Varför ett socio-onomastiskt projekt om framväxten av ortnamnspolitik i Sverige?

av Alexandra Petrulevich

När, hur och varför fick Sveriges högsta berg namnet Kebnekaise? Kebnekaise är en anpassning av nordsamiskans Giebmegáisi med betydelsen ‘kittelformad fjälltopp’ där samiska ljud och ljudkombinationer bytts ut till svenska. Det försvenskade namnet har länge varit bergets enda officiella namn. Först år 2000 fick ortnamn på minoritetsspråk lagstadgat skydd genom Kulturmiljölagen. Som direkt följd av lagstiftningen sattes flerspråkiga skyltar upp där namnen redovisas på svenska och på Sveriges minoritetsspråk samiska (nordsamiska, lulesamiska, umesamiska och sydsamiska), finska och meänkieli. Utifrån dessa uppgifter kan man lätt få en uppfattning att medveten namnpolitik och mer specifikt ortnamnspolitik är ett fenomen som hör samtiden till.

Det är dock som så att explicita krav att försvenska ortnamn av icke-nordiskt ursprung finns belagda redan i Lantmäteriets instruktioner från 1600-talet utfärdade i samband med den landsomfattande geometriska karteringen av stormaktstidens flerspråkiga Sverige. Det finns med andra ord en bakgrund till dagens komplexa namnpolitiska situation med rötter som går flera hundra år tillbaka i tiden. Mer därtill, det finns inte något skrivet om den här bakgrunden eller rent allmänt om framväxten av ortnamnspolitiken i Sverige. Spännande eller hur? Där någonstans, i insikten om att det faktiskt inte finns någon forskning om just dessa aspekter av stormaktstidens kartering, börjar mitt nya projekt, Att försvenska den Andre: namnpolitiken i storskaliga geometriska kartor från stormaktstidens Sverige (1630–1700).

Bild: Exempel på en storskalig geometrisk karta från Mecklenburg-Vorpommern, Tyskland. Källa: Geogreif, B 1:28.

I projektet vill jag blottlägga ursprunget till den svenska namnpolitiken avseende icke-nordiska ortnamn genom att studera den namnpolitiska processen i dess olika kontexter, både sociala och materiella. För att uppnå målet kommer jag att klargöra hur denna process såg ut. I och med att mina pilotundersökningar visat att icke-nordiska ortnamn hanterats och anpassats olika i olika delar av det svenska stormaktsväldet kommer jag också att förklara varför dessa skillnader uppstod. Jag vill pröva ett huvudsakligt antagande om att valet av olika sätt att hantera ortnamnen kan ha berott på hur kulturellt och språkligt nära svenskspråkiga lantmätare och flerspråkiga områden där namnen har sitt ursprung stod. Av denna anledning har jag valt att undersöka geometriska kartor från Norrbotten i Sverige som utmärks av språkkontakt mellan samiska, finska och svenska, Åbo och Björneborg i Finland där finska och svenska kommer i kontakt, samt Mecklenburg-Vorpommern i Tyskland där tre språk historiskt varit närvarande, västslaviska, tyska och svenska.

Min förhoppning är att projektet kommer att föra den svenska socioonomastiska forskningen framåt, eftersom projektet som använder sig av flera nya metodologiska och teoretiska grepp är det första att undersöka namnpolitiska konsekvenser av 1600-talets geometriska kartering. Det är mitt mål och förhoppning att projektets resultat blir en självklar utgångspunkt för framtida undersökningar om svensk ortnamnspolitik. Dessutom hoppas jag att i dialog med relevanta myndigheter se till att dessa resultat används för att utveckla en mer insiktsfull politik avseende ortnamn på minoritetsspråk i Sverige idag.

En namnforskares arbete i Coronans tid 2021

av Linnea Gustafsson

Alla har väl alltid mycket att göra, och inte har det blivit mindre under coronaperioden. Lärosätena har stängt ner och studenterna får inte träffa sina lärare. Den enda fördelen är att vi lärare är saknade av studenterna. Arbetet med att stötta dem har dock tilltagit. Det är inte lätt att vara vare sig student eller lärare i den tid vi lever i… Dessutom ska mitt lärosäte producera en ny forskningsstrategi som sträcker sig fram till 2030. Det skapar ganska mycket extraarbete och konflikter mellan olika ämnes­områden. Humöret är alltså – liksom hos många andra – ganska ljummet.

Vinterbild från Halmstad. Foto: Linnea Gustafsson.

Inte ens namnforskningen går på räls. Jag har hamnat i en till synes oändlig ström av svårbesvarade frågor, t.ex. är produktnamn namn, eller inte?Var går gränsen mellan företagsnamn och produktnamn? Efter mycket läsande och reflektion har jag kommit fram till att allt beror på. Redan här borde jag kanske ha backat och släppt min forskningsidé, men jag backar inte! Produktnamnen ska övervinnas och tämjas! Därför skulle jag vilja veta vad mottagarna, eller eventuella kunder, tycker om, känner till och uppfattar om produktnamn. Vad är det för skillnad på Volvo 945 och OPI Engage-meant to Be? Hur vet människor vilka produkter som döljer sig bakom namnen? Förutom för mig som namnforskare är detta naturligtvis något som alla företag med intention att sälja saker vill veta.

Kanske är lösningen på den splittrade tillvaron att istället lyfta blicken och se framåt. Coronatiden får ett slut, studenterna kommer tillbaka, och jag kommer att lösa produktnamnens gåta. En helt egen forskningsfråga är dock hur lång tid det kommer att ta innan jag är där.

Transpersoners egenvalda självbenämningar

av Carin Leibring Svedjedal

Jag är doktorand i nordiska språk vid Uppsala universitet, och i min avhandling undersöker jag transpersoners egenvalda självbenämningar. Med självbenämningar avses här förnamn och pronomen i tredje person singular. Jag studerar dels strategier som tillämpas vid valen av förnamn och pronomen, dels forskningspersonernas upplevelser av omgivningens bemötande gentemot deras egenvalda självbenämningar. Undersökningens huvudfrågeställning lyder ”hur samverkar självbenämningar med könsidentitet”, och jag samlar in mitt material genom enkäter och intervjuer.

Ämnet är relativt outforskat i svenskspråkiga kontexter (se dock Wenner 2020 och Rancken 2017), och jag har en tvärvetenskaplig ansats i både valet av metoder och teoretiska perspektiv. Det teoretiska ramverket hämtar inslag från socioonomastik, sociologi och genusvetenskap (inklusive transgender-studier), vilket jag för närvarande samlar under begreppet queerlingvistisk pragmatisk teori. Jag planerar att påbörja min materialinsamling under 2021. I följande text kommer jag att ge en introduktion till några av avhandlingens utgångspunkter, samt beskriva hur jag arbetar utifrån forskningsetiska principer.

Trans och cis

Att vara trans innebär att man inte identifierar sig med det kön som tilldelades en vid födseln. Motsatsen till trans är cis, vilket alltså innebär att man identifierar sig med det vid födseln tilldelade könet. Ett viktigt begrepp för studien är cisnormativitet, vilket används för att fånga in de förväntningar och uppfattningar som finns kring att personer per automatik identifierar sig ”som det kön som har tillskrivits dem vid födseln och lever efter det könets sociala normer” (RFSL:s begreppsordlista).

Förnamn och pronomen i nya bruksperspektiv

Avhandlingen belyser förnamn och pronomen ur nya perspektiv vad gäller bruk. Jag är alltså främst intresserad av hur språkbrukare använder förnamn och pronomen som språkliga resurser för köns- och identitetskonstruktion.

Förnamnsbruk och identitet är sedan innan väl beforskat (se t ex Aldrin 2011, 2014, 2016), men det har ofta skett utifrån antagandet att forskningspersonerna är cis. Det finns en stark cisnormativ syn på förnamns- och pronomenskick där feminint respektive maskulint kodade förnamn antas höra ihop med könade pronomen som hon och han, och att det för den delen enbart finns två personliga pronomen att använda om människor vars kön är känt. Detta börjar dock luckras upp, mycket tack vare införandet och etableringen av hen i svenskan. Hen har dock inte utforskats i särskilt hög utsträckning som personligt pronomen för individer, utan mestadels i dess anonymiserande och generaliserande funktion.

Därtill börjar bruket av den som personligt pronomen också etableras mer och mer. Avhandlingen undersöker därför både hur förnamn och pronomen används ”var för sig” som språkliga resurser, och den bidrar även med nya perspektiv på hur förnamn och pronomen hänger ihop med varandra. Det ger i sin tur en vidgad förståelse för hur kön indexeras genom självbenämningar.

Forskningsetik

En stor del av förarbetet inför min materialinsamling utgörs av forskningsetiska avväganden inför ansökan om etikprövning. En grundpremiss för avhandlingen är att forskningsdata inte samlas in och analyseras helt anonymiserat, eftersom förnamn utgör en central del av materialet, där också vissa av förnamnen endast bärs av en eller ett fåtal personer i Sverige. Detta väcker forskningsetiska frågor som inte alltid är särskilt vanligt förekommande i annan språkvetenskaplig forskning, eftersom intresset för namnmaterial ofta begränsas till den onomastiska disciplinen.

Jag behöver göra en avvägning mellan individskyddskravet och forskningskravet (Vetenskapsrådet 2002 och 2017), och hitta en lämplig balans mellan att å ena sidan upprätthålla forskningspersonernas integritet, och å andra sidan följa etiska riktlinjer för materialets tillgänglighet för andra forskare. Jag behöver även förhålla mig till 2018:s dataskyddsförordning. De åtgärder som jag vidtar är bland annat att forskningspersonerna själva får välja dels om de vill ange sina förnamn, dels om de tillåter att deras förnamn publiceras i avhandlingen. Forskningspersonerna får naturligtvis också lämna informerat samtycke till att de uppgifter som de lämnar används i studien.

När data samlats in kommer jag att anonymisera den genom att extrahera förnamnen och andra identifierande personuppgifter, och därefter pseudonymisera anonymiserade data. Utifrån forskningsetiska riktlinjer om konfidentialitet, är det sedan dessa data som kommer att kunna tillgängliggöras för andra forskare. Detta förfarande kan te sig komplicerat och av ganska rigid karaktär, men det görs för att värna om forskningspersonernas integritet i så hög utsträckning som möjligt. Min förhoppning är att avhandlingen därför också kan bidra med nya exempel på hur namnforskning kan förhålla sig till forskningsetiska frågor kring namnmaterial.

Referenser

Aldrin, Emilia, 2011: Namnval som social handling: val av förnamn och samtal om förnamn bland föräldrar i Göteborg 2007-2009. Uppsala: Uppsala universitet

Aldrin, Emilia, 2014: Förnamnsvalet som resurs för förhandling av könsidentiteter och könsgränser. I: Studia Anthroponymica Scandinavica, 32:2014

Aldrin, Emilia, 2016: Välja namn – välja kön? Hur förnamnsval bidrar till konstruktion av könsroller. Ortnamnssällskapets i Uppsala Årsskrift

Rancken, Alexis, 2017: Namn bortom normerna – Förhållandet mellan förnamn och icke-normenliga könsidentiteter. I: Sukupuolentukimus – Genusforskning 30:2017

RFSL begreppsordlista

Vetenskapsrådet (2002): Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning

Vetenskapsrådet (2017): God forskningssed

Wenner, Lena, 2020: ”’Nu sitter namnet som en smäck’. Om att byta förnamn som transperson”. I: Nyström Staffan, Strandberg Svante & Wahlberg Mats (red.)  (2020): Namn och namnvård: vänskrift till Annette C. Torensjö på 60- årsdagen den 18 november 2020. Uppsala: Uppsala universitet

Hans navn, hendes navn, deres navn? Efternavne, familiepraksis og identitet

af Katrine Kehlet Bechsgaard

I et nyt forskningsprojekt fokuserer jeg på efternavnebrug i familier – en praksis, der har gennemgået en rivende udvikling i løbet af de seneste årtier. Ifølge den danske navnelov fra 1961 fik en kvinde automatisk sin mands slægtsnavn ved indgåelse af ægteskab, medmindre hun i en skriftlig erklæring ytrede ønske om at beholde sit eget slægtsnavn. Ligesom børnene fik farens slægtsnavn – uafhængigt af, hvilket slægtsnavn moren havde.

Herefter gik der to årtier, før endnu en ny navnelov så dagens lys i Danmark, og i mellemtiden fik kvindebevægelsen sat sit præg på opfattelsen af de traditionelle kønsroller. I navneloven fra 1981 blev tingene dermed vendt på hovedet, og fra da af skulle danske kvinder – og mænd! – specifikt ønske at antage ægtefællens efternavn. Hvis ikke de gjorde det, beholdt de hvert sit efternavn, og nu var det også op til forældrene selv, hvis efternavn børnene skulle have. Og som den opmærksomme læser vil have opdaget: Med 1981-navneloven blev termen efternavn taget i brug på bekostning af slægtsnavn.

De sidste 40 år har budt på store forandringer

Siden er der gået yderligere fire årtier, og endnu en navnelov er undervejs kommet til. Det skete for 15 år siden, og med den seneste lov blev det også muligt at antage sit mellemnavn som efternavn, ligesom par nu kan tage hinandens efternavne uden at være gift, samtidig med at en tidligere ægtefælles efternavn nu kan gives videre til en ny partner.

Det er altså tydeligt, at meget er sket på efternavne-området i Danmark i løbet af de sidste 40 år, ligesom meget har ændret sig, når vi ser på familieformer, familiestrukturer og kønsroller. For eksempel viser tal fra Danmarks Statistik, at en fjerdedel af de danskere, der skiftede efternavn forrige år, var mænd. At vores sidste navn nu hedder efternavn i stedet for slægtsnavn er ganske passende, da navnet ikke længere nødvendigvis fortæller om, hvilken slægt vi tilhører. Ligesom det er tilfældet med eksempelvis uddannelse, job og bopæl, spiller tradition også en mindre rolle i vores tid, når det gælder navnevalg.

Antal efternavneskifter i Danmark i 2019. Kilde: NYT fra Danmarks Statistik 16. januar 2020, nr. 15: Navne – hele befolkningen 1. januar 2020

Nyt postdoc-projekt om efternavne i familier

I et to-årigt postdoc-projekt – støttet af Carlsbergfondet – som jeg netop har påbegyndt i januar 2021, undersøger jeg, om efternavnevalg dermed er blevet en måde, hvorpå man iscenesætter sig som en bestemt slags familie og opbygger identitet, og om efternavnevalg og narrativer herom indeholder information om og afspejler familiepraksis og opbygning (samt nedrivning) af familieidentitet. Jeg vil også undersøge holdninger til og vurderinger af efternavne og eksempelvis analysere forskelle på de efternavne, der bliver valgt til, og de efternavne, der bliver valgt fra. Endeligt vil jeg undersøge interkulturelle forskelle på opfattelser af efternavne i familien – nærmere bestemt mellem Danmark og USA, som er blandt de vestlige lande, hvor flest kvinder stadig overtager deres mands efternavn ved indgåelse af ægteskab.

Planen er nemlig, at jeg i det første halve år er ansat på Institut for Nordiske Studier og Sprogvidenskab på Københavns Universitet, mens jeg udfører en række interviews i Danmark, og at jeg tilbringer resten af projektperioden på Department of Scandinavian på University of California, Berkeley, hvor jeg udfører et mindre antal interviews. Mit håb er, at dette vil sætte den danske udvikling i perspektiv, og at jeg med undersøgelsen kan bidrage med ny viden om nutidens efternavnebrug, familiepraksis, identitetsopbygning og kønsroller.

Kommunens namn i kommunsloganer: i början av ett forskningsprojekt

av Terhi Ainiala

De flesta kommunerna i Finland har en kommunslogan som används för att marknadsföra en kommun. I bästa fall har sloganen en motiverad anknytning i kommunens strategi, samt lyckas framföra kommunens mission, förstärka dess image och minnesvärdhet. Många kommunsloganer är däremot intetsägande och gammalmodiga och till och med någonting att skratta åt.

Ungefär ett år sedan satt jag tillsammans med Paula Sjöblom och Ulla Hakala i ett mötesrum i Åbo universitet. Vi hade en idé att börja forska i kommunsloganer: vi tyckte att det fanns en bristande förståelse för sloganer som marknadsverktyg.  Vi skrev en forskningsplan och sände den till tre olika fonder. Och i början av sommaren 2020 fick vi glada nyheter: vi lyckades att få finansiering av Stiftelsen för kommunal utveckling för ett och ett halvt år. I vårt tvärvetenskapliga projekt vill vi ta reda på de lingvistiska val som utnyttjas i nuvarande kommunsloganer och utforska deras förmåga i att främja kommunens rykte och synlighet.  Vi har nyligen öppnat vår hemsida som för tillfället innehåller basinformation om projektet. Vi kommer att öppna bloggen snart. Vid sidan av oss tre forskare jobbar Milla Juhonen som projektforskare i projektet, och hon tar till exempel hand om det praktiska och uppdaterar hemsidan.

Ur onomastikens synpunkt är vi speciellt intresserade av sloganer som har sin utgångspunkt i kommunens namn. Vi kommer att analysera de olika sätt som kommunens namn kan fungera som en motivation i kommunsloganer. De preliminära resultaten visar att kommunens namn kan påverka sloganens utformning både fonologiskt, morfologiskt och semantiskt. Till exempel en finsk slogan Iissä on ideaa (”Det finns idé i Ii”) baserar sig på en allitteration. Föglös slogan Sundens och fjärdarnas ö kan å sin sida ha sin utgångspunkt åtminstone delvis i kommunens namn.

Som material använder vi både de nuvarande kommunsloganer och resultat av en enkät vi under hösten sände till kommunala tjänstemän. Vi fick ett omfattande och spännande material, som även visar att relativt många av de finska kommunerna har en slogan på finska, på svenska och då och då även på engelska. Självklart har samekommuner sina sloganer även på samiska. Vid sidan av den onomastiska analysen undersöker vi sloganer från marknadsföringens  perspektiv.

Lidt om danske mellemnavne i 1800-tallet og Dansk Demografisk Database

Af Lars-Jakob Harding Kællerød

I april 2019 forsvarede jeg min ph.d.-afhandling Adam Gottlob Øhlenschlæger Hauch & Jeppe Smed Jensen. Et studie af etableringen af det efternavnetypologiske mellemnavn i Danmark i 1800-tallet på Københavns Universitet. I afhandlingen har jeg med udgangspunkt i navne registreret i den danske folketælling fra 1880 undersøgt, hvordan efternavnetypologiske mellemnavne har vundet indpas i den brede danske befolkning i netop 1800-tallet. Mellemnavne har ikke haft nogen fremtrædende rolle i den danske personnavneforskning, og der er derfor tale om den første undersøgelse over mellemnavnebrugen i Danmark, der omfatter hele landet.

Det empiriske materiale består af navne på de næsten to millioner individer, der er optegnet i folketællingen 1880, og mellemnavne er identificeret med sikkerhed hos omkring 111.500 personer, hvilket modsvarer lidt over 6 %. Samtidig kan dele af afhandlingen betegnes som historisk socioonomastik, da såvel geografiske som demografiske aspekter indgår i de analytiske dele.

Folketællingen fra 1880 som kilde til mellemnavnebrugen

At valget af empirisk stof til afhandlingen faldt på en folketælling, og lige netop den fra 1880, har mange årsager. Væsentligst er affattelsestidspunktet da det ligger tilpas sent efter de navnerestriktioner, der blev indført i Danmark i 1828 og skærpet i 1856, og som betød, at der blev indført faste slægtsnavne i landet. Ved at undersøge navnebrugen, som den tager sig ud i 1880, kan vi få indikationer for, hvorvidt disse restriktioner har haft betydning for brugen af mellemnavne. Dette kan gøres ud fra de aldersangivelser, der står anført for hvert enkelt individ, men der skal dog tages det forbehold, at der intet har været til hinder for, at personer har tillagt sig et mellemnavn i løbet af livet, for eksempel i forbindelse med ægteskab eller flytning.

Sagt på en anden måde: en person, der bærer mellemnavn, og som er født før 1856, kan sagtens have tillagt sig mellemnavnet efter skærpelsen af navnerestriktionerne. Det kan også nævnes, at der måske er forskel på, hvad forskellige generationer har anset som deres navn, og dermed hvad der skulle anføres i en folketælling. Man kan forestille sig, at ældre mennesker, der har været kendte med tilnavne hele deres liv, har anset det for passende at få deres tilnavne registrerede, måske som mellemnavne.

En anden grund til valget af kilde er, at 1880-folketællingen, ligesom mange andre folketællinger, indeholder en række af supplerende oplysninger om de enkelte individer, der med fordel kan inddrages i analyser af navnebrugen. Derved kunne brugen af mellemnavne i 1800-tallet undersøges ud fra demografiske parametre såsom køn, sociale forhold og alder foruden de geografiske parametre med hensyn til regional variation og forskelle på by og land.

I et blogindlæg fra maj 2019 er nogle af undersøgelsens resultater samt afhandlingens resumé præsenteret, og derfor vil jeg her kun meget kort opstille et par af de overordnede iagttagelser, inden jeg i stedet vil rette fokus imod Dansk Demografisk Database, der muliggjorde en undersøgelse af denne størrelse.

Jyske mænd med mellemnavne.

Overordnet viste der sig betydelige geografiske forskelle i mellemnavnebrugen, og det overraskende er, at de langt oftere findes i de rurale områder i Jylland, og er mindre i brug i byerne, ikke mindst i København. Kønsmæssigt er der også stor forskel på brugen af mellemnavne, da 90.713 mænd er noteret med mellemnavne, mens kun 20.713 kvinder er det. Det svarer til, at 9,54 % af folketællingens mandlige individer er noteret med et mellemnavn, mens dette er tilfældet for blot 2,11 % af kvinderne.

I det patriarkalske samfund kan det tænkes, at det har været vigtigere at navngive drengebørn med mellemnavne. Det er traditionelt mænds navne, der videregives i fremtidige generationer, og det er ofte drenge, der står først i rækken med hensyn til arv. Derfor synes det nærliggende, at ægte patronymer eller slægtsnavne, der på anden måde viser et tilhørsforhold til den nærmeste familie, har været vigtigere at give videre som mellemnavne til drengebørn end pigebørn. Dog er der også her store regionale forskelle, og i nogle egne findes en anseelig andel af kvinder med mellemnavne, hvilket særligt er tilfældet på øen Mors i Nordvestjylland. Her er generelt flere kvinder anført med mellemnavne, end der er mænd med mellemnavne i mange af de fynske og sjællandske egne.

Dansk Demografisk Database

At en så omfangsmæssig undersøgelse, hvor navnebrugen hos næsten to millioner individer er inkluderet, kunne gennemføres, skyldes i høj grad databasen Dansk Demografisk Database (DDD). Der er tale om et igangværende crowdsourcing-projekt, der organiseres af Rigsarkivet, Statens Arkiver. Projektet blev påbegyndt i 1992 under navnet KildeIndtastningsProjektet (forkortet Kip) som et samarbejde mellem Dansk Data Arkiv og forskellige slægtsforskningsforeninger, med et formål om en bedre koordination og mere fokus på kildeafskrivning. Centralt i projektet står de mange frivillige personer, der indtaster originale kilder, hvoraf folketællinger og kirkebøger udgør de væsentligste. Men også andre kildegrupper, der er velegnede til studier af historisk socioonomastisk karakter som eksempelvis skifteprotokoller, indfødsretstildelinger og en mere kuriøs database over jyder med særlige navne (Nygaards sedler), er omfattet af projektet.

Når DDD er en god kilde til undersøgelser af historisk navnebrug, er det blandt andet fordi indtastningens hovedprincip er, at den digitaliserede database skal være den originale kilde tro og afspejle den oprindelige tekst, der derfor indtastes så nøjagtigt som muligt. I vejledningen til kildeindtastningen er det beskrevet, hvornår en indtaster kan foretage afvigelser fra originalkilden i det indtastede. Det er for eksempel tilfældet, når et patronym i kilden er skrevet i to ord, Niels Datter, så rettes det til Nielsdatter. Ofte skal en ændring eller en forklarende tilføjelse indføres i kantet parentes. En række fornavne optræder undertiden forkortet, og når det navn, forkortelsen kan opløses til, kendes med sikkerhed, da kan navnet anføres, som det ofte ses med Andr. [Andreas], Chr. [Christian] og Joh. [Johannes] med flere. Ofte vælger indtastere også at anføre efternavne i kantet parentes. I folketællingerne drejer det sig i reglen om husfaderens efternavn, der tilføjes ved hustruer, der ofte står anført uden efternavn eller står anført med fødenavn, og også børn, der ofte er optegnede uden efternavne.

Fejlskrivninger i originalkilderne, for eksempel misstavede navne, føres videre i den digitaliserede database, men også i digitaliseringsprocessen sker uundgåeligt fejl, og slåfejl som Amrie (Marie), Kirstian (Kristian) og Nielsne (Nielsen) sniger sig ind. Fejlene i digitaliseringsprocessen vil på sigt blive holdt nede på et minimum, da projektet omfatter en korrekturlæsning på alt det indtastede. Imidlertid er processen med korrekturlæsning langt fra så fremskreden som selve indtastningen, og for folketællingernes vedkommende er status ifølge projektets oversigt, at otte folketællinger, 1787, 1801/03, 1834/35 1840, 1845, 1850, 1860 og 1880, her i maj 2020 er (så godt som) færdigindtastede, men ingen er færdigkorrekturlæste. Ikke desto mindre giver DDD allerede nu et særdeles brugbart og nyttigt materiale, der er yderst anvendeligt i forhold til større landsdækkende studier over navnebrugen i Danmark i det 18. og 19. århundrede.

Kilder og litteratur

DDD = Statens Arkiver. Dansk Demografisk Database (opdateres løbende). Online tilgængelig

Floor Clausen, Nanna. (2001). Kildeindtastningsprojektet. I: Metode & Data. DDA Nyt. nr. 84, 2001:1, s. 22–29.

Floor Clausen, Nanna. (2015). The Danish Demographic Database — Principles and Methods for Cleaning and Standardisation of Data. I: Gerrit Bloothooft, Peter Christen, Kees Mandemakers & Marjin Schraagen (red.), Population Reconstruction, s. 3–22. Cham: Springer.

Kællerød, Lars-Jakob Harding. (2019). Adam Gottlob Øhlenschlæger Hauch & Jeppe Smed Jensen. Et studie af etableringen af etableringen af det efternavnetypologiske mellemnavn i Danmark i 1800-tallet. (Ph.d.-afhandling). Københavns Universitet: København.
Online tilgængelig

Laustsen, Hans Martin & Hans Jørgen Marker (uden år). Vejledning i kildeindtastning. DDD

Norse World: a temporal-spatial resource for research in historical socio-onomastics

By Alexandra Petrulevich
researcher at Dept. of Scandinavian Languages, Uppsala University
Contact: alexandra.petrulevich@nordiska.uu.se; @petrulevich

Tags/keywords: East Norse; Norse World; digital humanities; place names; place-name lemma; place-name variant; gazetteer; historical socio-onomastics; historical socio-linguistics; genre; interactive GIS; philology

The Norse World platform
Now as the quarantine restrictions due to COVID-19 pandemic has changed everyday routines for most of us, the professional and cultural live has mostly moved online (for those of us who actually can work at home!). We are encouraged to work at home and stay at home instead of going out, visiting concerts or museums; luckily, we still can explore digital collections of the GLAM (galleries, libraries, archives, and museums) sector and visit concerts at the world’s most renowned theatres. As for the professional part of it, it is for an academic a blessing to have access to primary and secondary material in digital format. For a socio-onomastician stuck in a sofa thinking about their new project, I would definitely recommend having a look at the Norse World platform, an interactive spatial-temporal resource for research on spatiality and worldviews in medieval literature from Sweden and Denmark:
https://www.uu.se/en/research/infrastructure/norseworld/
https://norseworld.nordiska.uu.se/

Project with a spatial perspective
The Norse World project (IN16-0093:1; funded by the Swedish Foundation for Humanities and Social Sciences, Riksbankens Jubileumsfond, 2017–2020) has taken a spatial perspective on the medieval literary corpus from Eastern Scandinavia as its point of departure. East Norse (that is Old Swedish and Old Danish) medieval literature is seen as a mine of information on how foreign space was perceived in the Middle Ages: What places were written about and where? Are some places more popular in certain text types or at certain times? How do place names link different texts? Until very recently, there was no way of answering these potential research questions, because available editions of East Norse texts rarely include basic place-name indices. In other words, the digital Norse World resource first released in 2018 does not repackage pre-existing material. On the contrary, the Norse World infrastructure and its interactive interface is completely new and the first of its kind.

Project data
So, what is the data? The material included is a large database of geocoded attestations of foreign place names and other types of spatial references (that is people or objects or any other phenomena that can be attributed to a geographical location based on its linguistic form) from medieval East Norse texts. The scope of the project is thus unique, since most of the comparable resources (for instance, the Icelandic Saga Map) focus on place names exclusively. Old Danish Paris (Paris) and Old Swedish Ryzland (Russia) are prototypical examples of names in the corpus. Other data types include inhabitant designations, for instance Old Swedish fris ‘Frisian’; origin designations, for example Old Danish lejdisk ‘type of cloth from Leiden’; adjectives, for example Old Danish thythisk ‘German’; language designations such as Latin as well as folk etymologies of bynames, and other appellatives that contain geographical information, for instance Sunamitis ‘of Sunam’. A typical attestation in the Norse World database will include a phrase that the data item is a part of, for instance Old Swedish til egyptum ‘to Egypt’. At the time of writing, the Norse World platform comprises about 5 000 attestation of spatial references. The work on the resource is still ongoing.

Norse World socio-onomastics
How does Norse World do socio-onomastics then? The platform has several, quite advanced filtering options; you can filter the material by genre, language, source (for instance, a particular manuscript you are interested in), work (that is the text the attestation appears in), type of name, level of certainty etc. By using Norse World’s interactive component, you can do a basic map overlay to compare spatial references in different texts, manuscripts or genres. Furthermore, you can download your filtered dataset as a comma-separated file for further offline analysis. In other words, you have many possibilities to compare actual language use across a medieval literary corpus. One of the findings of the project is that spatial information is conveyed differently in texts belonging to different genres. I have compared spatial profiles in two Old Swedish texts, Erikskrönikan (Chronicle of Duke Erik; 1320–1330) and Själens tröst (Consolation of the Soul; 1420–1442). Apparently, the chronicle mostly uses inhabitant designations that constitute about 60 % of the spatial dataset thus prioritising agency and animate actors. On the contrary, the major source of spatial information in Consolation of the Soul is places (80 % of the entire dataset). These results come from a tiny fraction of the corpus, a comparison of two manuscript versions of two medieval texts, but there is so much more to explore. Have a look!

Further reading

Petrulevich, Alexandra, Agnieszka Backman, and Jonathan Adams. “Medieval Macrospace Through GIS: The Norse World Project Approach.” The Cartographic Journal, September 25, 2019, 1–10. https://doi.org/10.1080/00087041.2019.1596341.

Petrulevich, Alexandra (2020, in press). Med ortnamnsvarianten i centrum: presentation av ett teoretiskt och metodologiskt verktyg för att analysera namn i skrift. In: Meijerbergs arkiv för svensk ordforskning.

Petrulevich, Alexandra (forthcoming). The multi-layered spatiality of the Global North: Spatial references and spatial constructions in the medieval East Norse literature.

LINK-LIVES: første projektår

af Birgit Eggert

Det danske projekt Link-Lives, som blev præsenteret her på bloggen for et års tid siden, har snart været i gang i 1 år. Med en projektperiode på 5 år, er det naturligvis begrænset hvor mange resultater der er opnået på nuværende tidspunkt, men der er oprettet en hjemmeside hvor man kan følge med i projektets udvikling fremover.

Projekthjemmesiden link-lives.dk
Projektets ret nye hjemmeside link-lives.dk er omdrejningspunktet for formidlingen omkring projektets fremgang og udvikling. Der er oplysninger om projektets partnere og de bevillingsgivende fonde. Dele af sitet er henvendt til offentligheden, mens andre dele er henvendt til forskere.

På samme måde vil de endelige resultater efter projektperioden blive til gængelige på to måder: En offentlig, åben adgang via hjemmesiden kaldet Link-Lives Citizen, og en lukket adgang, kaldet Link-Lives Science, hvor forskere kan få skræddersyede data til konkrete forskningsprojekter ved henvendelse til projektindehaverne.

Et livsforløb
På hjemmesiden findes nu et af de første eksempler på et automatisk, computerskabt livsforløb for en mand, Niels Nielsen, fra Nordjylland.

Eksemplet repræsenterer et kort livsforløb, men det illustrerer ganske godt hvad projektets resultater kan og kommer til at kunne. For med Niels Nielsens livsforløb følger også oplysninger om ægtefælle og børn, og når disse personers livsforløb også identificeres, får man adgang til det vi kunne kalde slægtsforløb, og dermed mulighed for at undersøge forskellige forhold over tid og gennem generationer i samme familie. Læs Link-Lives blogindlæg om metoderne bag linkningen her.

Om projektet
Som også omtalt for et års tid siden i det tidligere blogindlæg om Link-Lives, skal forskningsprojektet rekonstruere livsforløb og familieforbindelser for (næsten) alle som har levet i Danmark fra 1787 og indtil det moderne Civile PersonRegister (CPR) blev oprettet i 1968.

Udgangspunktet for projektets data er de danske folketællinger som for en stor dels vedkommende er indtastede i Dansk Demografisk Database, hvor der skal oprettes links mellem de forskellige folketællinger så man kan følge den samme person gennem hele livet. Derefter kan der tilføjes andre kilder som for eksempel kirkebøger, fødsels- og dødsattester, sessionspapirer og meget andet.

Socio-onomastiske muligheder
Ved projektets afslutning i 2024 vil det være muligt at trække data som kan fortælle hvor, hvornår og hvilke sociale grupper som fx tager nye fornavne til sig, hvordan den samme person får skrevet sit navn i forskellige sammenhænge gennem livet, hvordan nye navnemoder bevæger sig gennem samfundet geografisk, kronologisk og socialt, hvilke familier som først begynder at bruge efternavne, og hvem der følger efter, og for eksempel også om det er de ældste eller de yngste i søskendeflokke som er mest innovative i navngivningen af deres børn.

Der venter store og spænde muligheder for fremtidens navneforskning i Link-Lives-projektet!