Urban toponomy: teaching socio-onomastics in practice

by Line Sandst

My socio-onomastic research focuses on urban toponomy and meaning-making. I am particularly interested in the modalities and socially constructed geosemiotic conventions that enable language users to distinguish between different grammatical categories (e.g. between proper names and appellatives) – and therefore different kinds of meanings – in the linguistic landscapes.

As assistant professor of Danish Linguistics at Aalborg University, I teach a diverse group of subjects from Danish phonetics, to rhetoric and theories of argumentation to language history. However, I have also experimented with a more direct kind of research-based teaching in socio-onomastics for MA students, as I outline below. I share my thoughts on my teaching practice in the hope that others might benefit from my experiences. Please do feel free to share your viewpoints, experiences and give feedback so we may all benefit from an exchange of ideas.

Teaching objectives

When teaching socio-onomastics from an urban toponymy point of view, I find it important that the students gain experience from actual field studies. I put together a curriculum of texts that can be divided into four overall topics: an introduction to onomastics, methodology, current socio-onomastic studies, and theories of names and naming and other theoretical problems depending on interest, such as multimodality, geosemiotics, language policy etc. During the course, we discuss the texts on the curriculum, but I also spend time helping the students to come up with a relevant research question/problem, and prepare them for conducting fieldwork.

Finding a research question is usually the hardest part for my students. The socio-onomastic scholarship on the curriculum serves as a framework and inspiration for them to come up with their own research questions and designs. I encourage them to find a problem that sparks their academic curiosity as I find that a personal interest is the best motivation for academic work. However, for those students who find it hard to come up with a question, I present three examples of possible studies for inspiration:

  • Investigation of commercial names in the linguistic landscape: Pick a street or an area of town and take photos of the commercial names in the study area. What do you find? (Possible angles depending on the data could be (one or a combination of) e.g. multimodal names, names that do not conform to expectations, names coined in other languages than Danish. Do you find any patterns or tendencies? Are you able to say something about the identity of the study area based on the commercial names?)
  • Investigation of recent street names: Pick an area where there is a construction project under way. Take a walk in the area and take photos. What kind of identity is being created? Do the new names fit the area? How come/ why not? You may even compare your findings to relevant architectural drawings and building contractors’ documents containing ‘visions/narratives’ about the area’s future identity.
  • Investigation of the relation between commercial names and street names: Pick an area with theme based street names and take photos of the commercial names and street names in the area. How many – if any – of the commercial names have a name that fits the theme of the group named area? Are you able to say something about the identity of the area based on the relation between the two name categories?

I encourage my students to work in groups or pairs because it enables them to discuss and solve the problems that might occur during the data collection and later in the analysis process. I find that when students are held responsible to each other, they are less inclined to give up if they are confronted with unforeseen obstacles, or if they find the task at hand hard to complete.

In class, I spend time discussing research questions and research designs with each group and make sure they have a clear idea of how to conduct the actual fieldwork. When interpreting proper names in the linguistic landscape, the researcher always needs to consider the context thoroughly. This is why I encourage my students to take pictures of the proper names as well as other objects they might find interesting in the field, and I instruct them to take field notes during the field study. This makes the subsequent analysis and interpretation much easier.

Presenting the data and results

In the last session, each group has to present their study for the class and I instruct them to present:

  • Research question
  • Presentation of data
  • Possible sources of errors / limitations
  • Analysis and results.

All listeners have to give constructive critique to their fellow students on their fieldwork and studies. Since all students will have fieldwork experience themselves, I find that they are very capable of asking relevant and constructive questions to the studies conducted by their fellow students. Asking the students to offer criticism to one another gives them a unique possibility to reflect upon others’ as well as their own role as researchers. If necessary, I direct the discussions and ask them to relate practice to theory. I sometimes ask how they would have conducted their study, if they had to do it all over, in light of what they have learned through our discussions. My students tend to have already considered the methodological implications of their own practices, and asking this question allows them to reflect further on their study as the first step towards an improved or perhaps different empirical study based on fieldwork – hopefully one with a socio-onomastic point of departure.

Helsinki and its Names

– an Evening of Presentations and Discussion

by Ossian Hartig

On the evening of the 28th of November our group of three onomasticians: Terhi Ainiala, Väinö Syrjälä and I held presentations at Tieteiden talo (The House of Science and Letters) in Helsinki, hosted by Kotikielen seura – The Society for the Study of Finnish. The heading title of the evening was Kaupunkinimien kerrostumia: sosio-onomastisia näkökulmia Helsingin paikannimistöön (Layers in the Namescape of Cities: Socio-onomastic Viewpoints on the Place Names of Helsinki). The event collected an abnormally large crowd of listeners.

Terhi opened up the evening by telling the audience about the corpus’ onomastical approach to the variation of the two slang names for Helsinki: Hesa and Stadi. The corpus was collected from the popular Finnish discussion forum Suomi24.

In his presentation Väinö told about the linguistic landscape of Helsinki from the turn of the last century, especially of multilinguality in commercial names. Väinö used old photos to show, how Russian, Swedish and Finnish were used on for example the storefronts of shops in the city and how the usage of different languages changed when years went by. Väinö also discussed what kinds of difficulties a researcher has to face when researching the linguistic landscape from such a long time ago.

In my presentation I presented my initial findings about his research into the place names of the military island Santahamina, located in South-Eastern Helsinki.

The presentation covered two major themes: the official street names of Santahamina and the slang varieties for the island’s name.

Finnish conscripts taking part in the fighters’ examination, on a break in the forest area next to the road Eteläkärjentie/Söderuddsvägen of Santahamina. The roads literal translation “Southern Tip’s Road” is due to it leading to the southernmost part of the island. The fighter’s examination is mandatory test that must be passed to progress in the training.
FOTO: Ossian Hartig.

Santahamina received its very first official street names and signs in 2011 after more than a decade of using tsar-era (pre 1917) signage that consisted of letter-number-combinations. The official naming was presented with to tracks that contributed to the process reaching its conclusion in 2011. Firstly, the official documents from Finnish Army Archives that laid out the official reasoning for replacing the old naming system. Secondly there were the discussions held with local, long-time residents of the island who for a long time had pushed both the military and the city to recognize the unofficial oral place name tradition the island’s residents had used for decades.

A clipping from an Army document from 2012 showing the old sector and building numbers (Vanha numero) – the letter describes the sector; the number is the building. In the other columns one can see the (new) street name (Kadunnimi), the street number (Katunumero) and the street name in Swedish (Kadunnimi ruotsiksi).

In the second part of my presentation I discussed the variation of the different slang varieties of the name of the island, in particular the two rather similar Santis and Sandis. The latter, formed from the Swedish-language name Sandhamn, is mostly used by more mature language users and professional soldiers. Santis on the other hand is formed from the Finnish name. The surveyed conscripts (mostly 20-year olds) had never heard of the variant Sandis. The older segment was aware of the name Santis, but regarded it as the inferior or outright wrong name for Santahamina.

All the presentations inspired vivid conversation and questions from the crowd.

Namnforskardagarna i Helsingfors 31/10-1/11 2019

Johanna Virkkula & Terhi Ainiala

I månadsskiftet oktober-november ordnades namnforskardagarna vid Helsingfors universitet. Redan för tjugoandra gången samlades namnforskare från hela Finland (denna gång med kära gäster från Estland) för att få en uppdatering i vad som just nu händer inom onomastiken.

I programmet hade vi sjutton vetenskapliga föredrag, med flera doktorander och nyblivna magistrar som presenterade sina ämnen. Ett flertal socioonomastiska föredrag presenterades under dagarna. Speciellt intressant var Emmi Sulanders presentation om inofficiella ortnamn på svenska i Helsingfors (på basis av hennes pro gradu -avhandling, alltså slutarbete för magistersgraden). Terhi Ainialas och Paula Sjöbloms fallstudie om snuskiga ortnamn i marknadsföringen av ett visst turistmål i Finland väckte också livlig diskussion.

Terhi Ainiala & Paula Sjöblom. Foto: Lasse Hämäläinen

Som gästtalare hade vi prof. Hartmut Lenk, som talade om hur personnamn används i texter och hur dessa användningssätt är olika då förhållandet till den aktuella personen är olik.

Hartmut Lenk. Foto: Johanna Virkkula

Dessa plock ur programmet får representera våra namnforskardagar. Det bästa med namnforskardagarna är att man en gång om året kan uppdatera sig på vad som är nytt både inom undervisningen av namnforskning och forskning; de flesta år har vi ett deltagarantal över femtio, då även huvudstadsregionens namnplanerare och namn- och språkvårdare från Institutet för de inhemska språken gärna deltar.

Hela programmet för namnforskardagarna 2019 finns här: https://blogs.helsinki.fi/nimipaivat/ohjelma/ – och denna adress blir inför namnforskardagarna 2020 uppdaterad med det aktuella programmet.

Mångsidiga perspektiv i kommersiella namn och namnens kommersialism

af Terhi Ainiala

Den sjätte internationella konferensen i namn och ekonomi, Names in the economy, ordnades i början av juni 2019 i Uppsala. Deltagare var från 15 olika länder och 32 föredrag hölls under tre inspirerande dagar. Största delen av föredrag handlade kommersiella namn (firmanamn och produktnamn), men även andra namnkategorier diskuterades i synnerhet med anknytning i namnens kommersialism. Jag tar upp ett par spännande exempel som är – eller åtminstone kunde vara – relevanta för socioonomastiken.

I sitt plenarföredrag presenterade Johan Järlehed och Maria Löfdahl en fallstudie i en urban miljö, nämligen namnet Nya Hovås i Göteborg. De tangerade på ett tvärvetenskapligt sätt sådana fall där urbana bostadsområden och även andra platser marknadsföras med hjälp av ”säljande” namn. Nya Hovås är inte ett traditionellt ortnamn, utan en sammanslagning av ett gammalt namn Hovås + adjektivet ny.  Hovås i sin tur är ett äldre område relativt nära det nya området som fick namnet Nya Hovås av byggnadsföretag. En mäktig kampanj kring det nya området har genomförts med tanke på att skapa en unik identitet som baserar sig i följande värden: nyhet (Hovås vs. Nya Hovås), tillgänglighet, urban “coolness”, kreativitet och internationell smak, som syns t.ex. i val av namn och språk som anses ha hög status.

Föredraget visade på ett imponerande sätt hur namn ofta anknyts i marknadsföringen. För oss socioonomastiker kunde även språkbrukarnas observationer och attityder kring sådana namn vara ytterst intressanta, samt det konkreta bruket av sådana ”konstgjorda” namn kunde forskas närmare.  

Järlehed och Löfdahl lade även märke till multimodalitet i namn. Samma fråga togs upp i några andra föredrag, t.ex. i Line Sandsts presentation, i vilken hon hade exempel från Köpenhamn och Uppsala. I gatubilden är namnens multimodalitet väsentligt att observera, och enligt Sandst kunde vi närmare studera hur olika visuella element upplevs som namn (och kanske som icke-namn).

Forskning i det lingvistiska landskapet tar hela tiden nya uttrycksformer och hittar olika material. Väinö Syrjälä har börjat studera på det historiska lingvistiska landskapet i Helsingfors med hjälp av gamla bilder. De första resultaten visade bland annat att svenskan var mycket synligare i kommersiella namn i början av 1900-talet och att namnen ofta var rätt informativa. Forskning med hjälp av gamla foton tar mycket tid, men hoppas att även andra forskare kunde bli intresserad av dessa. Det vore spännande att t.ex. jämföra olika städer i olika tider.  

Majoriteten av studier hade ett skriftligt material, som bestod av enbart namn eller av namn i lite större kontext, t.ex. i medietexter eller -annonser. Det var bara få föredrag som även tog upp språkbrukarnas ”reella” namnbruk antingen i tal eller i skrift. Sådana perspektiv kunde vara givande att knyta ihop i studier och på det sättet forska i det vilka namn som faktiskt används och vilka perceptioner som anknyts i olika namn. Här är en utmaning till oss!

Aktuella socioonomastiska perspektiv – en workshop om urbana språkliga landskap

af Väinö Syrjälä

Precis före jul samlades en gäng inbjudna forskare till Namnarkivet i Uppsala för en liten tvådagsworkshop om urbana språkliga landskap. Deltagare var framför allt namnforskare, från både Institutet för språk och folkminnen och Helsingfors universitet, och presentationer och diskussioner under evenemangen tangerade aktuella socioonomastiska frågeställningar ur flera olika perspektiv.

Den första dagens två presentationer behandlade aktuell forskning om lingvistiska landskap. Jennie Spetz och Maria Bylin från Språkrådet delade med sig preliminära observationer ur en undersökning om språkbruket på svenska vårdcentraler och bibliotek. Deras material var insamlat på ett flertal orter runt om i Sverige. Inte överraskande var svenskan språket i den ”fasta inredningen” på dessa ställen, medan övriga språk användes mer sporadiskt. T.ex. förekom de nyanländas språk främst i affischer för större nationella kampanjer (kvinnojour, vaccinationer osv.). Om man inte kunde svenska var det alltså en väldig konstig bild man kunde få av de språkliga landskapet. Situationen för de nationella minoritetsspråken var inte mycket bättre. Vi väntar med spänning på den färdiga rapporten!

I dagens andra presentation gav undertecknad en kortfattad sammanfattning av mitt nyss avslutade avhandlingsprojekt (Helsingfors universitet, 2018) om språkbrukare och Svenskfinlands lingvistiska landskap. Genom exempel ur mina delstudier försökte jag illustrera de nya synvinklar till (namn i) städernas lingvistiska landskap som ett mer folkonomastiskt tillvägagångssätt kan ge. Att socioonomastiken och studier av lingvistiska landskap har mycket att ge varandra blev en tydlig slutsats i den efterföljande diskussionen.

Den andra workshopdagen fokuserade mer direkt på namnen i stadsbilden. Terhi Ainiala inledde dagen med en diskussion över inofficiella namn som källor för både stadsplanenamn och namn på officiella institutioner. Terhi kunde illustrerade temat med ett flertal konkreta exempel från Helsingfors. En livlig diskussion om bruket av inofficiella namn i officiella sammanhang på andra håll följde.

Evenemanget avslutades genom att Line Sandst som sammankallat workshoppen gav själv en översikt över de första resultaten av sitt projekt kring Uppsalas onomastiska landskap. Hur olika språkliga inslag, i synnerhet kommersiella namn, är synliga i staden samt hur dessa tillsammans med inofficiella namn bidrar till stadsbornas upplevelser var frågor som igen gav upphov till intressant diskussion om socioonomastikens utmaningar och möjligheter. Överlag gav workshoppen en tydlig fingervisning om socioonomastiken som ett fält som har potential att bidra till samhällsaktuella frågor. Att få tillfälle att dryfta forskningsfrågor med kollegor i en avslappnad miljö är alltid gynnsamt! Således är workshopen säkert inte det sista som vi inom socioonomastiken får höra om det aktuella temat, namn i lingvistiska landskap.