiveringarna är stundtals utformade som korta berättelser om vilka problem det burna namnet ställer till med i vardagslivet.

Förutom de stundtals utförliga motiveringarna slås jag även av antalet ansökningar som finns i arkiven och hur antalet varierar mellan olika årtal. 1930- och 1940-talen verkar ha varit decennier då intresset för att byta efternamn steg markant. Det sker exempelvis en nästan fyrfaldig ökning av antalet ansökningar på bara en nioårsperiod mellan åren 1935 och 1944. Från strax över 2000 ansökningar år 1935 (SvD 1937-04-24) så är antalet ansökningar år 1944 strax under 8000 (SvD 1946-11-11). I det följande ska jag uppehålla mig vid några statistiska uppgifter om den ökande populariteten för namnbyten i Sverige med en diskussion om vilka orsaker som kan ligga bakom fenomenet.

Namnbytesstatistik 1920–1944

Jag har här valt att koncentrera mig på perioden 1920–1944. Denna period är av olika skäl en lämplig avgränsning. Ett skäl är att år 1920 har ansökningar om efternamnsbyte varit centraliserad sedan ett år tillbaka. Namnärendena bereddes vid Ecklesiastikdepartementet 1919–1922 och senare vid Justitiedepartementet 1923–1946.  Om efternamnsbytet skulle godkännas eller inte avgjordes i regeringskonselj. Ett annat skäl för avgränsningen är att namnärendena under perioden styrs av samma regelverk, nämligen släktnamnsförordningen från år 1901 (läs mer om denna i Entzenberg 2006).

Det finns ingen samlad publicerad statistik för antalet inkomna namnbytesansökningar under den tidsperiod som vi fokuserar på här. Det diagram som presenteras nedan bygger på uppgifter från Brylla (1995) och äldre tidningsartiklar som är hämtade från tidningar.kb.se. Diagrammet är heller inte komplett med alla årtal. Med dessa reservationer i åtanke redovisas nedan hur antalet inkomna ansökningar om efternamnsbyte till departementen har ökat under åren 1920–1944:

Det är värt att återigen notera det den stora ökningen av antalet inkomna ansökningar som sker under ett knappt kvartssekel. Det är också värt att notera att antalet ansökningar nästan fördubblas på bara fyra år mellan 1940 och 1944. Märk dock att det sker en liten nedgång mellan åren 1939 och 1940.

Möjliga orsaker bakom det ökade intresset för efternamnsbyten

Vilka faktorer det var som drev upp intresset för efternamnsbyten under perioden är svårt, för att inte säga omöjligt, att säkert fastslå. Jag ska här kort diskutera två möjliga orsaker.

Urbanisering

Åren 1920–1944 infaller under en period av tilltagande urbanisering och industrialisering i Sverige (scb.se). Det är inte långsökt att tänka sig att personer, med vanliga patronymikon, som flyttade in till staden från landsbygden upplevde vissa problem i vardagslivet. Innan personnumrens tid bör ett vanligt patronymikon också kunnat ha ställt till problem med postgången och i kontakten med myndigheter.

Ett namns grundläggande funktion är att vara särskiljande (se Andersson 1996, s. 16).  Efternamnets särskiljande funktionen kunde återupprättas om patronymikonet byttes ut mot ett mer ovanligt efternamn, oavsett om detta var ett efternamn som funnits tidigare i släkten eller om det var ett nybildat.

Namnböcker och namnbyråer

Urbaniseringen är inget nytt fenomen i Sverige år 1920 och kan inte ensamt förklara det ökande intresset för efternamnsbyten under perioden. För att kunna ansöka om nytt efternamn måste namnbytaren först veta hur man ska skriva den vid tiden inte alltför enkla ansökan, och om namnbytaren vill ta ett nybildat namn så måste ett nytt namn skapas. Det nybildade namnet ska dessutom inte vara för likt ett redan befintligt namn. Ansökningsprocessen och skapandet av nya namn var alltså två hinder som kanske hindrade en person från att byta efternamn. Under perioden 1920–1944 undanröjs dessa hinder något.

Utgivandet av den statliga namnförslagsboken ”Svensk namnbok” år 1921 bör ha underlättat för personer som ville ta nybildade namn. Boken innehöll cirka 15 000 namnförslag och intresset för att ta namn från boken var högt. År 1937 anses namnboken från 1921 vara förbrukad och uppsalaprofessorn Jöran Sahlgren får då i uppdrag av svenska staten att utge en ny bok med namnförslag. Sahlgrens uppdrag utmynnar i två böcker med namnförslag: ”Svensk namnbok 1939” och ”Svensk namnbok 1940”. Till dessa tillkommer några namnförslagsböcker som runt år 1940 utgavs på privata förlag. Allmänheten hade alltså vid tiden riklig tillgång till namnförslag och det praktiska hindret skapa nya efternamn bör ha varit något mindre.

Ansökningsprocessen var som tidigare nämnt inte helt lätt. Ansökan gjordes via ett brev som skulle innehålla vissa uppgifter och vara utformad på ett visst sätt, samtidigt som ansökan också skulle innehålla specifik dokumentation om den sökande. Ansökan skulle dessutom skickas till justitiedepartementet. Under 1930- och 1940-talen träder en aktör in på arenan som underlättar ansökningsprocessen, nämligen namnbyråerna. Dessa var små bolag som oftast sköttes av en ensam person. Namnbyråerna agerade ombud och skötte således hela ansökningsprocessen från utformandet av ansökningsbrevet till eventuell kontakt med myndigheterna. Enligt tidningsannonser från tiden hade även namnbyråerna egna listor med namnförslag.

I min pågående forskning har jag sett att namnbyråerna, åtminstone i mitten av 1940-talet, agerade ombud i en stor del av de ansökningar som inkom till justitiedepartementet och då särskilt i de ansökningar som berör byte till ett nybildat namn.

Slutord

Två faktorer, urbanisering och ett underlättande av ansökningsprocessen var möjligen bidragande orsaker till ökningen av efternamnsbyten i Sverige under perioden. Det går inte helt att bortse från att det ökande intresset för efternamnsbyten också delvis berodde på någon sorts ”snöbollseffekt”. Ju fler som tog steget att byta ut patronymikonet mot ett mer ovanligt namn, ju fler vågade byta. I min kommande avhandling hoppas jag kunna föra fler och utförligare resonemang om varför det har varit så populärt att byta efternamn i Sverige.

Litteratur

Andersson, Thorsten, 1996: Onomastiska grundfrågor. I: Den ellevte nordiske navneforskerkongressen. Sundvollen 19.–23. juni 1994. Redigert av Kristoffer Kruken. Uppsala. (NORNA-rapporter 60.) s. 15–43.

Brylla, Eva 1995: Utvecklingen av svenskt släktnamnsskick under 1900-talet. I: Slektsnamn i Norden. Rapport fra NORNAS tjueførste symposium i Oslo 17.–20. september 1992. Redigerad av Kristoffer Kruken. Uppsala. (NORNA-rapporter 58.) s. 61–79.

Entzenberg, Sonja, 2006: Det får ju vara någon ordning på torpet! Svenska personnamnsregler i ett historiskt perspektiv. Uppsala. (Språk- och folkminnesinstitutet. Småskrifter 2.) Kungliga biblioteket. Svenska dagstidningar. https://tidningar.kb.se/ (Hämtad 2021-01-07)

Statistiska centralbyrån, 2015: Urbanisering – från land till stad. (Hämtad 2021-01-05)

SvD: Svenska Dagbladet

SOU 1939:4. Svensk namnbok till vägledning vid val av nya släktnamn. Utarbetad av inom Justitiedepartementet tillkallad sakkunnig. Stockholm.

SOU 1940:10. Svensk namnbok 1940.På offentligt uppdrag utarbetad till vägledning vid val av nya släktnamn. Av Jöran Sahlgren. Stockholm.

Svensk namnbok, 1921: Till vägledning vid val av nya släktnamn. Enligt nådigt uppdrag utarbetad av därtill förordnade sakkunnige. Uppsala. Almqvist & Wiksell.

Tanker om sjældne og unikke fornavne

af Birgit Eggert

Det er ofte fremme i dagspressen i Danmark at flere og flere vælger sjældne og unikke fornavne til deres børn, og journalister efterspørger ofte viden om dette forhold hos navneforskerne. Men det er vanskeligt at få viden om de sjældne navne, da de jo ikke optræder i diverse navnestatistikker, og da de jo netop er sjældne, er det som forsker af etiske årsager problematisk at udtale sig om de enkelte navne, da de som unikke navne meget let kan identificere navnebæreren.

Tilfældige møder med sjældne navne
Det er ikke så ofte man møder på de sjældne og unikke navne; man skal faktisk være heldig at støde på dem i forskellige kilder. Jeg er selv enkelte gange stødt på sjældne navne som jeg har undersøgt nærmere. Det er for eksempel mandsnavnet Djalmar og kvindenavnet Juldagoline.

Det er mere eller mindre tilfældigheder som har gjort mig opmærksom på disse navne. Og for hvert eneste sjældne navn man finder, tager det rigtig lang tid at klarlægge oprindelse, betydning og ikke mindst en sandsynlig motivation for valget af netop dét navn.

Sjældne navne er ikke altid så sjældne
Hvis man skal have overblik over brugen af sjældne navne, er det nødvendigt med et heldækkende materiale som kan vise navnebrugen indenfor det område og den tidsperiode man ønsker at undersøge. Et eksempel er første fornavn til nyfødte i Danmark som Danmarks Statisk [www.dst.dk/navne] samler i lister med alle pigenavn og alle drengenavne hvert år. Selve listerne offentliggøres ikke, men tallene bruges i Danmarks Statistiks Navnebarometer.

I 2019 blev der givet 3559 forskellige pigenavne, og heraf blev de 2157 kun givet én gang. Til sammenligning blev det hyppigste pigenavn, Emma, brugt 486 gange. For drengenes vedkommende blev der givet 3278 forskellige navne som første fornavn i 2019, og heraf blev de 1956 kun givet én gang. Det hyppigste drengenavn, William, blev brugt 568 gange. Der er altså rundt regnet fire gange så mange som bærer et for årgang 2019 unikt fornavn, end som bærer det hyppigste drenge- eller pigenavn. Og det er langt mere end halvdelen af de benyttede navne som kun er brugt én gang i 2019. Det er altså ikke sjældent at bære et sjældent navn; og med 61.167 fødte i Danmark i 2019, er det 6,7 % af børnene som er den eneste i deres årgang med netop deres første fornavn.

De mange navne omfatter efter mit bedste skøn anderledes stavemåder af almindelige navne, udenlandske navne og almindeligt kendte navne som blot ikke er særligt hyppige lige nu. Det er altså ikke alle navnene i sådan et materiale som faktisk er sjældne, det kommer an på det perspektiv man lægger. Men hvem skal afgøre om noget er sjældent? Hvor lang tid skal der gå fra et navn har været almindeligt udbredt til man kan regne det for sjældent? Eller må navnet aldrig være brugt i landet/området før, for at det kan regnes som sjældent? Og hvornår er et udenlandsk navn sjældent?

Gunnar Knudsens samling
De etiske udfordringer ved at behandle nutidens sjældne navne, kan lettes ved at gå til historiske navnematerialer. På Navneforskning på Københavns Universitet har vi en samling af fornavne som er lavet af navneforskeren Gunnar Knudsen (1886-1952). Vi ved ikke hvad formålet med samlingen var og præcist hvilke kilder den bygger på, ligesom vi heller ikke ved præcist hvornår den er etableret. Den indeholder fornavne som er excerperet fra telefonbøger, aviser m.m. i første halvdel af 1900-tallet. Ved første øjekast ser samlingen ud til at indeholde sjældne navne, men der er også helt almindelige og velkendte navne med.

Kvindenavnet Signe er et af de almindelige navne i Gunnar Knudsens Samling

De sjældne navne i Gunnar Knudsens samling overskygger i høj grad de mere almindelige navne – ofte er der flere belæg på de sjældne navne end på det mere almindelige navne, og samlingen kunne således måske bruges til at beskrive brugen af sjældne navne i første halvdel af 1900-tallet. Det vil imidlertid først give mening når det er klarlagt hvilke kilder samlingen bygger på. Umiddelbart ser det ud til at den er koncentreret omkring københavnsk materiale, så måske kan den bruges til en undersøgelse af Københavnsområdet. Det vil et nærmere eftersyn af samlingen kunne afdække – jeg er i hvert fald meget optimistisk i forhold til dens potentiale.

Gorm og Vittus er nogle af sjældnere mandsnavne i Gunnar Knudsens samling

Socioonomastik og sjældne navne
Det er interessant at se på hvilke dele af befolkningen som benytter sig af sjældne navne, og om forskellige typer af sjældne navne fordeler forskelligt i befolkningen. Flere tidligere undersøgelser har vist at det var de lavere sociale lag i samfundet som oftest benyttede sig af sjældne navne. Eksempelvis viste Katrine Kehlet Bechsgaards afhandling Hvorfor skal barnet hedde sådan? fra 2015 at jo lavere uddannelse og jo længere ude på landet forældrene boede, jo flere sjældne navne brugte de.

Men der må være flere grupper som bruger de sjældne navne i dag, når 6,7 % af en årgang har et navn som kun er brugt én gang som første fornavn dét år. I danske medier trækkes ofte eksempler frem fra den såkaldte kreative klasse – altså skuespillere, kunstnere, reklamefolk osv. – som har givet deres børn ret specielle fornavne. Enten er det kun nogle få af denne type forældre som faktisk har givet sjældne navne til deres børn, eller også må de på en eller anden måde være forbigået i hidtidige navneundersøgelser. Måske fordi eksempelvis uddannelsesniveauet kan være meget forskelligt.

Hvis man skal gøre sig håb om at belyse om der faktisk er noget om snakken med hensyn til den kreative klasses brug af sjældne fornavne, kræver det et materiale som har en ensartet dækning af forskellige samfundsgrupper, og det finder man bedst med et landsdækkende materiale. Derfor vil det være et ganske stort arbejde at undersøge dette, men jeg håber det kan lade sig gøre en gang i fremtiden.

Kommunens namn i kommunsloganer: i början av ett forskningsprojekt

av Terhi Ainiala

De flesta kommunerna i Finland har en kommunslogan som används för att marknadsföra en kommun. I bästa fall har sloganen en motiverad anknytning i kommunens strategi, samt lyckas framföra kommunens mission, förstärka dess image och minnesvärdhet. Många kommunsloganer är däremot intetsägande och gammalmodiga och till och med någonting att skratta åt.

Ungefär ett år sedan satt jag tillsammans med Paula Sjöblom och Ulla Hakala i ett mötesrum i Åbo universitet. Vi hade en idé att börja forska i kommunsloganer: vi tyckte att det fanns en bristande förståelse för sloganer som marknadsverktyg.  Vi skrev en forskningsplan och sände den till tre olika fonder. Och i början av sommaren 2020 fick vi glada nyheter: vi lyckades att få finansiering av Stiftelsen för kommunal utveckling för ett och ett halvt år. I vårt tvärvetenskapliga projekt vill vi ta reda på de lingvistiska val som utnyttjas i nuvarande kommunsloganer och utforska deras förmåga i att främja kommunens rykte och synlighet.  Vi har nyligen öppnat vår hemsida som för tillfället innehåller basinformation om projektet. Vi kommer att öppna bloggen snart. Vid sidan av oss tre forskare jobbar Milla Juhonen som projektforskare i projektet, och hon tar till exempel hand om det praktiska och uppdaterar hemsidan.

Ur onomastikens synpunkt är vi speciellt intresserade av sloganer som har sin utgångspunkt i kommunens namn. Vi kommer att analysera de olika sätt som kommunens namn kan fungera som en motivation i kommunsloganer. De preliminära resultaten visar att kommunens namn kan påverka sloganens utformning både fonologiskt, morfologiskt och semantiskt. Till exempel en finsk slogan Iissä on ideaa (”Det finns idé i Ii”) baserar sig på en allitteration. Föglös slogan Sundens och fjärdarnas ö kan å sin sida ha sin utgångspunkt åtminstone delvis i kommunens namn.

Som material använder vi både de nuvarande kommunsloganer och resultat av en enkät vi under hösten sände till kommunala tjänstemän. Vi fick ett omfattande och spännande material, som även visar att relativt många av de finska kommunerna har en slogan på finska, på svenska och då och då även på engelska. Självklart har samekommuner sina sloganer även på samiska. Vid sidan av den onomastiska analysen undersöker vi sloganer från marknadsföringens  perspektiv.

Namn och språk i diaspora

av Maria Löfdahl

”I vår presentation av oss själva, och namnet vi bär, presenterar vi också vår historia”  konstaterar etnologen Marja Ågren (2006) som studerat sverigefinnar i Göteborg. ”Att säga sitt namn är att berätta sin släkts historia” säger en svensksomalisk informant. Namnet är ofta det yttersta tecknet på synliggörande av en person och hens språk. Ett namn kan också väcka oro när det bryter av mot omgivningen (Sara Ahmed 2010). Namnskicket, dess förändring och namnbrukarnas tankar och reflektioner kring det egna och andras namn i exil och diaspora är en arena där underliggande sociala processer utspelar sig.

Somaliska och finska i Göteborg

I en delstudie i forskningsprojektet Språkets roll i gentrifierings– och segregationsprocesser: språkliga landskap i Göteborg undersöks finskans och somaliskans roll i den göteborgska språkhierarkin. Finskan var länge det största minoritetsspråket i Göteborg, men det har liten synlighet och hade länge relativt låg status. Somaliskan som är ett nyare minoritetsspråk i Göteborg tycks ha låg social status men präglas av en större medial och visuell synlighet. Sedan 1980-talet har andelen Finlandsfödda personer minskat medan andelen personer födda i Somalia har vuxit starkt. Totalt talar man om ca 30 000 finsktalande och 15-20 000 somalisktalande i Göteborg idag.

Forskningsprojektet utgår från visuellt språk i fyra stadsdelar i Göteborg. Dokumentationen av språk i det offentliga rummet kompletteras med intervjuer med personer som bor eller är verksamma i stadsdelarna. Frågor vi ställt oss är vad som egentligen gör ett språk synligt, hur språket påverkar talarnas mobilitet (både fysiskt och socialt) och vad namnen har för roll i ett språks synlighet.

Språkens (o)synlighet

Vår visuella dokumentation av texter på olika språk i fyra områden visar att både finskan och somaliskan har väldigt liten visuell närvaro i Göteborg, och att den i bägge fall är begränsad till stadens nordöstra delar. Finskan finns på 1% av de skyltar som dokumenterats och somaliskan på ca 4%. Med tanke på den långa och stora närvaron av finsktalande i stan kunde man vänta sig att språket ändå hörs mer, men alla informanter är överens om att finskan, som de säger, ”försvinner” i Göteborg.

De intervjuade som är första generationens sverigefinnar beskriver samtliga att deras barn talar finska i olika hög grad, få av dem kan skriva det och barnbarnen talar ingen finska alls. Att språket försvinner efter ungefär tre generationer bekräftas i många studier. Vidare beskriver flera av de intervjuade att de undviker att tala finska på offentliga platser, t.ex. bussen. De somalisktalande informanterna upplever däremot att somaliskan är ett i högsta grad vitalt språk i dagens Göteborg. Även om det inte är speciellt synligt i stadsrummet menar de att man hör det mycket på offentliga platser.

Namnen som symbol för den språkliga identiteten

Bruket av namn är en plattform utifrån vilken man kan resonera kring ett språks synlighet- eller osynlighet. Flera av de sverigefinska informanterna som kommit till Göteborg som vuxna berättar om hur de helt bytt namn (framförallt har de bytt bort namn som innehåller finska markörer) eller försvenskat sina finskklingande namn. Inte sällan har de uppmanats av arbetsgivare eller kollegor att göra det. Många har upplevt det som smärtsamt och uttrycker sorg över att ursprungsnamnet  förlorats. Andra informanter som behåller sina finskklingande namn berättar hur de i olika situationer upplevt skamkänslor över namnet och att de ibland övervägt namnbyte. Ser man på de finskklingande namnen över tid syns en tydlig tendens att de försvunnit i tredje generationen.

De svensksomaliska informanterna ger en helt annan bild. Visserligen är deras tid i Göteborg generellt kortare än de intervjuade sverigefinnarna, men i princip alla intervjuade är överens om att det somaliska namnskicket kommer att vara stabilt över tid. Informanterna uttrycker stolthet över sitt namnskick och ingen av dem kan tänka sig att ge sina barn ett namn som inte används i Somalia. Vidare framhålls att det är en fördel att använda religiösa namn och här är Koranen en inspirationskälla. Det somaliska namnbeståndet innehåller en stor andel arabiska namn. När det gäller namnskicket spelar det ingen roll om man bor i Sverige eller Somalia menar flera. Det är den somaliska kulturen och positioneringen som muslim som är viktig, inte vilket land man råkar bo i. ”Jag kommer aldrig att ge mina barn namn som inte tillhör min kultur, för jag vill inte förlora min kultur. Namnet måste vara typiskt somaliskt– generationer vill ärva vår kultur” förklarar en informant. En annan informant tycker visserligen inte det är viktigt med religiösa namn, men skulle ändå aldrig ge sitt barn ett kristet namn. ”Aldrig ett namn som är kopplat till en annan religion!” säger hon. Ytterligare en av de intervjuade säger: ”Vi vill inte förlora våra namn och vår identitet, vi gillar vår kultur och vi vill vara somalier hela tiden”. Materialet visar alltså att sverigefinnarna och svensksomalierna har totalt olika inställning till det egna namnskicket.

Vithet

I studien menar vi att skillnaderna mellan de två språkens status och synlighet i Göteborg kan förklaras genom en intersektionell analys där vi tar hänsyn till platsens flerskiktade historia och de historiska och nutida talarnas kroppar som bebor denna plats. En av de variabler som analyseras är vithet. Utifrån en förståelse av samhället som präglat av en dominerande rasgrammatik blir begreppet vithet centralt (jfr Hübinette 2017). Vithet bör alltid analyseras i relation till andra sociala kategorier som klass, genus, etnicitet osv. Enligt det här resonemanget betraktas vitheten som Förstaheten i relation till den rasifierade Den andra. Vitheten som markör är osynlig, och det är just det som utmärker dess privilegierade ställning.

Historien visar dock att vitheten är instabil, det är en process som ständigt förhandlas och omförhandlas i relation till omgivningen. Under 1800-talet använde forskare vetenskapliga discipliner för att beskriva finsktalande som en annan ras och den hegemoniska vithetens förstahet användes för att legitimera kolonialismen norr och öster ut. Vithetsdiskurser och praktiker legitimerade dominerande vita förstaheter i relation till de andra, t.ex, finsktalande. Detta har sannolikt kommit att bidra till synen på den sverigefinska minoriteten i Göteborg; synen på det finska språket och dess talare. Efterhand har nya grupper sökt sig till Sverige och kommit att ingå i den dominerande rasgrammatiken, och det har som en av de sverigefinska informanterna uttryckte det “kommit nya syndabockar”, dvs nya invånare som varit mindre vita än de finsktalande och som har lägre värde i den globala rasgrammatiken.

Namn och utanförskap

De intervjuade svensksomalierna återkommer ofta till berättelser om hur den rasifierade kroppen stoppats- både socialt och fysiskt. Hudfärgen innebär att man blir översynlig i rummet och den rasifierade kroppen, språket och namnet innebär ett sigma och begränsar rörligheten. ”Jag är från Somalia, det syns väldigt tydligt – hudfärg, namn och mitt krångliga språk. Så alla vet att jag inte är svensk” säger en av de intervjuade. Den vita kroppen blir omarkerad och osynlig i den svenska kontexten. Den avvikande kroppen och dess språk och namn utmanar däremot, och orsakar en störning i rummet.

En av de svensksomaliska informanterna menar att ju större utanförskapet är desto viktigare är språket och namnskicket. Eftersom hon känner att hon ändå aldrig kommer att bli betraktad som svensk kan hon i alla fall hålla kvar sin somaliska identitet. Om jag överger det, säger hon, vad har jag då kvar? Den sverigefinska gruppen har däremot kommit att ingå i den svenska vitheten, kanske på bekostnad av sitt språk och sitt namnskick.

Länk till hela studien

Litteratur

Ahmed, Sara (2010). Vithetens fenomenologi. Tidskrift för genusvetenskap. 2010:1-2, 47-69

Hübinette, Tobias (red.) (2017). Ras och vithet: svenska rasrelationer i går och i dag. Lund: Studentlitteratur.

Ågren, Marja (2006). “Är du finsk, eller-?”: en etnologisk studie om att växa upp och leva med finsk bakgrund i Sverige. Göteborg : Göteborgs Universitet.

Navneforandring, slægtsforskning og socioonomastik

– Et eksempel på et slægtsnavneskifte i 1905

af Martin Sejer Danielsen

En af mine egne forfædre blev født den 12. september 1851 i landsbyen Alsbjerg i Torslev Sogn, Øster Han Herred, i det nordlige Jylland. Optegnelsen om hans fødsel står som forventet optegnet i kirkebogen der kan findes i arkivet fra Torslev Sogn hos Rigsarkivet. Han blev døbt med navnet Niels Christian Nielsen.

Men under hans navn læser man et interessant notat: “Fik 1905 30. Decbr. Navnebevis af Han Herreds Kontor på Navnet Niels Kristian Johansen”. Mere står der ikke om dén sag i kirkebogen.

Navneskifter findes på denne måde noteret i kirkebøgernes fødselslister, og sådan en note afføder hurtigt spørgsmålet: Hvor finder jeg mere om denne sag?

Rigsarkivet og proveniensprincippet

For at finde oplysninger om sin slægt hos Rigsarkivet skal man vide at langt de fleste arkivalier ligger ordnet efter proveniensprincippet.

Det betyder kort fortalt at materialet ligger underordnet de administrative enheder, institutioner med videre der har skabt arkiverne, og man må benytte de søgemidler som arkivskaberen i sin tid selv ville have benyttet for at finde ind til oplysningerne. Derfor bliver man nødt til at sætte sig ind i dansk administrationshistorie.

Den primære personregistrering i Danmark har i århundreder været en opgave der lå hos sognepræsterne (med undtagelse af Sønderjylland siden 1874). Notaterne om de store livsbegivenheder, inklusive fødsler, ægteskaber og dødsfald, kan derfor findes i kirkebøgerne der naturligvis skal søges i arkiverne fra de mere end 2000 sogne, præsteembeder og anerkendte trossamfund der har eksisteret.

Kirkebøgerne er derfor også en af slægtsforskerens vigtigste kilder. Somme tider er en begivenhed kun omtalt her, andre gange kan man finde oplysninger om en given sag eller begivenhed flere steder. Dette gælder ikke mindst navneforandringer.

Navneforandring ved navnebevis

Læser vi os ind på administrationshistorien om navneskifte, hvilket historiker og arkivar Karl Peder Pedersen så udmærket har gennemgået i artiklen ”Navnet det er stadig Jensen”, kan vi bedre forstå notatet om min forfader i kirkebogen fra Torslev Sogn.

I maj 1903 indførtes en nemmere og billigere måde at skifte slægtsnavn; en praksis der i lidt anderledes form blev til en egentlig navneforandringslov i 1904. Lovens detaljer vil jeg dog udelade her. Det væsentlige for den nysgerrige slægtsforsker der leder efter flere oplysninger i sagen, er Pedersens redegørelse for at sagsbehandlingen blandt andet blev lagt ud til herredsfogederne (på landet) og byfogederne (i købstæderne).

Så længe et ønsket slægtsnavn ikke var optaget på en af to lister over beskyttede slægtsnavne, og i øvrigt fulgte nogle generelle krav, kunne fogederne selv godkende et navneskifte og udstede et navnebevis. I herreds- og fogedarkiverne kan man derfor finde materiale om navneforandringer, særligt i den såkaldte navneforandringsprotokol. Dele af en navneforandringsprotokol fra Horns Herredsfoged-Frederikshavns Byfoged findes faktisk skannet, så her kan man få et overblik over hvad en sådan protokol kan indeholde.

Når vi derimod finder optegnelsen om navneskiftet i kirkebogen, er det faktisk et skridt længere ude i sagsbehandlingen: Navneskiftet skulle nemlig meddeles de “relevante kirkebogs-, lægdsrulle- og strafferegisterførere”, som Karl Peder Pedersen skriver i ovennævnte artikel. Derfor finder vi også et notat om navneskiftet i kirkebogen som tilføjelse til ansøgerens fødselsregistrering.

Navneforandringsprotokollen

Med navneforandringsprotokollen fra Øster og Vester Han Herredsfoged foran mig slog det mig allerførst at langt størstedelen af de optegnede navnebeviser i protokollen er udarbejdet den 30. december 1905 – nøjagtig samme dag som min forfaders navnebevis. Årsagen skal nok søges i at der faktisk var en del ventetid fra loven i 1904 blev udarbejdet til det blev praktisk muligt for fogederne at træffe afgørelsen. Først skulle Justitsministeriet have udarbejdet de føromtalte to lister over beskyttede slægtsnavne.

Ifølge Karl Peder Pedersen var det derfor reelt først fra 1906 at navneskifterne kunne bevilges i henhold til loven. Noget tyder dog på at man allerede op til nytårsskiftet i 1905 var blevet klar til at træffe afgørelserne på de ansøgninger der sikkert havde ophobet sig gennem en længere periode.

Udsnit af side 52 i navneforandringsprotokollen fra Øster og Vester Han Herredsfoged, Rigsarkivet. Klik på billedet for at se hele siden. Foto: Martin Sejer Danielsen.

På side 52 i protokollen (se billedet) fandt jeg endelig optegnelsen om Niels Kristian Nielsens navneskifte til Niels Kristian Johansen. Desværre stod der ikke egentlig optegnet noget om årsagen til navneskiftet. Dog bemærker man at faderens navn var Niels Johansen Nielsen – det vidste vi dog allerede fra kirkebogen. Valget af det lidt sjældnere patronym Johansen frem for det lang mere almindelige Nielsen har altså været oplagt.

Forskningsperspektiver – et socioonomastisk perspektiv

Ingen har mig bekendt gennemgået disse navneforandringsprotokoller systematisk. De indeholder dog åbenlyse socioonomastiske perspektiver. På trods af at den enkelte optegnelse ikke nødvendigvis giver tydelige oplysninger om ansøgerens motivation til at ønske navneskifte, eller giver en årsag til hvorfor lige netop dét navn blev valgt til, ville en systematisk gennemgang af listerne helt sikkert kunne bidrage til at afsløre tendenser.

Den systematiske gennemgang kunne passende suppleres med mere kvalitative studier der tager udgangspunkt i slægtsforskning. Som eksemplet ovenfor viste, er navneskiftet fra Nielsen til Johansen ikke grebet ud af den blå luft – navnet var del af familien.

Hertil kan navneskiftet foregå på flere andre måder end gennemgået i dette blogindlæg. I min optik fortjener det historiske navneskifte langt mere opmærksomhed i onomastikken end det hidtil har modtaget. Og der ligger en masse kildemateriale der bare venter på at blive hevet frem fra gemmerne.