Category: Personal names

Names shaping generations

How Swedish primary school textbooks create ideas about society

By Emilia Aldrin

School textbooks do more than teach subject contents such as reading, mathematics, or social science. They also tell children something about the world they live in – as well as who matters in that world, and which names are considered appropriate for different identities.

In a recent project, I examined Swedish textbooks published between the 1920s and the 2010s to explore how personal names, language, and images have been used to represent different social groups. The study focused on age, gender, and cultural diversity, and investigated how these identity representations changed over nearly a century. The project was called Namn, normer och identiteter i skolans läromedel [Names, norms and identities in educational resources] and is now published in print and online in Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi (172) with an extensive English summary.

The use of names has often been overlooked in educational research, but this study shows that they play a powerful role in shaping ideas about various groups of people in societies. Naming someone gives them visibility, status and can signal who is considered important enough to remember. In addition, specific personal name types (first names, surnames, nicknames, titles etc) encourage specific relationships between readers and characters. Furthermore, certain names evoke social or cultural connotations that connect characters to a range of meanings and lived experiences.

Personal naming patterns in the Swedish textbooks reveal major shifts over time. Forms of reference moved from highly formalized forms (often including surnames) to more informal usage (often using only first names). The presentation of individuals with both name and visualization increased, underlining stronger personalization. In the 1920s, adults dominated among named characters in the texts, while children were largely invisible. By the 1950s, children had become central and recurring characters, reflecting changing ideas about childhood and education. Later textbooks increasingly portrayed children as active and independent individuals rather than passive recipients of adult guidance, which was evident through the use of verb processes connected to named individuals.

Gender representation also changed dramatically over the studied time period. Early textbooks focused overwhelmingly on men, leaving women unnamed and invisible. This was followed by an extensive portrayal of girls and women in house keeping roles only, while boys and men were portrayed in a wider range of situations – and consistently mentioned before females in group settings. By the 1980s, women and girls had become much more visible and varyingly portrayed. Some textbooks at this point also challenged traditional gender stereotypes and displayed gender vagueness, both visually and through unisex name usage. However, the study also found that gender equality progress slowed in textbooks from the latest studied decade (the 2010’s), with a return of gender segregation and men still receiving more attention than women.

Cultural diversity followed a similar pattern. Textbooks from the early twentieth century presented Sweden as a highly homogeneous society. Although diversity became more visible through name usage from the 1980s onwards, the cultural scope remained rather limited and to a large extent focused on (Western) European languages. The Swedish national minority groups were seldom individualized through naming. In the 2010’s textbooks the culturally marked names were primarily connected to Arabic and male characters. In addition, people carrying these names were often only mentioned but not constructed as actors in the text, and often portrayed from a distant outside rather than an inside perspective.

So, what kinds of names were used for characters in the textbooks? Each time period showed specific name trends, with some names being repeatedly used and seemingly established as ”typical textbook names”. In the 1950’s textbooks the most common names for child characters were Karin and Stig, while in the 1980’s textbooks they were Mia and Kalle. The correlation with contemporary broader naming trends in the Swedish society increased over time, as well as the variation among name types. The most recent textbooks from the 2010’s displayed a significant multitude of various first names, which is shown in the image.

Image title: Names of children in textbooks from the 2010’s.

The study also identified examples of what I call “progressive meaning-making”. This is representations that encourage inclusion, empathy, and new ways of imagining society. For example, gender-neutral names, name inventions and unconventional combinations of meanings and multimodal attributes were shown to be used in ways that may contribute to reflective thinking. However, more research is needed to understand the impact of textbook naming practices for pupils and teachers in the complex process of teaching and learning.

The overall story is one of gradual change. Swedish textbooks have moved from hierarchy and exclusion towards greater diversity and inclusion. Yet, even the most recent textbooks still contain limitations and biases. My hope is that understanding how names, images, and language work together can help create future educational materials that let more children envisage the Swedish society – and their own role in it – in constructive, transformative and hopefull ways. An important finding is that many textbooks use visualizations more progressively than naming strategies. This points to ample opportunities for further development, and I hope this study can contribute to that.

Gunder – an old unisex name

by Birgit Eggert

On January 1st 2026, there were 14 men and 14 women in Denmark whose first given name was Gunder. In contrast, the phonetically similar name forms Gunnar and Gunner were borne exclusively by men and in considerably higher numbers: 2,824 men named Gunnar and 696 men named Gunner. Correspondingly, as of June 19th 2026, Gunder is officially approved as both a male and a female given name (i.e. a unisex name), whereas Gunnar and Gunner are approved solely as male given names.

Unisex names

It is well established that the Danish Agency of Family Law’s list of approved unisex names has expanded in recent years. Many contemporary Danish unisex names have been borrowed from other countries, but there also exists a group of old, native names with roots in the Viking Age that became unisex in Denmark several centuries ago. This development is attributable to linguistic change in Danish, whereby distinct name forms converged into identical forms.

Among these is Gunder, which most people today would probably regard as a masculine name. However, it has in fact been used as a feminine name since the Middle Ages and therefore does not belong to the recent trend towards an increasing number of unisex names but rather represents a very long continuity of usage in Denmark.

The development from the early Middle Ages to the present day underlying the convergence of the two originally distinct names into the same form—the unisex name Gunder, with the orthographic variants Gunner and Gunnar—and the ways in which these names have come to be used in contemporary contexts. Graphics by Bo Nissen Knudsen (2021).

Given names in the Danish Middle Ages

During the Middle Ages, Danish naming practices underwent a profound transformation with the introduction of numerous new names through Christianity. Names of saints and biblical figures became so widespread that by the end of the medieval period only approximately 5–10% of name-bearers retained Old Norse names, and the percentage only gets this high when it includes the Nordic saintly names Ole, Knud, and Erik.

In the shadow of the many Christian names, some Old Norse names survived throughout the Middle Ages and into the early modern period. Some of these later disappeared, while others persisted further into later periods, and a few have endured into the present day.

Norse names in Denmark

Today, a wide range of Nordic names is in use; however, the majority of these can be traced to the so-called Nordic Name Renaissance, a naming trend in the early nineteenth century inspired by Romantic literature on the Nordic past. This movement introduced new given names such as Hakon and Gunhild. These were Icelandic name forms adapted slightly to Danish, whereas the older Danish forms of the same names, Hagen and Gunnel, did not achieve the same popularity at the time.

Gunder as a masculine name

One of the Norse names reintroduced in the nineteenth century is the masculine name Gunnar. The form with -a- in the final, unstressed syllable is not originally Danish, as all unstressed vowels were reduced to schwa [ə]—often represented by -e-—in the medieval period. The original post medieval Danish form of this masculine name is therefore Gunner.

In the Middle Ages, the consonant clusters -nn- and -nd- merged phonetically into an n-sound, and words such as hånd ’hand’ and binde ’to bind’ has since then been pronounced without the d-sound. Nevertheless, the spelling -nd- continued to be used in writing, often even where it was not historically justified. Consequently, Gunner could occasionally also be spelled Gunder.

Gunder as a feminine name

The feminine name Gunder is a Danish development of a name that appears in Old West Norse as Gunnvǫr. In modern times, the forms Gunvor and Gunver are well known in Denmark; however, like Gunnar, they represent nineteenth-century borrowed forms. In Danish, the name lost its –v– already in the early Middle Ages and took the form Gunnur. Subsequently, the unstressed -u- was reduced to schwa [ə], rendering the name identical in form to the masculine name Gunner. As with the latter, it could also be written with -nd-.

The female name Gunder, represented across three generations within the same family (indicated by red underlining). The image depicts Household 10 in Lunde Parish, which in 1787 comprised the parents Christian Sørensen (aged 45) and Gunder Jensdatter (aged 42), their children Jens (14), Mette Marie (10), and Gunder (8), as well as the wife’s mother, Gunder (72). Adapted excerpt from the 1787 census for Lunde Parish, Vester Horne Hundred, Ribe County. Image from The Danish National Archives: Arkivalier Online.

Gunder in Denmark in the early modern period

Sources from the eighteenth century onwards show that the originally distinct names were used in the same spelling as a relatively rare given name for both women and men. Thus, the name is recorded ten times as a rare given name in the so-called Jessen Reports, which, among other things, catalogue uncommon given names in the 1740s. Of these ten instances, the name appears twice as a masculine name, four times as a feminine name, three times as a unisex name, and once without specification of gender.

The Danish Demographic Database at the Danish National Archives allows searches in the earliest Danish censuses, thereby providing insight into naming practices over several centuries. The earliest nationwide census listing all inhabitants by name dates from 1787; here, the name appears among 276 individuals:

  • 236 with the form Gunder (124 women, 112 men)
  • 39 with the form Gunner (12 women, 27 men)
  • 1 Gunnar (1 man)

Gunder in more recent times

In the 1845 census, Gunder had become more strongly established as a feminine name at the expense of its use as a masculine name. Of the total 296 individuals bearing the various spelling variants of the name, 239 were women, and the spelling Gunder predominated:

  • 271 Gunder (230 women, 41 men)
  • 22 Gunner (7 women, 15 men)
  • 3 Gunnar (2 women, 1 man)

This situation has changed entirely in the present day. Gunnar and Gunner became fashionable male names in the 1910s and 1920s, and as of January 1st 2019 these two spellings had 3,963 (Gunnar) and 979 (Gunner) male bearers respectively; at that time, no women bore the name in these forms as a first given name.

The spelling Gunder, by contrast, had only 43 bearers in 2019, comprising 28 women and 15 men. In other words, the name Gunder, which—with its spelling variants—had functioned as a unisex name since the Middle Ages, underwent a differentiation around 1900 whereby the spelling variants Gunnar and Gunner, previously relatively rare spellings of Gunder, became exclusively masculine names, while the formerly most common spelling, Gunder, remained a unisex name.

As noted above, this differentiation of spelling variants is reflected in contemporary naming regulation: Gunder is approved as a unisex name in Denmark, whereas Gunnar and Gunner are approved only as male names, despite the fact that all three spellings have functioned as variants of the same name for several centuries.

Comparable developments in other names

The case of Gunder, which became a unisex name due to phonological changes in medieval Danish, is not unique. There are several examples of originally distinct masculine and feminine names converging into homophonous forms during the Middle Ages. This applies, for instance, to Helle and Bodel, as discussed in the article The continuity of Viking Age names in Denmark – 18th-century evidence of long-lasting survivors.

That article also examines other names with roots in the Viking Age that survived in isolated pockets across Denmark despite the strong pressure from Christian naming practices, including Gorm, Gye, and Gundel.

This is an adapted and updated English version of Gunder – kvinder eller mandsnavn? published on December 1st 2021.

Hur beskriver man bäst geografiska mönster i ett efternamnsskick?

Av Märit Frändén

Att vetenskapligt undersöka något avgränsat kan innebära nog så många utmaningar, men man vet i alla fall vad man gör: man tar reda på allt man kan om just detta. När man i stället undersöker något stort, har man inte möjlighet att beskriva helheten, utan måste göra någon form av urval.

I ett antal år har jag av och till arbetat med svensk efternamnsgeografi, och då fått anledning att fundera över detta. Det är en sak att beskriva utbredningen för ett enskilt efternamn, men en annan, och metodologiskt väsentligt mer utmanande, att försöka ge en bild av hur efternamnsskicket i stort ser ut i olika delar av landet.

Urval

Ett urval måste man göra, och det är rimligt att göra urvalet med utgångspunkt i de vanligaste namnen. Om man tittar på de X vanligaste namnen i olika områden, kan man sedan jämföra hur många namn av olika bildningstyper det finns inom vårt urval om X namn – t.ex. si och så många ‑son-namn, tvåledade efternamn av typen Lindström eller enledade namn som Dahl. Det här är en snabb och enkel metod, som jag har använt i bl.a. Frändén 2018.

Men vad bör då talet X vara, dvs. hur stort urval ska man göra? Ett alltför litet urval blir inte bra: Tittar man på de 10 översta namnen skulle slutsatsen bli att 100 % av alla svenska efternamn är –son-namn, och det stämmer ju inte. Spontant tänker man att ju större urvalet är, desto bättre representativitet har det – och det stämmer, om urvalet är slumpmässigt. Men om man gör urvalet med utgångspunkt i de vanligaste namnen och bara räknar antalet namn av olika slag, skapar man i stället ett fel som blir allt större ju större urvalet är, eftersom man då behandlar högfrekventa och lågfrekventa namn likadant.

Räkna namn eller räkna namnbärare

Vid grundligare undersökningar av namnskicket behöver man därför ta hänsyn till hur många bärare namnen har. Om urvalet består av de 100 vanligaste namnen, bör man inte bara konstatera att 53 av dessa namn är –son-namn, utan också beräkna namnens sammanlagda frekvens. Då får man ett jämförelsetal som tar hänsyn till att toppnamn har väsentligt mycket högre frekvens än namn längre ner på listan. En liknande metod, där urvalet dock inte gjordes utifrån antal namn utan utifrån andel av befolkningen, har jag använt i Frändén 2021. Oavsett hur man gör sin grundavgränsning, är poängen att inte bara räkna namn, utan att också räkna namnbärare.

Jag arbetar just nu med en webbutställning om svensk efternamnsgeografi som ska publiceras på isof.se, alltså webbsidorna tillhörande Institutet för språk och folkminnen (Isof). Till den utställningen använder jag två metoder för att beskriva de stora dragen i namnskicket. För den ena, mer traditionella metoden, har jag gjort en databas omfattande de 100 vanligaste efternamnen i varje län och sedan beräknat frekvensen för namn av olika slag. Man kan då se bl.a. att andelen ‑son-namn i urvalet varierar mellan 44 % (Västernorrlands län) och 89 % (Blekinge län), medan andelen tvåledade efternamn varierar mellan 8 % (Blekinge län) och 51 % (Västerbottens län). På det här sättet kan man fånga in utbredningen av de högfrekventa namntyperna.

Att hitta de ovanligare namntyperna

Ett problem är dock att de ovanligare bildningstyperna sällan är väl representerade bland länens 100 vanligaste efternamn. Det leder oss fram till min andra metod. Säg att jag vill veta mer om utbredningen av efternamn på –ander. Det är bara ett svenskt län, Västernorrlands, som har ett namn på –ander bland de 100 vanligaste. Förvisso skulle man kunna utöka urvalet till de 200, 300 eller 500 vanligaste efternamnen, men det blir ett stort och tungrott material. För att undkomma detta kan man i stället söka ut de vanligaste efternamnen enbart på –ander. Sveriges vanligaste efternamn i kategorin är Nylander, Melander, Sjölander, Nordlander och Olander. Ska vi se vad dessa fem namn har för frekvenser i de olika länen? För Stockholms län kunde det går bra, för där finns fyra de fem namnen i topp. Men det är stor variation i namnskicket över landet, så någon annanstans kan det vara helt andra namn inom samma kategori som är vanligast. Tittar vi på t.ex. Kronobergs län, i Småland, är de vanligaste efternamnen på –ander i stället Rylander, Rosander, Åhlander, Thelander och Bolander – alltså fem helt andra namn än de som är vanligast inom riket som helhet. Det rimligaste, har jag landat i, är att söka ut varje läns vanligaste namn i den kategorin man vill undersöka. Då mäter man utbredningen av namnbildnings­kategorin som sådan, oberoende av vilka enskilda namn som är vanliga i olika delar av landet.

Oavsett vilka metoder man väljer: Namngeografi är ett spännande ämne, och de regionala skillnaderna är större än man kan tro!

Litteratur

  • Frändén, Märit, 2018: Efternamn i Värmlands län. I: Katharina och namnen. Vänskrift till Katharina Leibring på 60-årsdagen den 20 januari 2018. Red.: Leila Mattfolk & Kristina Neumüller (huvudred.), Josefin Devine, Elin Pihl, Lennart Ryman & Annette C. Torensjö. Uppsala: Uppsala universitet. S. 113—118.
  • Frändén, Märit, 2021: Lundén, Lundin, Lundell. Om tre svenska efternamnstyper. I: Namn och bygd 108. S. 115—156.

Sne ’snow’ – a weather-related first name

By Birgit Eggert

The name Sne is identical to the Danish common noun sne, meaning ‘snow’. It was approved as a Danish female given name in 2007 and is therefore a relatively recent addition in Danish naming; accordingly, it had only 32 bearers as a first name in early January 2026.

Sne forms part of a broader trend in which personal names increasingly coincide with ordinary lexical items and therefore carry a semantic meaning that traditional names such as Jens, Hans, Karen, and Mette do not possess.

Although names such as Bjørn (bjørn ‘bear’), Karl (karl, originally ‘free man’, now ‘(young) man who works as a helper on a farm’) and Svend (svend, originally ‘young man, servant’, now ‘person who has trained as a craftsman and is employed in a company’) have been used in Danish naming since the Viking Age, we are not particularly accustomed to given names being identical to ordinary lexical items in the Danish language. Names such as Hans and Mette therefore have no inherent dictionary meaning in contemporary Danish, but function primarily as references to the individuals who bear them.

Most names do, however, carry a range of associated meanings—connotations—which nonetheless communicate something about the name-bearer. These may relate to age, gender, nationality, religious affiliation, and much more. There is in Denmark, for instance, likely to be an age difference between Bent and Noah, and a nationality difference between Helle and Fumiko.

When one uses a name that is identical to an ordinary lexical item, however, a dictionary meaning is carried along with it, and such a name can therefore signal additional layers of meaning—just as is the case with the winter‑related name Sne.

Names derived from words denoting weather conditions

Thus, the act of naming carries social identity attached to the chosen name, and when parents name their children, they may therefore use names as a means of social positioning through the connotations that accompany them. By selecting names that resemble words from the general vocabulary, it becomes possible to signal a message or a value embedded in the meaning of the word that the name mirrors.

A number of approved given names are identical to words denoting weather conditions. Examples include Rim (‘frost’) and Sky (’cloud’, or English sky) which are unisex names, as well as the aforementioned Sne, which is approved as a female name. These three names have come into use as girls’ names over the past thirty years, and although they are not widely used, they nonetheless form part of a broader trend observed in recent decades: an increase in the use of names that resemble words for weather phenomena, animals, and plants.

Figure 1: Diagram showing the number of bearers of the names Rim, Sky, and Sne among newborn girls. Rim and Sky also occur as boys’ names, but the number of male bearers is too small to be included in the diagram (K = female namebearer). Figure from Statistics Denmark.

A far more widespread name related to weather phenomena is Storm. It is used as both a male and a female given name in Denmark, although it is particularly common as a boys’ name. Its popularity increased from around the turn of the millennium and throughout the following decade, and it has remained a fashionable name ever since. As of 2025, it continues to appear firmly on Statistics Denmark’s top‑50 list of the most popular names for newborn boys.

Figure 2: Diagram showing the number of bearers of the name Storm. The blue line indicates its use as a boys’ name, while the green line — which only rises slightly after 2021 — indicates its use as a girls’ name (M = male namebearer; K = female namebearer). Figure from Statistics Denmark.

Names related to climate awareness

Given names for newborn children largely reflect the period in which they are bestowed, and naming fashions shift regularly. The first names that were common in the 1990s are therefore markedly different from those prevalent in the 2020s. As noted above, one increasing trend in recent years is the approval of a growing number of new given names that are identical to familiar lexical items in the wider language. This may reflect a heightened desire to position oneself socially through the connotations carried by such names.

The study from which the figures for Rim, Sky, Sne, and Storm are drawn was published in the book Klima i litteratur, sprog og medier (2025). It shows that there has been an increase in given names whose forms resemble words associated with weather phenomena, animals, and plants in their semantic content. This increase began around the turn of the millennium, but has been particularly evident since approximately 2010. Although individual names of this type are rarely especially frequent in their own right, the trend is clear when they are considered collectively as groups.

The hypothesis advanced in the study is that naming newborn children with this type of given name reflects the broader rise in public attention to climate issues in recent decades, and that this increased awareness has contributed to the perception of these natural elements as valuable and worthy of protection. The use of such names may therefore be an indication of growing climate consciousness in recent years—not necessarily because parents consciously choose ‘climate‑aware’ names for their children, but because the connotations evoked by these types of names are positive and point to something precious and valuable.

References

This is an adapted English version of Sne – et vejrrelateret pigenavn published on December 1st 2025.

Namn og tabu

Av Krister Vasshus

I nordiske namnetradisjonar, kjem tabu til uttrykk på litt ulike måtar. I dette blogginnlegget vil eg kikke nærare på to typar tabu. Det eine tabuet gjeld dyr som me ut frå samanliknande språkvitskap kan sjå at har vore tabubelagde. Det andre tabuet gjeld religion.

Tabulagde ord brukt i namn

Me kjenner alle til nordiske namn der dyr inngår som del av namnet. Bjørn er kanskje det mest brukte i dag, mens Arne og Ulf/Ulv nok òg verkar kjent ut for dei fleste. I ditematiske namn er dei òg vanlege, og især ulven går mykje igjen i gamle germanske namn, som Rolf (av eldre Hróðulfr), Wulfstan og Wulfila. Eigentleg er det litt pussig at akkurat ulven har vore eit så ynda tema i eldre tid, ettersom me ser tydelege teikn på at sjølve ordet for ulven har vore kraftig tabubelagt.

Det urindoeuropeiske ordet for ulv var *wĺ̥kʷos, men utviklinga til det moderne ordet ulv har vore litt snørklete. Den regelrette utviklinga burde ha vore til urgermansk *wulhʷaz, men alle dei germanske språka viser at utgangspunktet var *wulfaz, altså med f istadanfor hʷ. Det er ikkje første gong ein har tukla med lydane i dette ordet, for det greske ulveordet lukos viser at ein bytta om på dei to første lydane i urindoeuropeisk *wĺ̥kʷos til *lẃkʷo.

At det har vore nifse greier å skulla uttala ulvens riktige namn, er altså tydeleg. Dette er nok òg grunnen til at me i moderne tid har namn som gråbein, tassen og varg, som altså er noaord (som erstattar eit tabubelagt ord).

Tilsvarande er det med bjørnen. Det skandinaviske ordet bjørn er i seg sjølv eit noaord. Det er laga som ei forvansking av urgermansk *beran, som i seg sjølv nok òg var eit noaord som tydde ‘den brune’. Det urindoeuropeiske ordet *h₂ŕ̥tḱos skulle ha utvikla seg til norsk *urt (gjennom urgermansk *urþhaz), men ein har altså unngått ordet heilt her i Norden. Likevel har ein sett på dyret med ein  viss beundring, og ein har brukt ordet bjørn som element i personnamn.

Gudar i namn

Religiøse termar går ofte igjen i dei eldste namna i Skandinavia, så det har òg vore eit ynda motiv. Skulle ein kalla opp gudar, var det likevel eit viktig prinsipp: Aldri direkte oppkalling! Ingen kunne heita Frøya eller Njord, Dis eller Ås. Skulle desse guddommane brukast i namn, måtte det vera i ditematiske samansetjingar. Frøydis var derfor akseptabelt, og Torbjørn likeeins. Det er først i moderne tid at ein har byrja å gi ungar namn frå gudeverda. Tor, Odin og Frøya er derfor ikkje heilt uvanlege namn i dag. Sjølv jotunnamn som Loke og Trym, eller dvergnamn som Sindre er heilt akseptable i dag. Men det religiøse tabuet er nok likevel ikkje heilt vekke. Det høver dårleg med språkkjensla vår dersom nokon har namnet Jesus, sjølv om det er eit akseptabelt namn i andre kulturar. Endå verre blir det dersom me leikar med tanken om Heilagånd eller Gud som personnamn.

Oppsummert kan ein seia at dei to formene for tabu kjem til uttrykk på forskjellege måtar i språket. Der me må rekna med at gudanes namn har vore brukte i kvardagen, har ein likevel vegra seg mot å kalla gudane eller guddommelege vesen opp med direkte oppkalling. Motsett har det vore med dei skumle dyra, som ein helst ikkje ville kalla på direkte. Sjølv om ein har gjort språklege krumspring for ikkje å ytra dyras ord høgt, har ein likevel ønska å vidareføra dyras kraft inn i personnamnestoffet.

När efternamn blir för lika – och varför det spelar roll

Av Leila Mattfolk, Lena Wenner och Sonja Entzenberg

Enligt rådande svensk lag om personnamn (2016:1013) ska ett nybildat efternamn inte vara förväxlingsbart med namn som någon annan redan bär. Det innebär att det nybildade namnet inte får vara alltför likt ett annat namn vare sig beträffande stavning eller uttal. Tanken är att skydda människors namnrätt. Undantaget är enligt lagen de efternamn som har 2 000 namnbärare eller fler: sådana namn får man fritt ta som nytt namn.

Ansökningar om nya efternamn avgörs i Sverige i dag hos Skatteverket. De beslut som Skatteverkets handläggare fattar kan prövas vidare i förvaltningsrätt, kammarrätt och t.o.m. upp i Högsta förvaltningsdomstolen. Institutet för språk och folkminnen (Isof) fungerar som rådgivande instans till Skatteverket, och handläggarna vänder sig i knepiga fall till oss på Isof för hjälp med språklig bedömning av nybildade efternamn, ofta i frågor som rör just förväxlingsbarhet. Även rättsinstanserna remitterar personnamnsärenden till Isof.

Det låter kanske enkelt att avgöra om ett namn är förväxlingsbart med ett annat, men under ytan döljer sig ett system av språkliga regler och traditioner som utvecklats under mer än hundra år. Dessutom är den språkliga verkligheten ofta mer komplicerad än den som reglerna skrivits för. Detta blir tydligt i en studie om förväxlingsbarhet som vi nyligen har genomfört som en del av ett större projekt om personnamn i det mångspråkiga Sverige.

De s.k. förväxlingsreglerna har sitt ursprung i en tid när personnummer inte var i bruk och när namn var det som skulle skilja personer åt.  Reglerna bygger på en rad identifierade likheter – främst vad gäller hur namn stavas och uttalas. En handläggare i dag lutar sig därför mot en rätt detaljerad lista med möjliga bokstavskombinationer som kan skapa risk för förväxling. Men frågan är om de bedömningar man kan göra baserat på förväxlingsreglerna verkligen stämmer överens med hur namnen uppfattas i vardagen? För att få svar på den frågan har vi i en webbenkät med ljudfiler, där visuellt och fonetiskt liknande namn användes i olika meningar, testat hur namnen uppfattas. Deltagarna lyssnade på meningarna och fick sedan ange vilket namn de hade hört.

Det som framkom var en tydlig skillnad mellan de teoretiska reglerna och verklig språklig perception. Vissa namn, som Serenius och Sirenius, förväxlades i en mycket hög andel av svaren. Detsamma gällde Nette och Nettö, där många lyssnare spontant inte hörde någon skillnad. Dessa resultat bekräftar att ljudlikhet verkligen kan skapa en reell risk för förväxling. Andra namn som enligt dagens regelverk bör betraktas som förväxlingsbara, uppfattades nästan aldrig så av dem som deltog i studien. Det gällde exempelvis namnpar som Grådered och Gråderöd eller Gatz och Katz. Trots att de enligt reglerna var förväxlingsbara hade deltagarna inga större problem att skilja dem åt. Det visar att dagens regler ibland överskattar likheten mellan namn – åtminstone när människor hör dem i ett konstruerat sammanhang.

Studien uppvisade också en intressant asymmetrisk förväxling.  Det visade sig att även om ett namn ofta misstolkas som ett annat, sker detta misstag inte alltid i motsatt riktning. Ett tydligt exempel var att Nette ofta hördes som Nettö, medan Nettö sällan uppfattades som Nette. Människor verkar alltså spontant tolka ovanliga eller oväntade namnformer som något de bättre känner igen – ett fenomen som säger mycket om hur språkliga förväntningar påverkar vår perception.

Vi undersökte även hur väl AI och algoritmer klarar av att bedöma förväxlingsrisk jämfört med hur människor uppfattar likheter. Vi lät fonetikalgoritmen Double Metaphone, som används internationellt för att känna igen ljudlika namn, och chattbotten ChatGPT bedöma de namn som hade ingått i enkäten. Resultatet var att Double Metaphone i flera fall gjorde samma bedömning som de mänskliga deltagarna i enkäten, men algoritmen missade andra. När ChatGPT testades med de svenska förväxlingsreglerna som en del av prompten visade det sig att AI:n som förväntat betraktade nästan alla namnpar som förväxlingsbara. Utan reglerna var den betydligt mindre restriktiv, men den lyckades fortfarande inte efterlikna människors lyssningsmönster särskilt väl.

Sammantaget pekar resultaten på att både människor och tekniska verktyg har sina styrkor, men de har också sina begränsningar. De nuvarande reglerna är genomarbetade men överensstämmer inte alltid med hur människor faktiskt uppfattar namn. Algoritmer i sin tur kan ge systematiska bedömningar, men saknar förstås den språkliga fingertoppskänsla som krävs för att förstå hur ett namn fungerar i ett verkligt sammanhang.

I dagens Sverige möts namn från många olika språkliga traditioner, och det blir allt svårare att tillämpa namnlagen på ett konsekvent sätt. Lagens skrivning om förväxlingsrisk ska tillämpas även när ett nybildat namn språkligt sett inte följer ett svenskspråkigt mönster. Detta betyder att namn som är skapade enligt mönster i andra språk prövas enligt de förväxlingsregler som ursprungligen är upprättade för svenskspråkiga namn, och de jämförs både med namn med svenskt och med namn med (annat) utländskt ursprung. En handläggare kan inte förväntas ha intuitiv känsla för hur arabiska, vietnamesiska eller somaliska namn ska uttalas, eller vilka likheter och olikheter utländska namnsystem uppvisar. Därför står systemet inför en stor utmaning: Hur kan man både värna det svenska namnskicket och samtidigt ge människor utrymme att bära namn som är viktiga för deras identitet och tillhörighet?

Studien visar att det skulle behövas en modernisering av regelverket för att det i större utsträckning ska bygga på faktisk perception och mindre på historiska principer. Samtidigt öppnar resultaten för möjligheten att kombinera mänsklig bedömning med stöd från AI, där chattbottar och tekniska lösningar kan hjälpa till att hitta mönster men där slutbedömningen fortfarande behöver göras av människor med språklig kompetens. På så sätt kan Sverige fortsätta utveckla en namnlagstiftning som både skyddar, inkluderar och speglar ett samhälle i språklig förändring.

Litteratur:

Grafik av Lena Wenner.

What’s in a Name? Historical Socioonomastic Research in Dialect Dictionaries

A case study in Danish personal names from Feilberg’s dialect dictionary

By Peder Gammeltoft

What can a dialect dictionary tell us about how people felt about a name – and those who bore it? Quite a lot, it turns out. H. F. Feilberg’s monumental Bidrag til en ordbog over jyske almuesmål (1886–1914), a dictionary of rural Jutish dialects, is in fact far more than a lexicon. The entries are often an encyclopedia of folklore, folk poetry, and folk belief. But it also offers something rarer: an unfiltered record of social attitudes of a speech community.

Let us take a look at the entries in which Per or Peder, the Danish forms of Peter, occur. Across several pages, Feilberg (II.797ff) documents a rich constellation of compounds, proverbs, rhymes, and expressions that reveal how Jutish speakers used this common name to encode social judgments, sexual humor, and folk wisdom.

The personal name Peter, with its variants Peder, Per and Peer, is taken to be the most popular Danish male personal name for the last 1000 years, owing to the strong biblical significance. The name itself derives from Greek petros (Πέτρος), meaning ‘rock, stone’, siginifying solidity and stability. However, the name Peter’s very popularity seemingly brought an air of ordinariness, which made it available for typecasting.

The Clueless Everyman and a Guide of People

In Feilberg, Peder Tot (or Tåt) designated a weak, characterless person – as one saying put it, someone who does neither good nor bad. Peder Tratte marked a fool; Peder Gante a simpleton, just to mention a few. In these compounds, Peder becomes a Jutish synonym for an everyman – a blank slate onto which the speech community projected mediocrity, indecision, and haplessness.

 The name also attached to non-human referents in ways that complicate any simple reading. For instance, Peder Smut and Peder i gjærdet were terms used of the bird wren, that tiny brown bird beloved in European folklore for its cleverness despite its size. And Peders pig (”Peter’s arrow, stick”) designated three stars in Orion’s belt – signifying a means of guidance like Saint Peter’s staff for Christians and the belt of Orion for travellers.

These associations suggest something more than mockery. Here, Peder is the name of the familiar, the domestic, the small but persistent – a symbol of everyday rural life rather than heroic endeavor.

Theater of the Obscene

Yet the dictionary also preserves a contrasting dimension. In children’s rhymes, figures such as Peder Ronnevæder and Peder Ronølbok appear repeatedly. To the uninitiated, these look like nonsense words – playful sound-patterns for young voices. But dialect knowledge reveals their bawdy meaning: Jutish ronne means ‘to fuck’, whereas rontle means ‘to whore, fuck’. Peder Ronnevæder is literally “Peder the fucking ram”, although the meaning stated in Feilberg (III.78) is just “a ram, male among the sheep”. Similarly, the literal meaning of Peder Ronølbok is “Peder the whoring buck” (Feilberg III.79). Here Peder becomes a vehicle for robust, sexual farmyard humor – linked to virile male animals in explicitly carnal terms. The rhymes were passed down; the dialect word faded; the dirty joke was preserved in innocence.

Bearing the name of Peder myself – and of Jutish descent – I was myself subjected to teasing with a rhyme of Peder Ronnevæder that went like this:

Pej’er, Pe’ væj’er, Pe’ ronnevæj’er
Fløw op i æ væj’er o en stur støk’ læj’er
Æ læj’er fløw væk, å Pej’er fåll ni’er
Pej’er, Pe’ væj’er, Pe’ ronnevæj’er.

Translation:
Peter, Peter the ram, Peter the fucking ram / Flew up in the air on a large piece of leather / The leather blew away, and Peter fell down / Peter, Peter the ram, Peter the fucking ram.

As a kid I did not know what the meaning of the rhyme was, but I could see in the smirks of the adults that I was somehow made fun of and that it was naughty in some way. It wasn’t until I actually encountered the entry in Feilberg, that it dawned on me that the rhyme was a veiled verse on fornication.

Questionable Characters

Peder could also be morally suspect. The children’s rhymes preserve a Peder who steals: one verse tells of Peder who “stole a cat on Christmas Eve” (han stål æn kat, julənat), roasted and ate it. Another, more audaciously, has Peder fly up into the sky and steal a sausage from Our Lord himself (stål æn pøls fra Våhær)—and when God came with a knife, Peder had already swallowed the evidence. These are comic thefts, to be sure, but they cast Peder as the petty pilferer, the cunning rogue.

More sinister is the tale of Peder Nittengryn (“Peter Nineteen-grains”) embodies a different vice: miserliness. Feilberg records that the Aalborg merchant “Little Per” sold only nineteen grains for a shilling during a famine in Norway and thus earned the name. Here Peder is the exploiter – the man who profits from others’ hunger.

What Dialect Dictionaries Preserve

The methodological lesson here is significant. Folklore collections, not constrained by Victorian propriety and focused on narrative genres, often captured scattered, incidental, sometimes obscene material. Feilberg, documented this by including proverbial expressions, children’s rhymes, and figurative compounds that might otherwise have been passed over in embarrassed silence.

The result is an unexpectedly rich source for socioonomastics – the study of social attitudes toward names. Dictionary entries for words containing personal names capture how naming practices are intersected with social judgment, sexual humor, folk astronomy, and the texture of rural life. They preserve long-forgotten attitudes and associations that more formal documentation often missed.

Atlas: A New Fashion Name

by Birgit Eggert

Most people know Atlas as the name of the Titan who, in Greek mythology, carries the heavens upon his shoulders, or as an appellative meaning ‘a book containing a collection of geographical (or astronomical) maps’. However, in Denmark, Atlas can also serve as a given name for both boys and girls, as well as a surname.

As a first name, it has surged into the top-50 list of names for boys born in 2024. Here, Atlas ranks 42nd with 159 name bearers. This represents an increase of more than 50% compared to the previous year, when 105 boys received Atlas as their first name.

Atlas as a Surname in Denmark

Historically, Atlas as a personal name has been strikingly absent in Denmark. In the older censuses of the population in Denmark, which can be accessed via the Danish Demographic Database, only two women bearing Atlas as a surname appear in the period from the early eighteenth century up to around 1900. In 1801, they were residing in the Poorhouse of the Royal Stables in Copenhagen and may well have been related. One, Anne Marie Atlas, was then 11 years old, while the other, Marie Atlas, was 52; both are recorded as spinners. They could have been mother and daughter, but this cannot be confirmed with certainty. Anne Marie Atlas reappears in the 1845 census as a patient at Sankt Hans Hospital in Roskilde, but otherwise no other bearers of the surname Atlas are found until well into the twentieth century.

Atlas re-emerges as a surname in Denmark only relatively late in the twentieth century. The earliest bearers seem to have been born in Turkey in the 1950s, and the surname entered Denmark with them (Danskernes Navne). It is hardly surprising that an internationally well-known name such as Atlas occurs as a surname elsewhere in the world. What is perhaps more surprising is that it did not previously arise as an established surname in Denmark. Today, 21 individuals bear Atlas as a surname in Denmark (Statistics Denmark).

As a given name, Atlas appears not to have been used in Denmark until its emergence in the current naming trend (see below).

Reasons for the Recent Surge in Popularity

When a given name suddenly becomes popular with a meteoric rise, as is the case with Atlas as a boy’s name in Denmark, there is often an obvious source of inspiration. However, this is difficult to establish for Atlas, even though its popularity appears to have emerged quite abruptly and in countries beyond Denmark.

In Denmark, its use as a boy’s name began around 2010, and from 2011 the frequency of Atlas as a first name increased rather sharply (see Figure 1). A corresponding popularity curve from the United States suggests that this is likely to be an international trend (see Figure 2). There must therefore be an international source of inspiration for using Atlas as a name for newborns, but identifying this source is far from straightforward.

Figure 1: Number of newborns per year since 1985 given Atlas as their first first name. Statistics Denmark July 17th 2025.
Figure 2: Number of newborn boys per year given Atlas as their first name. www.babycenter.com July 17th 2025.

The Titan Atlas in Greek mythology is the origin of the star name Atlas. The star Atlas belongs to the constellation of the Pleiades, also known as the Seven Sisters. This is also the title of a highly popular novel series by the Northern Irish author Lucinda Riley, published between 2014 and 2023. Many have suggested that the popularity of the name Atlas might be attributable to this series; however, as noted, the first volume appeared only in 2014, and Atlas became prominent only in the eighth and final book of the series, published in 2023. This is too late to have been decisive for the rise in popularity of Atlas as a boy’s name in Denmark, though the series—and especially its last volume—may well have boosted its popularity, as previously observed.

Several other recent films and books may have contributed to boosting, though not initiating, the popularity of Atlas as a boy’s name. Examples include the fantasy trilogy The Atlas Six (2020–2024) by the American author Olivie Blake, and the 2024 film Atlas, a science fiction action movie starring Jennifer Lopez.

A possible source of inspiration from popular culture closer to the onset of this trend is the science fiction film trilogy Atlas Shrugged, released in 2011, 2012, and 2014. It is based on the novel of the same title by the Russian-born American author Ayn Rand, first published in 1957 (Danish edition 1959 under the title Og verden skælvede).

A Phonetic Naming Trend?

However familiar the name Atlas may be from mythology, literature, and film, contemporary naming fashions are strongly influenced by preferences for particular sounds. A character from popular culture may be highly popular, yet if the name does not align with prevailing phonetic preferences, it will not become fashionable. Conversely, names that fit well within current sound patterns can rise in popularity without any input from popular culture—at least when they are already familiar as given names. This could, for instance, explain the long-standing popularity of names such as Emma and William.

In the case of Atlas, one might first need to recognise that it can function as a given name. Once its use has been introduced, however, phonetic factors may be decisive for its popularity. Atlas shares with a wide range of popular boys’ names the feature of ending in –as. When Statistics Denmark began publishing baby name data in 1985, names such as Andreas, Mathias, and Thomas were already popular; in the 1990s, names like Lucas/Lukas, Nicklas, and Tobias appeared. After 2000, this trend continued with boys’ names ending in –as, now including Elias, Silas, and Villads (the –d– is silent in Danish in this name), and most recently names such as Milas and Atlas have joined the list (see Figure 3).

Figure 3: Number of newborn boys per year since 1985 given various names ending in -as as their first first name. Statistics Denmark August 25th 2025.

It is therefore possible that the given name Atlas benefits from its phonetic qualities. Individual names are typically popular for a period of 10 to 20 years, occasionally somewhat longer, after which renewal seems needed. However, the phonetic patterns that dominate naming fashions do not change as rapidly; consequently, there is a perceived need for new names that fit the preferred sound profile, and Atlas appears to have found its place within this framework.

References

  • Danskernes Navne = Bente Holmberg & Michael Lerche Nielsen, 2006: Danskernes Navne [The Names of the Danes]. A database containing all names borne by the 6.5 million individuals registered in the Danish Civil Registration System (CPR) as of January 1st 2005. The database is held at the Archive of Name Research, University of Copenhagen.

This is an adapted English version of Atlas – et gammelt, nyt fornavn published on September 1st 2025.

Ortnamn inte så populära som efternamn i Sverige ­– varför då?

Av Johan Hedberg

År 1939 ger svenska staten ut sin andra bok med efternamnsförslag (Svensk namnbok 1939). Den innehåller 13 000 efternamnsförslag till hjälp för den ökande skaran av namnbytare att finna lämpliga efternamn. Namnförslagen består uteslutande av svenska ortnamn. Begreppet ortnamn innefattar inte bara namn på bebyggelser, utan även namn på exempelvis gårdar, sjöar och vattendrag. I namnboken fanns därför namnförslag som exempelvis Faxälven, Duvemåla och Skedom. Andra namnförslag kan ses i utdraget från namnboken nedan.

Jämfört med andra böcker med namnförslag kom denna bok att nyttjas i liten utsträckning, vilket bland annat berörs i min avhandling (Hedberg 2024). Varför svenska efternamnsbytare inte verkar ha velat vill bära ortnamn som efternamn är en intressant fråga som jag ska närma mig i denna text.

Figur 1 Utdrag från Svensk namnbok 1939.

För att närma oss frågan ska vi först uppehålla oss vid svensk efternamnshistoria. Om vi studerar utdraget från Svensk namnbok 1939 ovan ser vi att många av namnförslagen ser ut som vanliga svenskspråkiga efternamn. De är sammansatta av två ord, varav flera har någon sorts anknytning till naturen. Författaren till namnboken, professor Jöran Sahlgren framhåller också detta i förordet:

”Några märkliga nyheter innehåller […] ej denna nya namnbok. Jag har sökt att gå vidare i den riktning som gammal svensk och nordisk tradition och den senaste tidens namnvanor utpekat” (Svensk namnbok 1939 s. V).

Sahlgren har rätt i att många svenska efternamn har bildats med ortnamn som grund, men någon stark tradition att anta ortnamn i oförändrad form som efternamn fanns, och finns, inte i Sverige förutom i Dalarna där gårdsnamnet ofta är placerat före en persons förnamn, men det förekommer även att dessa bärs som efternamn. Personer som tog sammansatta efternamn bildade dem istället ofta utifrån följande princip: Den första delen av efternamnet kom från ett ortnamn personen hade anknytning till. Till denna del fogade man sedan ett ord som är vanligt i svenska efternamn, exempelvis –berg. En person som antog namnet Lindström eller Lindgren kunde härstamma från orten Lindesberg.

Efter att vi har konstaterat att namnförslagen i Svensk namnbok 1939 på en avgörande punkt avviker från hur efternamn har bildats i Sverige är det dags att återvända till frågan varför inte namnbytarna verkar ha tyckt om dem. Förklaringen ligger, enligt mig, inte i hur namnen är utformade rent språklig, även om ord som måla främst är förknippade med ortnamn. Den troligaste förklaringen ska, enligt min mening, sökas i hur namnförslagen förhöll sig till namnens sociala dimension.

Vi kan börja med att ställa frågan vem som egentligen äger ett namn? Ditt förnamn delar du troligen med flera andra. Många delar också efternamn med personer man inte är släkt med. En gård kan också dela namn med andra gårdar. Men, även om du bär ett vanligt förnamn och efternamn samt bor på en gård som delar namn med andra gårdar så ”äger” du namnen i den bemärkelsen att namnen refererar till just dig och den plats du bor på. Därför så kanske man inte känner att någon har ”stulit” namnet när det uppträder någon annanstans. På samma sätt förhåller det sig inte med namn på byar, tätorter och socknar.

För vem ”äger” exempelvis ett namn på en by? Ett bynamn refererar till en plats som bebos av en större eller mindre grupp personer. Namnet fungerar för att referera till platsen, men platsen kan också vara kopplat till känslor av samhörighet och trivsel. Har man själv, eller släkten, bott i byn länge kan känslorna till den vara starka. Eftersom namnet är starkt förknippat med byn är också känslorna för namnet i många fall starka. Att en person som bor i byn skulle ta bynamnet som efternamn är därför mindre troligt eftersom namnet kan upplevas som byns gemensamma egendom. Att personer som kommer från en gård antar gårdens namn som efternamn, som tidigare nämnt bland annat förekommer i Dalarna, stöter inte på dessa problem eftersom personerna redan ”äger” namnet.

Personer som inte bor på den plats som ortnamnet avser kanske skulle ha lättare att anta det som efternamn. Men även här finns det hinder. Enligt den lagstiftning som rådde år 1939 skulle en person som antog ett efternamn som inte fanns tidigare få ensamrätt till det. Han eller hon skulle kunna uppträda med namnet i olika sammanhang som ibland kanske var mindre smickrande för byn med samma namn. Namnboken år 1939 fick kritik för just detta i dagspressen och det skrevs bland annat nidvisor och tecknades karikatyrer i samband med bokens publicering (se Leibring 2023). Den negativa uppmärksamheten kanske också avskräckte personer från att använda namnboken.

Den namnbok som kom året efter, år 1940 (Svensk namnbok 1940), innehöll cirka 26 000 namnförslag som var bildade enligt den i Sverige hävdvunna princip som har beskrivits ovan. Den namnboken blev så populär att namnförslagen i den snabbt tog slut. År 1954 utkom en ny namnbok (Svensk namnbok 1954) där namnförslagen inte heller bestod av ortnamn i oförändrad form.

Litteratur

Kungörelse om brottslingar som antagit adelsnamn – 1705

Av Lennart Ryman

För en tid sedan råkade jag få syn på en post i Libris (de svenska bibliotekens gemensamma katalog) som fångade min uppmärksamhet. Posten hade den otympliga titeln ”Wij, Gabriel Falkenberg, Kongl. Maij:tz Råd, Præsident uti Kongl. Swea Hoff-Rätt … Criminelle Ransakningar insände blifwit … som med begångne miszgierningzmåhl beträdde warit, och derföre kommit för Rätta at ställas, understådt sig at taga sådane namn, hwar med Hans Kongl. Maij:t och Sweriges framfarne Konungar, hafwa behagat benåda Adelige Familier ..” Det rör sig alltså om en skrivelse om brottslingar som antagit adelsnamn; posten i Libris anger att den är tryckt av Svea hovrätt i Stockholm 1705 men ger få andra hållpunkter. Jag blev i alla fall tillräckligt nyfiken för att beställa fram ett av två exemplar i Kungliga biblioteket i Stockholm.

Första sidan av förordningen 1705. Exemplar i KB riktat till häradshövdingen Samuel Forsell. För transkriptionen nedan har även exemplaret i Västerås rådhusrätts arkiv kommit till användning.

Det visade sig vara en kungörelse riktad till häradsrätter och rådhusrätter under Svea hovrätt, även om detta inte anges på något sätt. Det exemplar som jag fick fram var ställt till Samuel Forsell, som var häradshövding i Gästriklands lagsaga (enligt standardverket Almquist, Lagsagor och domsagor 1, s. 424). Hur många av de utskickade skrivelserna som överlevt in i vår tid är en öppen fråga, men efter några stickprov hittade jag ett exemplar i handlingar från Västerås rådhusrätt, på vilket det finns en anteckning att skrivelsen blivit uppläst på Västerås rådhus den 17 januari 1706.

Kungörelsen är vad jag vet inte omtalad förut, men det brev från riksrådet som föranlett den är känt; se senast Entzenberg, »Det får ju vara någon ordning på torpet» 2006 s. 10 f. Entzenberg hänvisar till ”Förslag till namnlag. Betänkande avgivet av Namnrättskommittén” (SOU 1960:5 s. 46 f.), som skriver:

Den första kända bestämmelsen om namn finnes i 1626 års riddarhusordning vars 23 § stadgar: »Ingen tage upp annars Släckt Nampn eller Wapen, han ware Lefvandes eller uthdödd, och Confundere i så motto Ätterna; Uthan den beholle tillnampnet, som deth först hafwer Uptagett.» Med utgångspunkt från detta stadgande gjorde adeln upprepade framställningar till konungen om skydd för adelns släktnamn, vilket föranledde dels en kunglig resolution på Ridderskapets och Adelns besvär den 23 december 1682 och dels ett kungligt brev till hovrätterna av den 16 oktober 1705. I resolutionen 23 § anfördes: »och sist beträffande de ofrälse män, som upptaga någon utdöd familjs namn, så skall sådant intet vidare tillåtas, utan måste i det fallet förfaras efter privilegierna.» I brevet till hovrätterna anbefalldes dessa att i protokoll och domar icke kalla missdådare vid sådana adliga namn, som de kunde ha tagit, samt att, då brottslingar icke dömdes till döden, vid straffansvar förbjuda dem att bruka namn, som liknade ett adelsnamn.

Jag har inte hunnit titta på det kungliga brevet (som snarare kommer från riksrådet, se transkriptionen nedan), men förordningen från hovrätten verkar följa brevet troget, och det kan finnas anledning att ifrågasätta Namnrättskommitténs referat på ett par punkter – varav den första är att bestämmelserna avsåg alla domstolar, inte bara hovrätterna. Här följer en grov transkription, med den handskrivna texten inom parentes och några nya styckeindelningar samt ett par upplösta förkortningar.

Wij/ Gabriel Falkenberg, Kongl. Maij:tz Råd/ Præsident uti Kongl. Swea Hoff-Rätt/ samt Åbo Academiæ Canceller, Grefwe til Sandemar/ Frijherre til Odenswijholm / Herre til Söderby och Ogstad; Så och Vice-Præsident, och samtelige Assessorer hälse (Eder häradzhöfdinge wälbetrodde Samuel Forsell wälwilleligen)

Såsom Hans Kongl. Maij:tz/ til Justitiæ Sakers afhielpande/ befullmächtigade Herrar Råd/ hafwa wid tilfälle/ at uti Kongl. Maij:tz Justitiæ Revision, af Kongl. Hoff-Rätterne/ Criminelle Ransakningar insände blifwit/ derutur en och annan gång sedt/ huruledes de/ som med begångne mißgierningzmåhl beträdde warit/ och derföre kommit för Rätta at ställas/ understådt sig at taga sådane namn/ hwar med Hans Kongl. Maij:t och Sweriges framfarne Konungar/ hafwa behagat benåda Adelige Familier, til at åtskillia den ena ifrån den andra;

Och ehuruwäl sådan egenwillighet/ ingom tillåtelig wara bör; Så är likwäl det än otienligare/ at en mißdådare tilägnar sig ett sådant tilnamn/ och at det förmedelst hans brott/ uti en Ransakning och Domb infördt blifwa skal/ hwilket icke allenast wid förhöret/ och då Domen upläses/ hoos mången/ som det åhörer/ ett oförtient omdöme om ett Adeligit huus til deß förklening lemnar/ utan och de öfwer slijke mißgierningzmåhl/ så wäl uti Under-Instantierne, som Kongl. Hoff-Rätterne/ hållne Protocoller och fälte Domar ofta/ och i synnerhet uti tilkommande tider/ det samma oskyldigt til någon neesa lända kunna/ lika såsom en sådan mißgierningzman/ af berörde huus warit hade;

Altså och emedan Högbemälte Kongl. Maij:tz  Herrar Råd funnit skiäligt/ til at förekomma slijkt oskick och mißbruk/ som en skadelig efterfölgd med sig förer/ sådant at förbiuda/ och derföre/ genom deras/ til Kongl. Rätten ankomne Bref/ af den 16. Octob. sidstledne begiärat/ det alla wederbörande/ under deß Jurisdiction hörande Domstolar/ anbefalles måtte/ hädan efter noga at tilsee/ det ingen Delinquent blifwer annorledes nämd/ än dens egit och faders namn är/ och at de/ som icke komma at undergå Lijfsstraffet/ förbiudes widare at bruka något annat/ hwilket ett Adeligit namn lijkt wara må/ och det wid Straff tilgiörandes;

Fördenskuld warder samma hans Kongl. Maij:tz Herrar Rådz giorde Förordning (Eder) här med notificerad och kunngiord/ på det (I) wid slijke förefallande måhl/ må (Eder) den til hörsam efterrättelse ställa. Och Wij befalle (Eder) Gud Allzmächtig (wälwilleligen) Stockholm den 3. Novemb. Anno 1705.

Vppå den Kongl. Hoff-Rättens wägnar

GABRIEL FALKENBERG.

HINDRICH HEERDHIELM.

Magnus Sternel.

Mycket kunde sägas om förordningens innehåll och utformning, men jag skall försöka hålla mig kort.

Förordningen framhåller att antagande av adelsnamn är förbjudet för allt ofrälse, men att det är särskilt illa att missdådare ägnar sig åt sådant missbruk. Intressant är att det verkligen tycks ha förekommit att brottslingar blev skrivna med adelsnamn i rättegångshandlingar, även om det bör ha varit sällsynt – det uppges ha påträffats ”en och annan gång”.

Förordningen innehåller ett förbud mot att i domstolen bruka annat än ”egit och faders namn”. Om delinkventen inte avrättas förbjuds han att i fortsättningen bruka ”något annat, hwilket ett Adeligit namn lijkt wara må”. Frågan är om man med denna formulering avser ”adelsklingande” namn eller endast likhet med något visst existerande adelsnamn. Jag lutar åt det senare, medan Namnrättskommitténs referat ovan tycks förutsätta det förra.

Vi kan vidare notera att det är de adliga familjerna som är de skadade parterna, inte familjemedlemmarna, och att man särskilt månar om att adelshusens framtida rykte inte skall skadas av protokollen.

Lite märkligt är att kungörelsen inte brukar termen adelsnamn. I inledningen kommer den otympliga omskrivningen ”sådane namn/ hwar med Hans Kongl. Maij:t och Sweriges framfarne Konungar/ hafwa behagat benåda Adelige Familier, til at åtskillia den ena ifrån den andra”. därefter ”ett sådant tilnamn” och först vid tredje försöket ”ett Adeligit namn”. Visserligen ingår den första formuleringen i en hel serie av omständliga omskrivningar, men kanske var adelsnamn inte brukligt i det juridiska språket, trots att ordet är känt redan från 1658 och brukas mer än en gång i tillfällesdikter, bl.a. 1711 av Sophia Elisabeth Brenner?

Det vore lockande att försöka belysa omständigheterna, mitt under brinnande krig, kring rådets brev och Svea hovrätts förordning 1705, liksom kring eventuellt existerande parallella förordningar från de två andra hovrätterna. Kanske återkommer jag någon gång till saken.