Category: Personal names

What’s in a Name? Historical Socioonomastic Research in Dialect Dictionaries

A case study in Danish personal names from Feilberg’s dialect dictionary

By Peder Gammeltoft

What can a dialect dictionary tell us about how people felt about a name – and those who bore it? Quite a lot, it turns out. H. F. Feilberg’s monumental Bidrag til en ordbog over jyske almuesmål (1886–1914), a dictionary of rural Jutish dialects, is in fact far more than a lexicon. The entries are often an encyclopedia of folklore, folk poetry, and folk belief. But it also offers something rarer: an unfiltered record of social attitudes of a speech community.

Let us take a look at the entries in which Per or Peder, the Danish forms of Peter, occur. Across several pages, Feilberg (II.797ff) documents a rich constellation of compounds, proverbs, rhymes, and expressions that reveal how Jutish speakers used this common name to encode social judgments, sexual humor, and folk wisdom.

The personal name Peter, with its variants Peder, Per and Peer, is taken to be the most popular Danish male personal name for the last 1000 years, owing to the strong biblical significance. The name itself derives from Greek petros (Πέτρος), meaning ‘rock, stone’, siginifying solidity and stability. However, the name Peter’s very popularity seemingly brought an air of ordinariness, which made it available for typecasting.

The Clueless Everyman and a Guide of People

In Feilberg, Peder Tot (or Tåt) designated a weak, characterless person – as one saying put it, someone who does neither good nor bad. Peder Tratte marked a fool; Peder Gante a simpleton, just to mention a few. In these compounds, Peder becomes a Jutish synonym for an everyman – a blank slate onto which the speech community projected mediocrity, indecision, and haplessness.

 The name also attached to non-human referents in ways that complicate any simple reading. For instance, Peder Smut and Peder i gjærdet were terms used of the bird wren, that tiny brown bird beloved in European folklore for its cleverness despite its size. And Peders pig (”Peter’s arrow, stick”) designated three stars in Orion’s belt – signifying a means of guidance like Saint Peter’s staff for Christians and the belt of Orion for travellers.

These associations suggest something more than mockery. Here, Peder is the name of the familiar, the domestic, the small but persistent – a symbol of everyday rural life rather than heroic endeavor.

Theater of the Obscene

Yet the dictionary also preserves a contrasting dimension. In children’s rhymes, figures such as Peder Ronnevæder and Peder Ronølbok appear repeatedly. To the uninitiated, these look like nonsense words – playful sound-patterns for young voices. But dialect knowledge reveals their bawdy meaning: Jutish ronne means ‘to fuck’, whereas rontle means ‘to whore, fuck’. Peder Ronnevæder is literally “Peder the fucking ram”, although the meaning stated in Feilberg (III.78) is just “a ram, male among the sheep”. Similarly, the literal meaning of Peder Ronølbok is “Peder the whoring buck” (Feilberg III.79). Here Peder becomes a vehicle for robust, sexual farmyard humor – linked to virile male animals in explicitly carnal terms. The rhymes were passed down; the dialect word faded; the dirty joke was preserved in innocence.

Bearing the name of Peder myself – and of Jutish descent – I was myself subjected to teasing with a rhyme of Peder Ronnevæder that went like this:

Pej’er, Pe’ væj’er, Pe’ ronnevæj’er
Fløw op i æ væj’er o en stur støk’ læj’er
Æ læj’er fløw væk, å Pej’er fåll ni’er
Pej’er, Pe’ væj’er, Pe’ ronnevæj’er.

Translation:
Peter, Peter the ram, Peter the fucking ram / Flew up in the air on a large piece of leather / The leather blew away, and Peter fell down / Peter, Peter the ram, Peter the fucking ram.

As a kid I did not know what the meaning of the rhyme was, but I could see in the smirks of the adults that I was somehow made fun of and that it was naughty in some way. It wasn’t until I actually encountered the entry in Feilberg, that it dawned on me that the rhyme was a veiled verse on fornication.

Questionable Characters

Peder could also be morally suspect. The children’s rhymes preserve a Peder who steals: one verse tells of Peder who “stole a cat on Christmas Eve” (han stål æn kat, julənat), roasted and ate it. Another, more audaciously, has Peder fly up into the sky and steal a sausage from Our Lord himself (stål æn pøls fra Våhær)—and when God came with a knife, Peder had already swallowed the evidence. These are comic thefts, to be sure, but they cast Peder as the petty pilferer, the cunning rogue.

More sinister is the tale of Peder Nittengryn (“Peter Nineteen-grains”) embodies a different vice: miserliness. Feilberg records that the Aalborg merchant “Little Per” sold only nineteen grains for a shilling during a famine in Norway and thus earned the name. Here Peder is the exploiter – the man who profits from others’ hunger.

What Dialect Dictionaries Preserve

The methodological lesson here is significant. Folklore collections, not constrained by Victorian propriety and focused on narrative genres, often captured scattered, incidental, sometimes obscene material. Feilberg, documented this by including proverbial expressions, children’s rhymes, and figurative compounds that might otherwise have been passed over in embarrassed silence.

The result is an unexpectedly rich source for socioonomastics – the study of social attitudes toward names. Dictionary entries for words containing personal names capture how naming practices are intersected with social judgment, sexual humor, folk astronomy, and the texture of rural life. They preserve long-forgotten attitudes and associations that more formal documentation often missed.

Atlas: A New Fashion Name

by Birgit Eggert

Most people know Atlas as the name of the Titan who, in Greek mythology, carries the heavens upon his shoulders, or as an appellative meaning ‘a book containing a collection of geographical (or astronomical) maps’. However, in Denmark, Atlas can also serve as a given name for both boys and girls, as well as a surname.

As a first name, it has surged into the top-50 list of names for boys born in 2024. Here, Atlas ranks 42nd with 159 name bearers. This represents an increase of more than 50% compared to the previous year, when 105 boys received Atlas as their first name.

Atlas as a Surname in Denmark

Historically, Atlas as a personal name has been strikingly absent in Denmark. In the older censuses of the population in Denmark, which can be accessed via the Danish Demographic Database, only two women bearing Atlas as a surname appear in the period from the early eighteenth century up to around 1900. In 1801, they were residing in the Poorhouse of the Royal Stables in Copenhagen and may well have been related. One, Anne Marie Atlas, was then 11 years old, while the other, Marie Atlas, was 52; both are recorded as spinners. They could have been mother and daughter, but this cannot be confirmed with certainty. Anne Marie Atlas reappears in the 1845 census as a patient at Sankt Hans Hospital in Roskilde, but otherwise no other bearers of the surname Atlas are found until well into the twentieth century.

Atlas re-emerges as a surname in Denmark only relatively late in the twentieth century. The earliest bearers seem to have been born in Turkey in the 1950s, and the surname entered Denmark with them (Danskernes Navne). It is hardly surprising that an internationally well-known name such as Atlas occurs as a surname elsewhere in the world. What is perhaps more surprising is that it did not previously arise as an established surname in Denmark. Today, 21 individuals bear Atlas as a surname in Denmark (Statistics Denmark).

As a given name, Atlas appears not to have been used in Denmark until its emergence in the current naming trend (see below).

Reasons for the Recent Surge in Popularity

When a given name suddenly becomes popular with a meteoric rise, as is the case with Atlas as a boy’s name in Denmark, there is often an obvious source of inspiration. However, this is difficult to establish for Atlas, even though its popularity appears to have emerged quite abruptly and in countries beyond Denmark.

In Denmark, its use as a boy’s name began around 2010, and from 2011 the frequency of Atlas as a first name increased rather sharply (see Figure 1). A corresponding popularity curve from the United States suggests that this is likely to be an international trend (see Figure 2). There must therefore be an international source of inspiration for using Atlas as a name for newborns, but identifying this source is far from straightforward.

Figure 1: Number of newborns per year since 1985 given Atlas as their first first name. Statistics Denmark July 17th 2025.
Figure 2: Number of newborn boys per year given Atlas as their first name. www.babycenter.com July 17th 2025.

The Titan Atlas in Greek mythology is the origin of the star name Atlas. The star Atlas belongs to the constellation of the Pleiades, also known as the Seven Sisters. This is also the title of a highly popular novel series by the Northern Irish author Lucinda Riley, published between 2014 and 2023. Many have suggested that the popularity of the name Atlas might be attributable to this series; however, as noted, the first volume appeared only in 2014, and Atlas became prominent only in the eighth and final book of the series, published in 2023. This is too late to have been decisive for the rise in popularity of Atlas as a boy’s name in Denmark, though the series—and especially its last volume—may well have boosted its popularity, as previously observed.

Several other recent films and books may have contributed to boosting, though not initiating, the popularity of Atlas as a boy’s name. Examples include the fantasy trilogy The Atlas Six (2020–2024) by the American author Olivie Blake, and the 2024 film Atlas, a science fiction action movie starring Jennifer Lopez.

A possible source of inspiration from popular culture closer to the onset of this trend is the science fiction film trilogy Atlas Shrugged, released in 2011, 2012, and 2014. It is based on the novel of the same title by the Russian-born American author Ayn Rand, first published in 1957 (Danish edition 1959 under the title Og verden skælvede).

A Phonetic Naming Trend?

However familiar the name Atlas may be from mythology, literature, and film, contemporary naming fashions are strongly influenced by preferences for particular sounds. A character from popular culture may be highly popular, yet if the name does not align with prevailing phonetic preferences, it will not become fashionable. Conversely, names that fit well within current sound patterns can rise in popularity without any input from popular culture—at least when they are already familiar as given names. This could, for instance, explain the long-standing popularity of names such as Emma and William.

In the case of Atlas, one might first need to recognise that it can function as a given name. Once its use has been introduced, however, phonetic factors may be decisive for its popularity. Atlas shares with a wide range of popular boys’ names the feature of ending in –as. When Statistics Denmark began publishing baby name data in 1985, names such as Andreas, Mathias, and Thomas were already popular; in the 1990s, names like Lucas/Lukas, Nicklas, and Tobias appeared. After 2000, this trend continued with boys’ names ending in –as, now including Elias, Silas, and Villads (the –d– is silent in Danish in this name), and most recently names such as Milas and Atlas have joined the list (see Figure 3).

Figure 3: Number of newborn boys per year since 1985 given various names ending in -as as their first first name. Statistics Denmark August 25th 2025.

It is therefore possible that the given name Atlas benefits from its phonetic qualities. Individual names are typically popular for a period of 10 to 20 years, occasionally somewhat longer, after which renewal seems needed. However, the phonetic patterns that dominate naming fashions do not change as rapidly; consequently, there is a perceived need for new names that fit the preferred sound profile, and Atlas appears to have found its place within this framework.

References

  • Danskernes Navne = Bente Holmberg & Michael Lerche Nielsen, 2006: Danskernes Navne [The Names of the Danes]. A database containing all names borne by the 6.5 million individuals registered in the Danish Civil Registration System (CPR) as of January 1st 2005. The database is held at the Archive of Name Research, University of Copenhagen.

This is an adapted English version of Atlas – et gammelt, nyt fornavn published on September 1st 2025.

Ortnamn inte så populära som efternamn i Sverige ­– varför då?

Av Johan Hedberg

År 1939 ger svenska staten ut sin andra bok med efternamnsförslag (Svensk namnbok 1939). Den innehåller 13 000 efternamnsförslag till hjälp för den ökande skaran av namnbytare att finna lämpliga efternamn. Namnförslagen består uteslutande av svenska ortnamn. Begreppet ortnamn innefattar inte bara namn på bebyggelser, utan även namn på exempelvis gårdar, sjöar och vattendrag. I namnboken fanns därför namnförslag som exempelvis Faxälven, Duvemåla och Skedom. Andra namnförslag kan ses i utdraget från namnboken nedan.

Jämfört med andra böcker med namnförslag kom denna bok att nyttjas i liten utsträckning, vilket bland annat berörs i min avhandling (Hedberg 2024). Varför svenska efternamnsbytare inte verkar ha velat vill bära ortnamn som efternamn är en intressant fråga som jag ska närma mig i denna text.

Figur 1 Utdrag från Svensk namnbok 1939.

För att närma oss frågan ska vi först uppehålla oss vid svensk efternamnshistoria. Om vi studerar utdraget från Svensk namnbok 1939 ovan ser vi att många av namnförslagen ser ut som vanliga svenskspråkiga efternamn. De är sammansatta av två ord, varav flera har någon sorts anknytning till naturen. Författaren till namnboken, professor Jöran Sahlgren framhåller också detta i förordet:

”Några märkliga nyheter innehåller […] ej denna nya namnbok. Jag har sökt att gå vidare i den riktning som gammal svensk och nordisk tradition och den senaste tidens namnvanor utpekat” (Svensk namnbok 1939 s. V).

Sahlgren har rätt i att många svenska efternamn har bildats med ortnamn som grund, men någon stark tradition att anta ortnamn i oförändrad form som efternamn fanns, och finns, inte i Sverige förutom i Dalarna där gårdsnamnet ofta är placerat före en persons förnamn, men det förekommer även att dessa bärs som efternamn. Personer som tog sammansatta efternamn bildade dem istället ofta utifrån följande princip: Den första delen av efternamnet kom från ett ortnamn personen hade anknytning till. Till denna del fogade man sedan ett ord som är vanligt i svenska efternamn, exempelvis –berg. En person som antog namnet Lindström eller Lindgren kunde härstamma från orten Lindesberg.

Efter att vi har konstaterat att namnförslagen i Svensk namnbok 1939 på en avgörande punkt avviker från hur efternamn har bildats i Sverige är det dags att återvända till frågan varför inte namnbytarna verkar ha tyckt om dem. Förklaringen ligger, enligt mig, inte i hur namnen är utformade rent språklig, även om ord som måla främst är förknippade med ortnamn. Den troligaste förklaringen ska, enligt min mening, sökas i hur namnförslagen förhöll sig till namnens sociala dimension.

Vi kan börja med att ställa frågan vem som egentligen äger ett namn? Ditt förnamn delar du troligen med flera andra. Många delar också efternamn med personer man inte är släkt med. En gård kan också dela namn med andra gårdar. Men, även om du bär ett vanligt förnamn och efternamn samt bor på en gård som delar namn med andra gårdar så ”äger” du namnen i den bemärkelsen att namnen refererar till just dig och den plats du bor på. Därför så kanske man inte känner att någon har ”stulit” namnet när det uppträder någon annanstans. På samma sätt förhåller det sig inte med namn på byar, tätorter och socknar.

För vem ”äger” exempelvis ett namn på en by? Ett bynamn refererar till en plats som bebos av en större eller mindre grupp personer. Namnet fungerar för att referera till platsen, men platsen kan också vara kopplat till känslor av samhörighet och trivsel. Har man själv, eller släkten, bott i byn länge kan känslorna till den vara starka. Eftersom namnet är starkt förknippat med byn är också känslorna för namnet i många fall starka. Att en person som bor i byn skulle ta bynamnet som efternamn är därför mindre troligt eftersom namnet kan upplevas som byns gemensamma egendom. Att personer som kommer från en gård antar gårdens namn som efternamn, som tidigare nämnt bland annat förekommer i Dalarna, stöter inte på dessa problem eftersom personerna redan ”äger” namnet.

Personer som inte bor på den plats som ortnamnet avser kanske skulle ha lättare att anta det som efternamn. Men även här finns det hinder. Enligt den lagstiftning som rådde år 1939 skulle en person som antog ett efternamn som inte fanns tidigare få ensamrätt till det. Han eller hon skulle kunna uppträda med namnet i olika sammanhang som ibland kanske var mindre smickrande för byn med samma namn. Namnboken år 1939 fick kritik för just detta i dagspressen och det skrevs bland annat nidvisor och tecknades karikatyrer i samband med bokens publicering (se Leibring 2023). Den negativa uppmärksamheten kanske också avskräckte personer från att använda namnboken.

Den namnbok som kom året efter, år 1940 (Svensk namnbok 1940), innehöll cirka 26 000 namnförslag som var bildade enligt den i Sverige hävdvunna princip som har beskrivits ovan. Den namnboken blev så populär att namnförslagen i den snabbt tog slut. År 1954 utkom en ny namnbok (Svensk namnbok 1954) där namnförslagen inte heller bestod av ortnamn i oförändrad form.

Litteratur

Kungörelse om brottslingar som antagit adelsnamn – 1705

Av Lennart Ryman

För en tid sedan råkade jag få syn på en post i Libris (de svenska bibliotekens gemensamma katalog) som fångade min uppmärksamhet. Posten hade den otympliga titeln ”Wij, Gabriel Falkenberg, Kongl. Maij:tz Råd, Præsident uti Kongl. Swea Hoff-Rätt … Criminelle Ransakningar insände blifwit … som med begångne miszgierningzmåhl beträdde warit, och derföre kommit för Rätta at ställas, understådt sig at taga sådane namn, hwar med Hans Kongl. Maij:t och Sweriges framfarne Konungar, hafwa behagat benåda Adelige Familier ..” Det rör sig alltså om en skrivelse om brottslingar som antagit adelsnamn; posten i Libris anger att den är tryckt av Svea hovrätt i Stockholm 1705 men ger få andra hållpunkter. Jag blev i alla fall tillräckligt nyfiken för att beställa fram ett av två exemplar i Kungliga biblioteket i Stockholm.

Första sidan av förordningen 1705. Exemplar i KB riktat till häradshövdingen Samuel Forsell. För transkriptionen nedan har även exemplaret i Västerås rådhusrätts arkiv kommit till användning.

Det visade sig vara en kungörelse riktad till häradsrätter och rådhusrätter under Svea hovrätt, även om detta inte anges på något sätt. Det exemplar som jag fick fram var ställt till Samuel Forsell, som var häradshövding i Gästriklands lagsaga (enligt standardverket Almquist, Lagsagor och domsagor 1, s. 424). Hur många av de utskickade skrivelserna som överlevt in i vår tid är en öppen fråga, men efter några stickprov hittade jag ett exemplar i handlingar från Västerås rådhusrätt, på vilket det finns en anteckning att skrivelsen blivit uppläst på Västerås rådhus den 17 januari 1706.

Kungörelsen är vad jag vet inte omtalad förut, men det brev från riksrådet som föranlett den är känt; se senast Entzenberg, »Det får ju vara någon ordning på torpet» 2006 s. 10 f. Entzenberg hänvisar till ”Förslag till namnlag. Betänkande avgivet av Namnrättskommittén” (SOU 1960:5 s. 46 f.), som skriver:

Den första kända bestämmelsen om namn finnes i 1626 års riddarhusordning vars 23 § stadgar: »Ingen tage upp annars Släckt Nampn eller Wapen, han ware Lefvandes eller uthdödd, och Confundere i så motto Ätterna; Uthan den beholle tillnampnet, som deth först hafwer Uptagett.» Med utgångspunkt från detta stadgande gjorde adeln upprepade framställningar till konungen om skydd för adelns släktnamn, vilket föranledde dels en kunglig resolution på Ridderskapets och Adelns besvär den 23 december 1682 och dels ett kungligt brev till hovrätterna av den 16 oktober 1705. I resolutionen 23 § anfördes: »och sist beträffande de ofrälse män, som upptaga någon utdöd familjs namn, så skall sådant intet vidare tillåtas, utan måste i det fallet förfaras efter privilegierna.» I brevet till hovrätterna anbefalldes dessa att i protokoll och domar icke kalla missdådare vid sådana adliga namn, som de kunde ha tagit, samt att, då brottslingar icke dömdes till döden, vid straffansvar förbjuda dem att bruka namn, som liknade ett adelsnamn.

Jag har inte hunnit titta på det kungliga brevet (som snarare kommer från riksrådet, se transkriptionen nedan), men förordningen från hovrätten verkar följa brevet troget, och det kan finnas anledning att ifrågasätta Namnrättskommitténs referat på ett par punkter – varav den första är att bestämmelserna avsåg alla domstolar, inte bara hovrätterna. Här följer en grov transkription, med den handskrivna texten inom parentes och några nya styckeindelningar samt ett par upplösta förkortningar.

Wij/ Gabriel Falkenberg, Kongl. Maij:tz Råd/ Præsident uti Kongl. Swea Hoff-Rätt/ samt Åbo Academiæ Canceller, Grefwe til Sandemar/ Frijherre til Odenswijholm / Herre til Söderby och Ogstad; Så och Vice-Præsident, och samtelige Assessorer hälse (Eder häradzhöfdinge wälbetrodde Samuel Forsell wälwilleligen)

Såsom Hans Kongl. Maij:tz/ til Justitiæ Sakers afhielpande/ befullmächtigade Herrar Råd/ hafwa wid tilfälle/ at uti Kongl. Maij:tz Justitiæ Revision, af Kongl. Hoff-Rätterne/ Criminelle Ransakningar insände blifwit/ derutur en och annan gång sedt/ huruledes de/ som med begångne mißgierningzmåhl beträdde warit/ och derföre kommit för Rätta at ställas/ understådt sig at taga sådane namn/ hwar med Hans Kongl. Maij:t och Sweriges framfarne Konungar/ hafwa behagat benåda Adelige Familier, til at åtskillia den ena ifrån den andra;

Och ehuruwäl sådan egenwillighet/ ingom tillåtelig wara bör; Så är likwäl det än otienligare/ at en mißdådare tilägnar sig ett sådant tilnamn/ och at det förmedelst hans brott/ uti en Ransakning och Domb infördt blifwa skal/ hwilket icke allenast wid förhöret/ och då Domen upläses/ hoos mången/ som det åhörer/ ett oförtient omdöme om ett Adeligit huus til deß förklening lemnar/ utan och de öfwer slijke mißgierningzmåhl/ så wäl uti Under-Instantierne, som Kongl. Hoff-Rätterne/ hållne Protocoller och fälte Domar ofta/ och i synnerhet uti tilkommande tider/ det samma oskyldigt til någon neesa lända kunna/ lika såsom en sådan mißgierningzman/ af berörde huus warit hade;

Altså och emedan Högbemälte Kongl. Maij:tz  Herrar Råd funnit skiäligt/ til at förekomma slijkt oskick och mißbruk/ som en skadelig efterfölgd med sig förer/ sådant at förbiuda/ och derföre/ genom deras/ til Kongl. Rätten ankomne Bref/ af den 16. Octob. sidstledne begiärat/ det alla wederbörande/ under deß Jurisdiction hörande Domstolar/ anbefalles måtte/ hädan efter noga at tilsee/ det ingen Delinquent blifwer annorledes nämd/ än dens egit och faders namn är/ och at de/ som icke komma at undergå Lijfsstraffet/ förbiudes widare at bruka något annat/ hwilket ett Adeligit namn lijkt wara må/ och det wid Straff tilgiörandes;

Fördenskuld warder samma hans Kongl. Maij:tz Herrar Rådz giorde Förordning (Eder) här med notificerad och kunngiord/ på det (I) wid slijke förefallande måhl/ må (Eder) den til hörsam efterrättelse ställa. Och Wij befalle (Eder) Gud Allzmächtig (wälwilleligen) Stockholm den 3. Novemb. Anno 1705.

Vppå den Kongl. Hoff-Rättens wägnar

GABRIEL FALKENBERG.

HINDRICH HEERDHIELM.

Magnus Sternel.

Mycket kunde sägas om förordningens innehåll och utformning, men jag skall försöka hålla mig kort.

Förordningen framhåller att antagande av adelsnamn är förbjudet för allt ofrälse, men att det är särskilt illa att missdådare ägnar sig åt sådant missbruk. Intressant är att det verkligen tycks ha förekommit att brottslingar blev skrivna med adelsnamn i rättegångshandlingar, även om det bör ha varit sällsynt – det uppges ha påträffats ”en och annan gång”.

Förordningen innehåller ett förbud mot att i domstolen bruka annat än ”egit och faders namn”. Om delinkventen inte avrättas förbjuds han att i fortsättningen bruka ”något annat, hwilket ett Adeligit namn lijkt wara må”. Frågan är om man med denna formulering avser ”adelsklingande” namn eller endast likhet med något visst existerande adelsnamn. Jag lutar åt det senare, medan Namnrättskommitténs referat ovan tycks förutsätta det förra.

Vi kan vidare notera att det är de adliga familjerna som är de skadade parterna, inte familjemedlemmarna, och att man särskilt månar om att adelshusens framtida rykte inte skall skadas av protokollen.

Lite märkligt är att kungörelsen inte brukar termen adelsnamn. I inledningen kommer den otympliga omskrivningen ”sådane namn/ hwar med Hans Kongl. Maij:t och Sweriges framfarne Konungar/ hafwa behagat benåda Adelige Familier, til at åtskillia den ena ifrån den andra”. därefter ”ett sådant tilnamn” och först vid tredje försöket ”ett Adeligit namn”. Visserligen ingår den första formuleringen i en hel serie av omständliga omskrivningar, men kanske var adelsnamn inte brukligt i det juridiska språket, trots att ordet är känt redan från 1658 och brukas mer än en gång i tillfällesdikter, bl.a. 1711 av Sophia Elisabeth Brenner?

Det vore lockande att försöka belysa omständigheterna, mitt under brinnande krig, kring rådets brev och Svea hovrätts förordning 1705, liksom kring eventuellt existerande parallella förordningar från de två andra hovrätterna. Kanske återkommer jag någon gång till saken.

Vilken roll har egentligen namnen i projektet Segregationens språk?

Av Maria Löfdahl

I projektet Segregationens språk: tvärvetenskapliga perspektiv på rumslig, social och symbolisk uppdelning i städer (finansierat av Vetenskapsrådet 2024-2029) behandlas flerspråkighet och segregation ur olika perspektiv. Projektet är tvärvetenskapligt och drivs från Göteborgs universitet i samverkan med Institutet för språk och folkminnen och Södertörns högskola. Även om projektet behandlar allmängiltiga frågor är Göteborg undersökningsplatsen.

Man kan något förenklat säga att projektet har som ambition att ta ett nytt grepp om ett gammalt problem. Vi som arbetar i projektet menar att den segregation som präglar våra städer inte bara är rumslig och socioekonomisk utan också språklig och symbolisk. Hur vi umgås (eller inte umgås) med andra människor och grupper, och hur vi ser på och värderar varandra beror till stor del på hur vi pratar. Det handlar både om vilket språk vi talar och om hur vi talar, faktorer som bl.a. styrs av geografi och klass- och könstillhörighet. Språket förmedlar våra tankar, känslor och handlingar, det skapar, reproducerar och utmanar gränser, identiteter och maktstrukturer. Detta gäller såväl i vardagen som i politiken.

Syftet med projektet är därför just att undersöka och förklara språkets och språkens roll i segregationen. Utan fördjupad förståelse för detta tenderar beslutsfattare och praktiker att missa dimensioner i sociala processer i samhället och de samhälleliga åtgärder som idag sätts in för att motverka och minska segregationen riskerar att slå fel.

Fyra delstudier

Vi undersöker segregationens språk ur fyra olika perspektiv som tillsammans bidrar till att skapa ett viktigt kunskaps- och beslutsunderlag i arbetet med att erbjuda mer likvärdiga levnadsvillkor och möjligheter för alla medborgare i staden. Vi gör det genom att dela upp projektet i olika delstudier:

  1. analysera hur samtalet om segregation har utvecklats och förändrats inom svensk politik och i media under de senaste femtio åren,
  2. studera framställningen av segregation som ett problem och de lösningar som formuleras och implementeras för att motverka den i offentlig förvaltning och stadsutveckling i Göteborg, beaktande flerspråkighetens roll i kommunikationen,
  3. studera hur segregation materialiseras i val av språk och utformning på skyltar, val av kommersiella namn, namngivning av gator osv., samt
  4. undersöka hur invånare i både socioekonomiskt utsatta och privilegierade områden i Göteborg uppfattar det offentliga samtalet om segregation, hur de själva talar om och upplever segregation samt sin egen roll i segregationen, liksom hur de upplever sin språkliga omgivning.

Namnens roll i projektet

Vad kan då namn och namngivning egentligen bidra med i ett projekt som handlar om segregation? Jo, namnen ger ett språkigt och socialt perspektiv på samhälleliga frågor såsom segregation och integration som sällan uppmärksammas inom andra discipliner. Trots att det är ett språkligt uttryck som används dagligen oavsett språklig tillhörighet glöms det ofta bort, även inom den del av språkvetenskapen som behandlar just sociala processer i språk.

Eftersom projektet studerar både rumslig och social uppdelning i städer är det viktigt att vi inte bara studera de stadsdelar som brukar benämnas som förorter (och beskrivas som segregerade) utan även stadsdelar som genomgår gentrifiering eller är under byggnation och bebos av mer priviligierade grupper.

I Göteborg bedrivs många byggprojekt i attraktiva delar av centrala staden, och som ett led i marknadsföringen intar namnen en viktig roll. Det handlar dels om namngivning av nya gator, dels om namngivning av byggnader såsom arenor och kulturhus och övriga byggnader som är tänkta att fungera som landmärken. Genom att studera detta kan resultatet tjäna som underlag för diskussioner om stadens prioriteringar och vilka grupper av göteborgare entreprenörerna ser som attraktiva hyresgäster eller potentiella köpare av bostäder och vilka kulturella och ideologiska referenser som betraktas som attraktiva.

”Dina barn har fina gamla svenska namn – men jag är också svensk, faktiskt!”

Så sa en pojke i en Göteborgsförort till mig när jag, som svar på hans fråga, berättat vad mina barn heter. Pojken, som själv bär ett arabiskklingande namn, satte ett tydligt likhetstecken mellan namn och svenskhet och argumenterar för att han själv har rätt att ingå i den svenska gemenskapen trots sitt arabiska namn.

I den fjärde av projektets delstudier intervjuas skolungdomar om sina tankar om olika språk, dess värde och hur de uppfattar sin egen och andras områden i staden. Under intervjuerna får barnen själva hitta på en pseudonym. Här visade sig ett intressant, och för mig oväntat, mönster. Flickorna väljer namn som uppfattas som typiskt ”svenska” medan pojkarna väljer tydligt muslimskt kodade namn, ett mönster som stämmer väl överens med hur nya svenskar namnger barn i diaspora. Dessa första tentativa resultat visar vilken stor roll namn och namngivning har i ungdomars positionering av hur de uppfattar ”svenskhet”. De visar också vilka fördjupade perspektiv namn kan ge i studier av sociala processer, ett forskningsfält forskare från andra discipliner vanligtvis inte uppfattar som namnforskning.

Can Baby Names Explain the Mechanisms behind Cultural and Linguistic Change?

by Alexandra Petrulevich

Alma, Freja, Alice, Olivia, Elsa, and Noa, Valter, William, Lukas, Hugo – these are the five most popular female resp. male first names given to Swedish babies in 2024. Following trends in new-born namegiving has been a special onomastic branch in the Nordics for decades now, in Sweden at least from 1998 when Statistics Sweden started publishing name statistics (which they no longer do).[1] What can these names tell us about language and more importantly linguistic change?

Three-generation rule

Of course, following trends in frequency distributions of top names over time means we are already observing linguistic change in name stocks. These onomasticon fluctuations have of course to do with parents’ preferences for certain names, which in itself is a cultural habit susceptible to change. An established mechanism for this type of change is the so-called three-generation rule, i.e. it is the third generation’s, the babies’ great-grandparents’ names that are “recycled” and thus chosen for new-borns – rather than any of the names associated with the parent or grandparent generation.

Baby Names and Cultural and Linguistic Change

However, baby names exemplify more than just changes in personal name stocks in social sciences, more specifically, in statistics, and in biology. Baby names represent population-wide large authentic linguistic datasets that allow researchers to follow cultural incl. linguistic change in real time. This specific circumstance makes baby names ideal for data-driven modelling of such change. The main explanatory framework applied to baby names-based models by statisticians, mathematicians and biologists is the so-called neutral theory of evolution. This theory postulates two possible paths of evolutionary change, a deterministic path and a random or drift path. In the former case, evolution or cultural and linguistic change favours some specific e.g. novel variants, while in the latter drift or random selection underpins and explains such change. Several studies show that authentic baby names datasets exhibit a power law distribution of variants. See e.g. frequency distributions of 1000 most popular American (a) male and (b) female names for three decades of the twentieth century in Figure 1, and frequency distributions of Norwegian boy names with the threshold value 4, i.e. names with less than four bearers were not considered, 1880–2010 in Figure 2.

Figure 1. Frequency distributions of 1000 most popular American (a) male and (b) female names for 1900–1909 (triangles), 1950–1959 (diamonds in a), 1940–1949 (diamonds in b), and 1980–1989 (circles). From: (1), Hahn & Bentley 2003: Figure 1
Figure 2. Frequency distributions of Norwegian boy names with the threshold value 4 1880–2010. From: (2), Kessler, Maruvka, Ouren & Shnerb 2012: Figure 3

Interestingly, although the explanatory framework and the distribution features of underlying data is to a large degree identical in the surveyed studies, the resulting conclusions can be described as strikingly different. One of the cornerstone papers in the field (1) postulates drift as the main mechanism of cultural change. Ten years later, this conclusion is questioned by (2) that advocates for a deterministic explanation. Why is this so?

Data-driven Modelling Has a Data Issue

At least one most likely explanation of these incompatible conclusions has to do with the data the studies are based on, more precisely with the issue of data completeness. As (3) shows, rare variants have an important role in the overall distribution and modelling picture of baby names. This means that different results are acquired depending on whether rare variants are included into the modelling dataset or not. Both of the studies mentioned in previous section build their models on incomplete data. In (3), researchers see an anti-novelty bias, i.e. a deterministic picture, rather than random selection in the distribution in the complete baby name dataset from South Australia.

However, the data issue in studies of cultural and linguistic change seems to be even more substantial than data completeness alone. The surveyed studies do not seem to take any data quality or linguistic parameters into consideration. It is for instance impossible to understand if the name statistics taken from a third source represent so-called raw data or if they have been manipulated or enriched or clustered in any way by the responsible authority, e.g. social security services or tax agencies or the like. Given the importance of completeness for the modelling outcome, it is of course paramount to only use complete and carefully curated datasets. Another related issue concerns so called unique variants. What is a unique name or a unique variant? Does a unique spelling variant of a very common name constitute a unique variant? Will the results be different if several levels of linguistic resolution such as name formation and spelling are introduced?

New Project at Uppsala University

These are all important questions to answer before data-driven modelling of cultural and linguistic change based on baby names datasets can provide us with reliable results. These are also some of the questions the recently Uppsala University funded project Swedish Baby Names for Data-driven Modelling of Cultural Change will answer in its pilot study. One of the project’s innovations is the ambition to deep-dive into the onomastic and linguistic aspects of the underlying datasets. For the first time, onomastics and (historical) linguistics can be seen as the motor in a data-driven study of cultural and linguistic change. More on the results next time!

Key references

(1) Hahn MW, Bentley RA Drift as a mechanism for cultural change: an example from baby names. Proc. Biol. Soc. 270, S120–S123 (2003)

(2) Kessler DA, Maruvka YE, Ouren J, Shnerb NM. You name it – how memory and delay govern first name dynamics. PLoS ONE 7, e38790. doi:10.1371/journal.pone.0038790 (2012)

(3) O’Dwyer JP, Kandler A. Inferring processes of cultural transmission: the critical role of rare variants in distinguishing neutrality from novelty biases. Phil. Trans. R. Soc. B 372: 20160426. (2017) http://dx.doi.org/10.1098/rstb.2016.0426

[1] The Swedish Tax Agency took over name statistics from 2024.

Surnames as first names in Denmark

by Birgit Eggert

In contemporary Danish naming conventions, it is uncommon to use surnames as first names. Consequently, many Danes may find it surprising that Møller is used as a first name. Møller is one of the most prevalent surnames in Denmark and is, in fact, the most frequent surname that is not originally a patronymic; it derives from a byname meaning ‘miller’. However, Møller is also an officially approved first name for boys, with 26 individuals bearing it as their primary first name as of 1 January 2025, according to Statistics Denmark.

The name enjoyed considerable popularity as a given name throughout the 1900s, particularly in the early decades of the century. Although it does not appear to have been used as a first name since 1980 (see Figure 1), Møller is currently an approved given name for boys. It was automatically approved with the introduction of the current name law on 1 April 2006, when all given names with at least 25 bearers in Denmark at that time were approved.

Figure 1: Number of new bearers of the name Møller as the primary first name per decade throug the 20th century. Figures from CPR in the database Danskernes Navne 2005 (The Name Research Archive).

Surnames as first names

The fundamental premise of the Danish name law appears to be that first names and surnames are entirely distinct entities. However, in practice, many names are used both as first names and surnames. These are often boys’ names that were originally used patronymically, such as Eggert, Helmer, Martin, Peter, and many others. Conversely, Møller and several other original bynames and surnames have transitioned from being surnames to first names. Very few of these names are approved today, either because no application for approval has been submitted or because they have been rejected upon application.

There are indeed several names that have undergone this transition, and it appears to have been a genuine, albeit minor, trend in Danish naming practices during the 1900s. However, this phenomenon has not been systematically studied, so detailed knowledge is lacking. Some other examples include:

  • Holten – 23 name bearers as the primary first name between 1900 and 1980 (Danskernes navne); fewer than 3 as the primary first name on Januar 1st 2025; approved boys’ name.
  • Kjær – 70 name bearers as the primary first name between ca. 1890 and 1970 (Danskernes Navne); 10 as the primary first name on Januar 1st 2025; not approved as a first name today.
  • Lund – 52 name bearers as the primary first name between ca. 1890 og 1960 (Danskernes Navne); 9 as the primary first name on Januar 1st 2025; not approved as a first name today.
Figure 2: Number of new bearers of the names Lund (blue) and Kjær (red) as the primary first name per decade throug the 1900s. Unfortunately, there are too few namesakes per decade of Holten to be shown as a graph. Figures from CPR in the database Danskernes Navne 2005 (The Name Research Archive).

Noble family names as first names

The phenomenon of surnames being adopted as first names is longstanding in Denmark. Among the earliest instances are noble family names that have been used as boys’ first names since approximately 1400, particularly when there was a risk of the maternal family name becoming extinct. This was investigated by Susanne Vogt in 1991, and there are numerous examples of the last female bearers of a family name passing it on as a first name to a son. In this manner, the family name could be preserved.

A very common and well-known boys’ name in Denmark that originated in this manner is Flemming. The same applies to other, less common boys’ names such as Falk, Hak, Manderup, and Stygge, all of which are approved boys’ names today.

Holten, mentioned above, also originates from a noble family. The basis for the given name is Johan Lorentz Carstens (or Castens) (1705-1747), who was ennobled with the name Castenschiold in 1745. He was married to Jacoba von Holten (b. 1705, daughter of Governor Joachim Melchior von Holten), and it was her family name that came into use as a first name through naming after her father in the third son of the marriage, Joachim Melchior Holten Castenschiold (1743-1817). As early as the 18th century, Holten was also used as a first name outside the nobility, and it continued to be used throughout the 19th century and into the 20th century, as mentioned above.

Should the name law be changed?

In recent years, the Name Research Archive has received several inquiries from parents wishing to name their child after a relative who bore one of these given names that are identical to surnames. If such a name is not already approved, obtaining approval from The Agency of Family Law can be very challenging, as surnames with fewer than 2000 bearers are protected in Denmark. Parents contact the archive because they find it difficult to understand why a name they are familiar with can no longer be used.

In some of these cases, arguments and evidence for the prevalence of these given names were successfully presented, which contributed to their approval. However, the exact criteria used by The Agency of Family Law remain unclear. It appears that deceased name bearers are not significantly considered in this system, which I find regrettable. This implies that traditional naming customs, which have not become part of the most popular naming trends, may vanish because there are insufficient living individuals with the specific name when one wishes to revive a grandparent’s or great-grandparent’s name.

Names such as these indicate that the strict distinction made in Danish the name law between first names and surnames is likely too rigid and hinders a naming tradition that may have been more widespread than commonly assumed, albeit dispersed across many different names. This type of naming practice should, of course, be investigated further. However, those names that were in use in the first half of the 20th century are now at an age where some individuals wish to name their children after these name bearers, and it appears to be challenging in some cases.

This blog post is an edited English version of Møller – et dansk fornavn

References

  • The Agency of Family Law: This is the public authority responsible for first names and approving new first names. See their English-language pages about naming.
  • Approved Names: The Agency of Family law’s lists of approved first names. The official, applicable list is available on The Agency of Family Law’s homepage.
  • CPR = Det Centrale Personregister [The central personal register]
  • Danskernes Navne 2005: Database at the Name Research Archive, Department of Nordic Studies and Linguistics (NorS), University of Copenhagen, containing all names of Danes recorded in the CPR since its establishment in 1968 until 1 January 2005.
  • Name Law 2006: LOV nr. 524 af 24. juni 2005 Navnelov [Law no. 524 of June 24th 2005 Name Law] (effective date: April 1st 2006). (The Name Law is continuously adapted, and the current version per August 9th 2023 can be found here.
  • Statistics Denmark’s pages on names.
  • Susanne Vogt, 1991: Mødrene slægtsnavn brugt som første fornavn i dansk adel. I: Studia anthroponymica Scandinavica 9, s. 61-99.

In the proofreading process of editing this blog post, the generative AI tool Microsoft Copilot Enterprise has been used.

Generativ AI og navnekonnotationer

af Birgit Eggert

For et par uger siden fik jeg et tip fra en kollega om en artikel i The Economist om brug af chatbot til viden om fornavnes konnotationer. Artikel hedder How to pick a baby name og er en ”subscribers only”-klumme i serien Plot Twist. A weekly conversation about culture fra den 22. marts 2025. Forfatteren, som er journalist og hedder Sondre Ulvund Solstad, beskriver hvordan han brugte CharGPT til afsøgning af konnotationer i forbindelse med valget af fornavn til sin nyfødte datter. Han går ikke i detaljer om søgningerne og nævner ikke datterens navn, men skriver at kombinationen af hans data-tilgang og hans kones mere intuitive tilgang gjorde at de fandt frem til et rigtig godt navn.

Jeg synes det lød interessant, og satte mig for at lave en lille undersøgelse af hvad man kunne finde frem om fornavnes konnotationer ved søgninger på tidens mest hyppige babynavne i Danmark. Jeg har brugt Microsoft Copilot Enterprise som er påbudt som generativ AI-værktøj på Københavns Universitet hvor jeg er ansat.

Pigenavnet Emma

Emma har været et meget populært pigenavn i Danmark gennem gennem flere årtier fra 1990’erne og frem, og det er stadig et populært pigenavn, hvilket fremgår af Danmarks Statistiks årlige oversigter over navne til nyfødte.
Navnet Emma har sin oprindelse som en kortform til germanske navne som Ermgard, Ermhild og andre navne som er sammensat med Erm– som første sammensætningsled.

Vi ved altså på forhånd at Emma er et pigenavn, der er udbredt bland kvinder på ca. 30 og yngre, og vi ved at det har sin oprindelse i germanske pigenavne. Men hvilke associationer giver navnet? Det har jeg spurgt om på Copilot Enterprise.

Prompt 1: Hvilke konnotationer er der til fornavnet Emma i Danmark?

Copilot: Navnet Emma er meget populært i Danmark og har flere positive konnotationer. Det stammer fra det germanske ord “ermen” eller “irmin”, som betyder “stor” eller “mægtig” (1) (2). Navnet er kendt for at være klassisk og feminint, og det er let at udtale og stave (2). Emma er også forbundet med styrke og selvsikkerhed (2). Det er et navn, der ofte associeres med intelligens og kreativitet, og det har en vis charme og åbenhed (2). Derudover er Emma navnet på en af hovedpersonerne i Jane Austens roman “Emma”, hvilket tilføjer en litterær og kulturel dimension til navnet (2).
[Copilots angivne kilder er: Opslag om Emma på navneguiden.dk (1) og opslag om Emma på navnebetydning.com (2)]

Det ser ud til at Copilot har fint styr på navnets oprindelse, men giver mest subjektive konnotationer om navnebæreres egenskaber og kun lidt om selve navnet som for eksempel udtale, og at det er ”klassisk” (hvad der så end menes med det). Der er til gengæld ikke meget information om mere objektive konnotationer som for eksempel køn og alder, kun at det er ”feminint”. Det spurgte jeg derfor ind til i den næste prompt.

Promt 2: Hvilken alder, køn og etnicitet har den typiske navnebærer af Emma?

Copilot: Navnet Emma er meget populært blandt piger og kvinder i Danmark. Det er især udbredt blandt yngre generationer, og mange piger født i de seneste årtier bærer dette navn (1) (2). Med hensyn til etnicitet er Emma et navn, der bruges bredt på tværs af forskellige etniske grupper i Danmark. Det er et internationalt navn, der er let at udtale og stave, hvilket gør det populært blandt både danske og udenlandske familier (2).
[Copilots angivne kilder er: en artikel på fagligsenior.dk om navne og alder (1) og Danmarks Statistiks ”Hvor mange hedder…?” (2)]

Det gav et mere klart svar, men det er bekymrende at Danmarks Statistisk ”Hvor mange hedder…?” angives som kilde til oplysningerne om navnets brug hos forskellige etniske gruppe, for det kan man overhovedet ikke få oplysninger om på den side. Der er kun tal for den samlede befolkning i Danmark.

Herefter foreslog Copilot selv spørgsmålet ”Er der regionale forskelle i brugen af Emma?”, og svaret ser egentlig ret tilforladeligt ud:

Promt 3: Er der regionale forskelle i brugen af Emma?

Copilot: Navnet Emma er populært i hele Danmark, men der kan være små regionale forskelle i, hvor ofte det bruges. Generelt set er Emma et navn, der er bredt accepteret og anvendt på tværs af landet (1) (2). I større byer som København og Aarhus kan navnet være lidt mere udbredt, da det ofte er populært i urbane områder, hvor internationale navne og trends hurtigt vinder indpas (1). På landet og i mindre byer kan der være en tendens til at vælge mere traditionelle danske navne, men Emma er stadig et navn, der er kendt og brugt overalt (2).
[Copilots angivne kilder er: En kort pdf om regionale forskelle i sundhedsvæsenet (1) og en pdf om regionernes adgang til kræftmedicin (2)]

Det er meget muligt at Copilot har ret, men de kilder der angives, omhandler overhovedet ikke navne eller navnebrug, kun regionale forskelle i det danske sundhedsvæsen. Så hvor oplysningerne faktisk kommer fra, er uvist. Der findes en smule information om navnes regionale variation i en excelfil nederst på Danmarks Statistiks side Navne til nyfødte, men den indeholder kun tal for én årgang. Derudover kan man mig bekendt kun hente information om regional variation gennem CPR som Copilot (forhåbentlig) ikke har adgang til.

Pigenavnet Louise

For også at få viden om et navn som var populært for noget længere tid siden, har jeg valgt også at undersøge pigenavnet Louise som var det populæreste fornavn til piger født i 1985 ifølge Danmarks Stitstiks topliste over piger født det år.

Navnet Louise har sin oprindelse som en kvindelig dannelse til mandsnavnet Louis som er en fransk form af det germanske mandsnavn Ludvig.

For at få en ensartet undersøgelse har jeg brugt de samme prompts som ovenfor ved Emma.

Prompt 1: Hvilke konnotationer er der til fornavnet Louise i Danmark?

Navnet Louise har flere positive konnotationer i Danmark. Det stammer fra det franske navn Louis, som igen har rødder i det tyske navn Ludwig, der betyder “berømt kriger” (1) (2). Louise er et klassisk og tidløst navn, der har været populært i mange århundreder (2). Det er kendt for at være feminint og elegant, og det bærer en vis styrke og selvstændighed (1). Navnet er også forbundet med intelligens og kreativitet, og mange med navnet Louise er kendt for deres analytiske evner og kunstneriske sans (1). Der er også mange berømte personer med navnet Louise, hvilket tilføjer en kulturel og historisk dimension til navnet. For eksempel var Prinsesse Louise af Hessen-Kassel en bemærkelsesværdig figur i dansk historie (2).
[Copilots anførte kilder er: Opslag om pigenavnet Louise på navnebetydning.com (1) og et opslag om navnet på livstider.dk (2)]

Igen er oprindelsen fint gengivet i overensstemmelse med den almindeligt gældende videnskabelige tolkning, men også her er det mest subjektive, positive konnotationer ved navnebærerne som er angivet. Og igen er der ikke mange mere objektive konnotationer, kun indirekte i at det er ”feminint”.

Prompt 2: Hvilken alder, køn og etnicitet har den typiske navnebærer af Louise?

Copilot: Navnet Louise er mest almindeligt blandt kvinder i Danmark (1). Det er et klassisk navn, der har været populært i mange generationer, og det bæres af kvinder i alle aldre (2). Dog er det særligt udbredt blandt kvinder født i 1980’erne og 1990’erne (2). Med hensyn til etnicitet er Louise et navn, der bruges bredt på tværs af forskellige etniske grupper i Danmark. Det er et internationalt navn, der er let at udtale og stave, hvilket gør det populært blandt både danske og udenlandske familier (2).
[Copilots angivne kilder er: Danmarks Statistiks ”Hvor mange hedder…?” (1) og en artikel på fagligsenior.dk Dit navn afslører din alder (2)]

Vi får altså nu at vide at Louise er mest almindeligt blandt kvinder, men det er slet ikke godkendt som drengenavn i Danmark (Godkendte fornavne pr. 23. april 2025), så i forhold til dansk navnelovgivning er det entydigt en pigenavn, men det vil Copilot altså ikke sige direkte. Oplysninger om etnisk variation er meget muligt rigtige, men igen er der angivet en kilde som INGEN oplysninger har om dette.

Prompt 3: Er der regionale forskelle i brugen af Louise?

Copilot: Navnet Louise er populært i hele Danmark, men der kan være små regionale forskelle i, hvor ofte det bruges. Generelt set er Louise et navn, der er bredt accepteret og anvendt på tværs af landet (1) (2). I større byer som København og Aarhus kan navnet være lidt mere udbredt, da det ofte er populært i urbane områder, hvor internationale navne og trends hurtigt vinder indpas (1). På landet og i mindre byer kan der være en tendens til at vælge mere traditionelle danske navne, men Louise er stadig et navn, der er kendt og brugt overalt (2).
[Copilots angivne kilder er: opslaget om pigenavnet Louise på navnebetydning.com (1) og et opslag om navnet på livstider.dk (2)]

Svaret her minder mistænkeligt meget om det vi så ovenfor ved Emma, og er nok af en mere generel karakter end det egentlig fremgår at chatbotten.

Karen og Maren

De to navne, Emma og Louise, som er undersøgt ovenfor, fremstår med meget positive konnotationer. Dette sammenholdt med chatbottens generelle tendens til ikke at ville vække anstød (sådan opfatter jeg den) gjorde mig mistænksom over om den eventuelt springer mere negative konnotationer over. Derfor undersøgt jeg med prompt 1 to navne som jeg ved også har negative konnotationer i Danmark.

Pigenavnene Karen og Maren har begge en lang tradition i Danmark hvor de har været udbredte siden middelalderen. Karen har imidlertid i de senere år fået samme betydning i dansk som i amerikansk hvor det bruges om en hvid midaldrende kvinde som brokker sig unødvendigt meget. Og Maren fik allerede i løbet af 1800-tallet konnotationer som at være gammeldag og umoderne og har nok fortsat dette præg.

Karen

Prompt 1: Hvilke konnotationer er der til fornavnet Karen i Danmark?

Copilot: Navnet Karen har flere konnotationer i Danmark, både positive og negative. Oprindeligt stammer navnet fra det græske ord “katharos,” som betyder “ren” (1) (2). Det har været brugt i Danmark siden 1500-tallet og var særligt populært blandt bønder indtil 1940’erne (2).
Positive konnotationer:
– Historisk og kulturelt betydningsfuldt: Karen er et klassisk navn, der har været brugt i mange generationer. Det er forbundet med styrke og selvstændighed (1).
– Kendte personer: Forfatteren Karen Blixen er en af de mest kendte personer med dette navn, hvilket tilføjer en litterær og kulturel dimension (1).
Negative konnotationer:
– Moderne stereotype: I nyere tid er navnet Karen blevet brugt som et pejorativt udtryk for en hvid, privilegeret kvinde, der udviser en overdreven rettighedsbevidsthed og aggressiv adfærd (3). Dette har påvirket navnets opfattelse negativt.
[Copilots angivne kilder: opslag om Karen på navnebetydning.com (1), opslag om Karen på navnestatistik.dk (2) og opslag om Karen på livstider.dk (3)

Maren

Prompt 1: Hvilke konnotationer er der til fornavnet Maren i Danmark?

Copilot: Navnet Maren har flere interessante konnotationer i Danmark. Det stammer fra det oldnordiske navn “Mær,” som betyder “havfrue” eller “havets pige” (1).
Positive konnotationer:
– Historisk og kulturelt betydningsfuldt: Maren var et meget populært navn i 1800-tallet og begyndelsen af 1900-tallet (1). Det er et klassisk og tidløst navn, der har en smuk betydning og en lang historie.
– Kendte personer: Der er mange kendte personer med navnet Maren, hvilket tilføjer en kulturel dimension til navnet (1).
Negative konnotationer:
– Gammeldags opfattelse: Navnet Maren kan opfattes som lidt gammeldags og mindre moderne sammenlignet med andre navne (1).
– Stereotyper: Udtryk som “Maren i kæret” har været brugt som en betegnelse for den laveste fællesnævner, hvilket kan give navnet en negativ klang (2).
[Copilots angivne kilder: opslag om Maren på navnebetydning.com (1) og min egen artikel om Maren på sprogmuseet.dk]

Vi kan se af de to svar fra Copilot at den faktisk er villig til at komme med negative konnotationer. Til gengæld er det tydeligt at man ikke skal tro alt for meget på dens udsagn. I hvert fald er den angivne oprindelse af Maren forkert, det er en dansk form af det latinske Marina som betyder ’hav’, og det har intet at gøre med nordisk ordstof.

Min konklusion må være at man kan nok godt bruge Copilot Enterprise til information om mere overordnede konnotationer af fornavne, men det ser ud til at meget af dens viden er af generel karakter, og den synes ukritisk i sin anvendelse af kilder.

Inbjudan till internationellt nätverksmöte

The International Network for Personal Names Research (efterföljare till Jane Pilchers PNRN-nätverk) bjuder in till en digital nätverksträff den 12 Juni 2025,
kl 12am – 3pm (UTC+2). Temat för träffen blir ”Given names in different countries: similarities, differences, historical and contemporary developments” och kommer att innehålla möjlighet till korta föredrag, forskningspitch och interaktiva möten i mindre grupper. Se bifogad fil för mer information om anmälan. Nätverket har mer än 50 medlemmar från mer än 20 länder – välkommen att hänga med!

Invitation-Online-MeetingDownload

Her bor røvere!

Om et navneforklarende element i et sagn fra Samsø

af Martin Sejer Danielsen

Soldater gør indfald i Nordby på Samsø

I fjerde bind af værket Danske sagn (1892–1901) udgivet af folkemindesamleren Evald Tang Kristensen (1843–1929) læser man følgende sagn (udgivet som nummer 453):

Min bedstemoder fortalte mig, at den, hun var kaldt efter, fortalte for hende, hvordan det gik til her, da Polakkerne var her. De lå på skibe her uden for, og der var jo ingen soldater her i byen, men så gik kvindfolkene oppe på klitterne langs med havet med deres røde skjörter oppe over skuldrene og vilde forestille soldater. Men fjenderne kom alligevel i land, og da de kom ind i min faders hjemning i Mårup, tog de alle dynerne og rystede fjerene af og lagde så vårene på deres heste. Der lå et lille barn i vuggen, og det tog de og lagde på gulvet. Derefter tog de også puderne af vuggen og gjorde lige sådan med. Da siger konen: »Har I nu røvet og plyndret alt det, vi har, kan I så ikke lade det kjære barn ligge.« Så rendte de ud og råbte: »Her boer røvere!« Siden fik manden og hans hele familie navnet Røver. Røver-Grete var min mands bedstemoder, og min fader blev kaldt Ras Røver, han hed nu egentlig Ras Printz. Andre steder her i Nordby tog Kosakkerne også dynerne og rystede af ude på marken. De tog börnene og slog dem ihjel og hængte dem op på bjælkehovederne.

Sagnet fortaltes af Mette Printz (1825–1903), en kvinde der havde boet hele sit liv i Nordby på Samsø, netop den egn sagnet også foregår i. Sagnet havde Evald Tang Kristensen selv indsamlet i 1894 sammen med resten af de fortællinger Printz kunne berette.

En nærmere analyse af sagnet i relation til andre af Mette Printz fortællinger og det samfund, hun levede i, vil følge i min artikel der snart udkommer i andet bind af Studier i Samsøs Historie og Arkæologi udgivet af Samsøs Museumsforening.

En lille omvej omkring stednavnene

I min ph.d.-afhandling fra 2017 fokuserede jeg på navneforklarende elementer i sagn, og Printz’ sagn ovenfor hører jo umiddelbart til dette tema. Når det alligevel skiller sig ud, er det fordi objektet for navneforklaring er et personnavn – nærmere bestemt slægts- eller kaldenavnet Røver. Langt de fleste sagn jeg stødte på i Evald Tang Kristensens værker i forbindelse med mine studier, havde nemlig stednavne som forklaret objekt. Naturligvis findes der andre eksempler på sagn hvor ophavet til et kalde- eller slægtsnavn forklares, og jeg har tidligere kommet med et eksempel herpå i anden sammenhæng.

Sådanne ætiologiske (forklarende) elementer, kaldet stedfæster, har en troværdighedsskabende funktion. Sagnfortælleren peger på et objekt fra sin eksterne virkelighed, enten noget fysisk man i princippet kunne tage hen og kigge på (en bemærkelsesværdig stor sten sten på en ellers flad mark, en rød plet på kirkemuren osv.) eller noget kulturelt (et navn, en tradition osv.), og forklarer hvordan objektet er blev til som et resultat af (dele af) sagnets handling.

De snarrådige kvinder

Ved studier af kirkebøger og folketællinger fandt jeg nogle faktuelle oplysninger om sagnfortælleren Mette Printz og hendes liv. Hun havde været gift med skipper Jørgen Degn (1820–1868), men han døde tidligt, allerede som 47-årig i 1868, og Printz havde altså været enke i henved 26 år da hun fortæller sagnet til Tang Kristensen i 1894. Sammen havde ægteparret fået ét barn der overlevede til at blive voksen, nemlig Jensine Degn (f. 1849) der som sin mor også blev gift med en skipper, Søren Peter Degn. Mette Printz levede på aftægt i mange af årene hos datterens familie.

Mette Printz var en meget stedbunden nordlænder, altså her forstået som en person bosiddelse i den nordlige del af Samsø, og hun beskriver i sagnet at hun har rødder i lokalområdet langt tilbage i tiden. Nordlænderne så sig selv som kulturelt anderledes end folk fra den større, sydlige del af øen, og det er netop et tema Printz afsøger i andre af sine sagn. Printz’ sagn ovenfor er altså med til at historisere hendes slægt og forankre den solidt i lokalområdet i Nordby-egnen på Samsø.

Slægts- eller tilnavnet Røver er ikke just flatterende hvis navnet, som det sker i sagnet, associeres med substantivet røver i betydningen ‘person der overfalder og plyndrer vejfarende, rejsende’ (ODS betydning 1.1). Måske sagnet således er med til at sætte navnet i et mere positivt lys med tanke på de handlekraftige kvinder?

Sagnets tema om kvinderne der står alene da truslen kom, og derfor snarrådigt selv håndterer situationen så godt de kan, må i hvert fald have vækket genklang i et samfund hvor mange mænd var på søen i længere perioder, jævnfør hvordan både Printz’ mand, Jørgen Degn, og deres datters mand, Søren Peter Degn, var skippere. Mette Printz og hendes datter må mange gange selv have stået alene om at håndtere hverdagens store og små problemer, også den slags der typisk faldt under mandens ressortområde.