The conference of Personal Names and Cultural Reconstructions

Text: Vilma Lauhakangas & Manu Paavilainen
Photographs: Oona Raatikainen

The writers are students at the Faculty of Arts at the University of Helsinki. They worked as conference assistants at the conference.

The conference of Personal Names and Cultural Reconstructions was held at the University of Helsinki on August 21ー23. The venue of the conference was Metsätalo (“forest house”), an 80-year-old building that once introduced its students to sciences that were far from linguistics. What is interesting about the decor of Metsätalo is that itshows all the species of wood native to Finland. During the first day of the conference, it was palpable that the beautiful wooden architecture had made a nice first impression on the visitors. 

A conference regarding personal names seemed to be something that the people in the field had been hoping to have for quite some time. The conference organizers and representatives of the University of Helsinki, Terhi Ainiala and Johanna Virkkula, were happy to welcome the 76 attending researchers from 28 countries. In addition to linguists and onomasticians, scholars from the fields of history, archeology and other disciplines were present. The programme of the conference included three keynote lectures, 50 session papers and nine posters. 

As the first keynote speaker, Ellen Bramwell from the University of Glasgow, opened the presentation part of the conference with a socio-onomastical look into personal names and the effect of dominant British and Scottish naming systems within different communities in Scotland. The second keynote, by Mr. Frog from the University of Helsinki, also had a local focus as it explored Finnic names and naming systems, and their connection to mythology and their value in historical reconstruction. The last keynote, by Aleksandar Loma from the University of Belgrade and Serbian Academy of Sciences, considered anthroponomastics and the problems of chronological and social stratification with a look into the use of zoonyms as given names among Indo-European people. The subject of personal names and naming systems was explored in a wide variety of ways spanning from deciphering ancient Etruscan cuneiform to modern trends of the use of syllables in Japanese given names.

The conference dinner was served in the well-known restaurant and culinary college Perho. After the dinner, there was a musical performance by the vocal group Kärhämä. The lyrics and composition were generated by Lotta Jalava, inspired by etymologies proposed by professor Janne Saarikivi. 

The following morning it was raining in Helsinki. The conference program of the last day still attracted a lot of people and soon the corridor was full of umbrellas and the sound of laughter. The sun came out eventually and the presentations continued until the afternoon. The conference ended with a closing session by the organizers, Terhi Ainiala, Jaakko Raunamaa, Janne Saarikivi and Johanna Virkkula. 

Mångsidiga perspektiv i kommersiella namn och namnens kommersialism

af Terhi Ainiala

Den sjätte internationella konferensen i namn och ekonomi, Names in the economy, ordnades i början av juni 2019 i Uppsala. Deltagare var från 15 olika länder och 32 föredrag hölls under tre inspirerande dagar. Största delen av föredrag handlade kommersiella namn (firmanamn och produktnamn), men även andra namnkategorier diskuterades i synnerhet med anknytning i namnens kommersialism. Jag tar upp ett par spännande exempel som är – eller åtminstone kunde vara – relevanta för socioonomastiken.

I sitt plenarföredrag presenterade Johan Järlehed och Maria Löfdahl en fallstudie i en urban miljö, nämligen namnet Nya Hovås i Göteborg. De tangerade på ett tvärvetenskapligt sätt sådana fall där urbana bostadsområden och även andra platser marknadsföras med hjälp av ”säljande” namn. Nya Hovås är inte ett traditionellt ortnamn, utan en sammanslagning av ett gammalt namn Hovås + adjektivet ny.  Hovås i sin tur är ett äldre område relativt nära det nya området som fick namnet Nya Hovås av byggnadsföretag. En mäktig kampanj kring det nya området har genomförts med tanke på att skapa en unik identitet som baserar sig i följande värden: nyhet (Hovås vs. Nya Hovås), tillgänglighet, urban “coolness”, kreativitet och internationell smak, som syns t.ex. i val av namn och språk som anses ha hög status.

Föredraget visade på ett imponerande sätt hur namn ofta anknyts i marknadsföringen. För oss socioonomastiker kunde även språkbrukarnas observationer och attityder kring sådana namn vara ytterst intressanta, samt det konkreta bruket av sådana ”konstgjorda” namn kunde forskas närmare.  

Järlehed och Löfdahl lade även märke till multimodalitet i namn. Samma fråga togs upp i några andra föredrag, t.ex. i Line Sandsts presentation, i vilken hon hade exempel från Köpenhamn och Uppsala. I gatubilden är namnens multimodalitet väsentligt att observera, och enligt Sandst kunde vi närmare studera hur olika visuella element upplevs som namn (och kanske som icke-namn).

Forskning i det lingvistiska landskapet tar hela tiden nya uttrycksformer och hittar olika material. Väinö Syrjälä har börjat studera på det historiska lingvistiska landskapet i Helsingfors med hjälp av gamla bilder. De första resultaten visade bland annat att svenskan var mycket synligare i kommersiella namn i början av 1900-talet och att namnen ofta var rätt informativa. Forskning med hjälp av gamla foton tar mycket tid, men hoppas att även andra forskare kunde bli intresserad av dessa. Det vore spännande att t.ex. jämföra olika städer i olika tider.  

Majoriteten av studier hade ett skriftligt material, som bestod av enbart namn eller av namn i lite större kontext, t.ex. i medietexter eller -annonser. Det var bara få föredrag som även tog upp språkbrukarnas ”reella” namnbruk antingen i tal eller i skrift. Sådana perspektiv kunde vara givande att knyta ihop i studier och på det sättet forska i det vilka namn som faktiskt används och vilka perceptioner som anknyts i olika namn. Här är en utmaning till oss!

Mellemnavne i Danmark

Af Birgit Eggert

Midt i april forsvarede Lars-Jakob Harding Kællerød sin ph.d.-afhandling med titlen Adam Gottlob Øhlenschlæger Hauch & Jeppe Smed Jensen. Et studie af etableringen af det efternavnetypologiske mellemnavn i Danmark i 1800-tallet. Afhandlingen er banebrydende på flere punkter: Den giver et fremragende bud på hvordan man kan analysere store, digitale navnedata; det er den første landsdækkende undersøgelse af danske mellemnavne og afdækker den tid hvor alle danskere prøver at vænne sig til de lov-påtvungne efternavne og i en vis udstrækning er begyndt at bruge mere end ét efternavnetypologisk navn. (I dansk navnelovgivning kan kun det sidste navn i en persons navnerække være efternavnet. De navne som har efternavnetypologisk karakter, men står før efternavnet, er mellemnavne!)

Flere aspekter i afhandlingen er socioonomastiske. Eksempelvis er kønsfordelingen skæv – der er mange flere mænd end kvinder som bærer mellemnavne, og den geografiske fordeling af personer med mellemnavn i 1880 har – ganske overraskende – tyngdepunkt i Nordvestjylland. 

Afhandlingens resume lyder:
”Afhandlingen undersøger mellemnavnebrugen i Danmark i det 19. århundrede i forhold til geografiske og demografiske aspekter. Mellemnavne defineres her som et efternavnetypologisk navn, der optræder mellem fornavn(e) og efternavnet i en persons fulde navn (onomastiske profil).
                Datasættet omfatter alle navne, der er registreret i den digitaliserede version af den danske folketælling fra 1880, hvori lidt under 2.000.000 individer er registreret. Da datasættet er omfattende og yderst heterogent præsenteret, er en systematisk metode etableret, hvorved navnekomponenter typologisk kan identificeres ved en kombination af mekaniske og manuelle processer. Derved har det været muligt at identificere mellemnavne eller fraværet af mellemnavn i mere end 98 % af de onomastiske profiler, der er anført i folketællingen. Mellemnavne findes i ca. 6,2 % af tilfældene. Samtidig giver afhandlingen et bud på en opstilling af principper for lemmatisering og kategorisering af mellemnavne i historisk materiale.
                Mellemnavne har en lang historie i Danmark, men var indtil det 19. århundrede næsten udelukkende i brug i samfundets bedrestillede klasser. Forholdet mellem en socialt bredere brug af mellemnavn og en række samfundsmæssige forandringer i det 19. århundrede er undersøgt. Til dette formål er opstillet tre forskningsspørgsmål: 1. Hvilke mellemnavne bruges i folketællingen? 2. Hvordan anvendes mellemnavne? og 3. Er de tegn på en tidlig relation mellem brugen af mellemnavne og individers identitet og identifikationsbehov, som på grund af en række samfundsmæssige forandringer i det 19. århundrede kan forventes at have ændret sig i perioden? Ved at undersøge dette i relation til en række grografiske og demografiske aspekter (eksempelvis køn og alder) opnås et dybtgående indblik i tidens mellemnavnebrug.
                Mere end 80 % af mellemnavnene udgøres af patronymer, mens mellemnavne dannet til stedbetegnelser dominerer i forhold til antallet af leksikalske navne. Der er betydelige geografiske forskelle i mellemnavnebrugen, da de er mere almindelige i landdistriktene, hvor de højeste frekvenser findes i Jylland. Mænd er langt oftere anført med mellemnavne end kvinder, men i visse sogne findes dog relativt høje frekvenser for kvindelige mellemnavnebærere. Med hensyn til alder, er mellemnavne forholdsvis jævnt fordelt. Dog ses en mindre stigning i andelen af mellemnavnebærere blandt personer født efter 1856, hvilket kan hænge sammen med tidens navngivningsrestriktioner.”

Ph.d.-afhandlinger fra Københavns Universitet har desværre ikke status som udgivne bøger, og derfor kan man ikke bestille Kællerøds afhandling, men den kan downloades i pdf-format her.

Nyt dansk projekt: LINK-LIVES – Historical Big Data

af Birgit Eggert

Carlsbergfondet har i februar 2019 bevilget 22 mio. danske kroner til ”Semper Ardens”-forskningsprojektet Link-Lives som går ud på at rekonstruere livsforløb og familieforbindelser for (næsten) alle som har levet i Danmark fra 1787 og indtil det moderne Civile PersonRegister (CPR) blev oprettet i 1968. Projektet vil give helt nye muligheder for registerforskning på mange niveauer og i mange forskellige fag når grundstammen til registeret står færdigt om 5 år.

Udgangspunktet i projektet er de danske folketællinger som for en stor dels vedkommende er indtastede i Dansk Demografisk Database, hvor der skal oprettes links mellem de forskellige folketællinger så man kan følge den samme person gennem hele livet. Derefter skal der tilføjes andre kilder som for eksempel kirkebøger, fødsels- og dødsattester, sessionspapirer og meget andet. I et senere projekt planlægges også at lave funktioner så private slægtsforskere kan indlevere deres slægtstræer til databasen.

Projektet er et samarbejde mellem Københavns Universitet, Rigsarkivet og Københavns Stadsarkiv, og det skal resultere i adgang til de rekonstruerede livsforløb og familierelationer gennem Link-Life Science hvor forskere kan få skræddersyede data til deres videnskabelige projekter, og Link-Life Citizen som er et website hvor alle gratis kan søge i de rekonstruerede livsforløb og familieforbindelser, som er gamle nok til at være åbent tilgængelige.

Jeg er som navneforsker med i projektet for at navnevariationerne bliver identificeret så sikkert som muligt (lemmatisering) både når det gælder sted- og personnavne, og for den socioonomastiske forskning har projektet et stort potentiale. Med det færdige materiale vil det være muligt at trække data som eksempelvis kan fortælle hvor, hvornår og i hvilke sociale grupper nye fornavne tages i brug, hvordan nye navnemoder bevæger sig gennem samfundet geografisk, kronologisk og socialt, hvilke familier som først begynder at bruge efternavne og hvem der følger efter, og for eksempel også om det er de ældste eller de yngste i søskendeflokke som er mest innovative i navngivningen af deres børn, og mange, mange andre ting.

Projektet har netop i dag, den 28. februar 2019, haft Kickoff seminar og begynder officielt den 1. marts 2019. Det bliver spændende at følge med i projektets udvikling, og se hvor mange hidtil ukendte forhold i danskernes navnebrug det kan bringe frem i lyset. Læs mere om projektet i Carlsbergfondets præsentation i forbindelse med bevillingen HER

Nytta och nöje i socioonomastisk studiecirkel

af Terhi Ainiala & Johanna Virkkula

Vad vore roligare än att läsa onomastiska artiklar och diskutera dem tillsammans? Så tänkte vi för ungefär två år sedan, i början av 2017, och grundade en onomastisk läsekrets vid Helsingfors universitet. Den avgörande impulsen var en nyhet vi läste i flera finska medier. Nyheten handlade om kopplingen mellan förnamn och identitet och grundade sig på en färsk studie i ämnet. Vi ville bekanta oss med den tankeväckande forskningen tillsammans. Artikeln av Zwebner et al. (2017), “We look like our names: The manifestation of name stereotypes in facial appearance” (https://psycnet.apa.org/record/2017-08698-001) blev den första artikeln vi diskuterade i vår studiecirkel.

I januari 2019 diskuterade studiecirkeln om namn i lingvistiska landskap utgående av Johan Järleheds artikel. Studiecirkeln hade även en gäst från Halmstad, Linnea Gustafsson.
Bild: Terhi Ainiala

Zwebner med kumpaner konstaterar genom åtta olika delstudier hur namn och bilder på namnbärare kan paras ihop av informanter och dataprogram, och konstaterar t.ex. i en av delstudierna att en dator med stor sannolikhet väljer rätt mellan namnen Emma och Veroniqué då den får en bild på en Emma – denna delstudie gjordes på franskt material.

Hittills har vi läst 18 artiklar. De har alla handlat namn och forskning och de har intresserat oss. Största delen av artiklarna har varit relativt eller helt nya, men vi har läst ett par klassiker också. De sistnämnda har varit finska artiklar, men annars har vi läst internationella artiklar på engelska.

Hur väljer vi våra artiklar? Vi vill göra allt så smidigt och jämlikt som möjligt, och var och en får föreslå en artikel i tur och ordning. (Och alla förslag har hittills blivit godkända!)

Vi är en mångsidig grupp av forskare och doktorander med olika specialområden och intressen, vilket betyder att vi har läst artiklar om etymologisk ortnamnsforskning, namnens roll i lingvistiska landskap, binamnens funktioner och mycket mera. En stor del av artiklar kan beskrivas som socioonomastiska, och de har handlat, på mycket olika sätt, om förhållandet mellan namn och identitet. Vi har t.ex. läst en artikel av Michal Ephratt (2017) som hette “Namesakes: The experience of sharing one’s full name with a celebrity” (Names).

Rätt många av artiklarna vi läst har inte varit lingvistiska – eller inte ens onomastiska ­– på det sättet att de skulle ha baserat sig på en lingvistisk analys, utan vi har bekantat oss med artiklar från t.ex. socialpsykologi. Det tycker vi är ett starkt bevis på att socioonomastiken är ett tvärvetenskapligt ämne och att i alla fall vi som socioonomastiker ska ta reda på vad som händer utanför lingvistiken och vara öppna för olika synpunkter. Det bästa är, självklart, att vi kan samarbeta med forskare med olika bakgrund!  Ofta brukar vi ju också identifiera punkter i studierna där en onomastiker hade förbättrat upplägget …

Vi samlas ungefär en gång i månaden. Den som har valt artikeln ger en liten inledning, och sedan börjar diskussionen rulla och sorla. Nästan alltid hittar vi kopplingar till våra egna studier, och vi har t.ex. diskuterat rätt mycket etiska frågor när studier med informanter eller intervjuer behandlats – eller ovanliga namn. Som namnforskare verkar vi vara extra känsliga för att personer vars namn nämns inte ska vara identifierbara, ifall det inte alldeles explicit tillåtits – och bra så. Vi är ungefär i 10 i vår grupp, och som ett praktiska kommunikationsmedel har vi använt en Facebook-grupp där vi inte bara kommer överens om träfftider och -platser utan också delar artiklarna. Och vi har väldigt kul tillsammans – samtidigt som vi lär oss nytt och utvecklar våra argument.

Aktuella socioonomastiska perspektiv – en workshop om urbana språkliga landskap

af Väinö Syrjälä

Precis före jul samlades en gäng inbjudna forskare till Namnarkivet i Uppsala för en liten tvådagsworkshop om urbana språkliga landskap. Deltagare var framför allt namnforskare, från både Institutet för språk och folkminnen och Helsingfors universitet, och presentationer och diskussioner under evenemangen tangerade aktuella socioonomastiska frågeställningar ur flera olika perspektiv.

Den första dagens två presentationer behandlade aktuell forskning om lingvistiska landskap. Jennie Spetz och Maria Bylin från Språkrådet delade med sig preliminära observationer ur en undersökning om språkbruket på svenska vårdcentraler och bibliotek. Deras material var insamlat på ett flertal orter runt om i Sverige. Inte överraskande var svenskan språket i den ”fasta inredningen” på dessa ställen, medan övriga språk användes mer sporadiskt. T.ex. förekom de nyanländas språk främst i affischer för större nationella kampanjer (kvinnojour, vaccinationer osv.). Om man inte kunde svenska var det alltså en väldig konstig bild man kunde få av de språkliga landskapet. Situationen för de nationella minoritetsspråken var inte mycket bättre. Vi väntar med spänning på den färdiga rapporten!

I dagens andra presentation gav undertecknad en kortfattad sammanfattning av mitt nyss avslutade avhandlingsprojekt (Helsingfors universitet, 2018) om språkbrukare och Svenskfinlands lingvistiska landskap. Genom exempel ur mina delstudier försökte jag illustrera de nya synvinklar till (namn i) städernas lingvistiska landskap som ett mer folkonomastiskt tillvägagångssätt kan ge. Att socioonomastiken och studier av lingvistiska landskap har mycket att ge varandra blev en tydlig slutsats i den efterföljande diskussionen.

Den andra workshopdagen fokuserade mer direkt på namnen i stadsbilden. Terhi Ainiala inledde dagen med en diskussion över inofficiella namn som källor för både stadsplanenamn och namn på officiella institutioner. Terhi kunde illustrerade temat med ett flertal konkreta exempel från Helsingfors. En livlig diskussion om bruket av inofficiella namn i officiella sammanhang på andra håll följde.

Evenemanget avslutades genom att Line Sandst som sammankallat workshoppen gav själv en översikt över de första resultaten av sitt projekt kring Uppsalas onomastiska landskap. Hur olika språkliga inslag, i synnerhet kommersiella namn, är synliga i staden samt hur dessa tillsammans med inofficiella namn bidrar till stadsbornas upplevelser var frågor som igen gav upphov till intressant diskussion om socioonomastikens utmaningar och möjligheter. Överlag gav workshoppen en tydlig fingervisning om socioonomastiken som ett fält som har potential att bidra till samhällsaktuella frågor. Att få tillfälle att dryfta forskningsfrågor med kollegor i en avslappnad miljö är alltid gynnsamt! Således är workshopen säkert inte det sista som vi inom socioonomastiken får höra om det aktuella temat, namn i lingvistiska landskap.