Swedifying the Other: A new publication on place-name policymaking and contact onomastics

By Alexandra Petrulevich

What happens to place names in language-contact situations? This very broad research question has been of interest to me for as long as I have been engaged in (socio-)onomastic research. This topic underpinned the choice of subject for my PhD thesis and inspired several research projects that I pursued after graduation. One fascinating aspect of this research area is that it is, in principle, impossible to separate the purely linguistic aspects of processing loaned or replicated place names in language use, whether in everyday life or in more official contexts, from the direct or indirect processes of identity construction and policymaking. The “context” is distilled into conscious or unconscious choices of linguistic resources in particular situations of language use, yielding numerous examples of inter- and intraspeaker variation. It is also fascinating how difficult it is to establish any “rules” or “tendencies” regarding the concrete outcomes of language contact, including place-name borrowing and adaptation. This is especially true when the focus is on individual speakers rather than on linguistic behaviour at the population level.

In a recently published article in Scandinavian Studies, I approach this fundamental question in contact onomastics from the perspective of place-name policymaking in three language-contact areas of the seventeenth-century Swedish conglomerate state: Västerbotten in Sweden (Sámi, Finnish, and Swedish), Turku and Pori in Finland (Finnish and Swedish), and Pomerania in Germany (West Slavic, Low German, and Swedish). More than 6,000 place-name attestations constitute the source material for the study. These attestations were extracted from the following volumes of so-called large-scale cadastral maps and descriptions: (1) Å1 (1643–1645) of Luleå parish, Västerbotten, Sweden, which includes 117 maps produced by Erik Eriksson Vidman; (2) MHA A 1b (1684–1695) of the parishes of Eura, Euraåminne (Eurajoki), Kumo (Kokemäki), Sastmola (Merikarvia), and Ulfsby (Ulvila) in the historical province of Satakunta, Turku and Pori, Finland, comprising 43 maps drawn by Olof Mört (d. 1703) and Magnus Bergman (d. 1732); and (3) BI (1694) of the Wolgast district, Pomerania, Germany, including 46 maps and accompanying lengthy descriptions collected in a separate volume written by four land surveyors: Simon Skragge (d. 1703), Arvid Carlmark (1665–1712), Brynolf Hesselgren (1666–1734), and Olof (Olaus) Spaak (1668–1719).

The place-name material is complemented by an examination of relevant policy documents that shaped, or rather sought to shape, land-surveyor practices and, ultimately, the concrete outcomes of the mapping process, namely the maps themselves. The layers of identity construction and policymaking hinted at above are thus further complicated by another major variable: the material characteristics of the source material, which differ across the three language-contact areas. Moreover, the contact situations under investigation are not entirely comparable. The language contact represented in the Västerbotten material can be regarded as interrupted, that is, the attested Sámi and Finnish elements constitute substrate features. In contrast, the language contact in Turku and Pori as well as in Pomerania can be characterised as ongoing, although of different types. Finland had been part of Sweden since the Middle Ages, whereas Pomerania held the status of a dominion acquired in the first half of the seventeenth century.

The article’s principal contribution to contact onomastics lies in both its empirical focus and its methodological toolkit. Empirically, the study brings to light materials that have not previously been examined or compared from the perspectives of contact onomastics and policymaking. Methodologically, the article expands the repertoire of adaptation strategies used to capture the concept of Swedification referred to in the policy documents and thereby introduces the categories of explication and independent rendering. Explication refers to cases in which a place-name referent is described or specified in a map or accompanying description. For example, the responsible land surveyor specifies the referent of the name Gregerort through the Swedish word äng ‘meadow’ in the prepositional phrase “wed engen Gregerort” (‘near the meadow Gregerort’). It is generally assumed that land surveyors coined some of the names preserved in the map materials, and such cases constitute examples of independent rendering. This category includes, for instance, names containing cardinal-direction terms, such as Det norra fältet (‘the Northern Field’) in the Pomeranian material.

The article also highlights the significant role of microtoponymy in contact onomastics generally, and in this study in particular, because in many cases these names were recorded for the first time by seventeenth-century Swedish land surveyors. Finally, the adaptation rates of non-Scandinavian names extracted from the maps are compared both at the level of the contact area and, where relevant, at the level of individual land surveyors. It thus becomes apparent that despite identical policy documents, instructions, and guidelines, the outcomes of the land surveyors’ place-naming practices differed considerably.

Note: The original text of the blog entry has been proofread by ChatGPT (OpenAI, GPT-5.5).

”Skrubben”, ”hörnet” och ”Zoom-universitetet” – Hur Covid-19 förändrade vårt sätt att benämna och uppfatta arbetsplatser

By Emilia Aldrin, Alexandra Petrulevich, Väinö Syrjälä och Line Sandst

Nu har det hunnit gå några år sedan pandemin Covid-19, då arbetslivet snabbt förändrades för miljontals människor. Minns ni hur köksbord, soffhörn och gästrum plötsligt förvandlades till arbetsplatser, samtidigt som möten, samarbeten och sociala kontakter flyttade in i digitala miljöer? Men vad hände egentligen med vår syn på ”arbetsplatsen” när arbetet inte längre var knutet till ett traditionellt kontor? Och hur benämndes de nya arbetsmiljöerna i hemmet? Dessa frågor började vi reflektera över och diskutera tillsammans under några träffar inom nätverket ”Nordisk socio-onomastik” och bestämde oss till slut att göra en gemensam studie, vilket blev ett fint resultat av det goda samarbetet inom nätverket.

Vi genomförde en enkät för att undersöka hur människor i Sverige, Finland och Danmark talade om sina arbetsplatser under perioden med arbete hemifrån. Vi var särskilt intresserade av hur språk och namngivning användes för att benämna och skapa anknytning till nya arbetsmiljöer där gränserna mellan hem och arbete, analogt och digitalt, blivit mindre tydliga. Majoriteten av de 87 enkätdeltagarna var högutbildade personer inom områden som utbildning, IT, kommunikation, design och ledarskap. Våra resultat, som publicerades i en vetenskaplig artikel i tidskriften Pragmatics and Society, visar att benämningar spelar en viktig roll i hur vi skapar och förstår vår omvärld. Genom språket gör vi nya miljöer begripliga, uttrycker våra erfarenheter och förhandlar om vad en arbetsplats egentligen är.

Ett viktigt resultat är att många deltagare började betrakta digitala miljöer som platser i sig. För vissa var det inte längre kontoret som utgjorde arbetsplatsen, utan datorn, videomötesplattformen eller den digitala miljö där arbetet faktiskt utfördes. Det som skapade känslan av plats var inte främst den geografiska platsen utan aktiviteterna och de sociala relationerna som ägde rum där. Studien visade också att språk spelar en central roll i denna platsskapandeprocess. Många deltagare skapade egna benämningar på sina arbetsmiljöer. Hemmakontoret kunde kallas ”skrubben”, ”hörnet” eller ”coronakontoret”. Andra använde uttryck som ”hemmakontoret”, ”onlinekontoret” eller ”det digitala kontoret” för att markera skillnaden mellan arbete hemma och arbete på den traditionella arbetsplatsen. Även digitala miljöer fick egna benämningar. I materialet förekommer uttryck som ”Zoom-universitetet”, ”vardagsrummet” och olika teamrelaterade namn för digitala mötesrum. Dessa benämningar visar hur människor använder språk för att göra abstrakta digitala miljöer mer begripliga och socialt meningsfulla. Genom namngivning blir dessa miljöer inte bara tekniska verktyg utan platser där vi möts, samarbetar och skapar gemenskap.

Genom valet av etiketter och benämningar uttryckte studiedeltagarna både humor, frustration, gemenskap och identitet i relation till sina nya arbetsplatser. Namngivningen blev ett sätt att förhålla sig till de stora förändringar i arbetslivet som pandemin medförde. Benämningar som ”hörnet” eller ”skrubben” kunde spegla en känsla av begränsat utrymme. Uttryck som ”Zoom-dimman” eller ”cyberrymden” kunde fånga upplevelser av distansering eller digital trötthet. Samtidigt visade benämningar som ”vardagsrummet” och ”att vara inloggad” hur digitala miljöer också kunde upplevas som sociala och sammanhållande.

Samtidigt framträder en intressant spänning i materialet. Många såg fortfarande det fysiska kontoret som den ”riktiga” arbetsplatsen, trots att de arbetade hemifrån större delen av tiden. Andra beskrev sina arbetsmiljöer som hybrider där gränserna mellan arbete och hem, analogt och digitalt, hade blivit alltmer otydliga. Studien pekar därför på att pandemin inte bara förändrade var vi arbetade, utan också hur vi tänker och talar om arbetsplatser. Genom språket förhandlar vi nya sätt att förstå relationen mellan hem och arbete, liksom mellan fysiska och digitala miljöer. Dessa förändringar pekar på stor utvecklingspotential för framtida forskning, där frågor om språk och identitet i digitala arbetsmiljöer fortsätter att bli allt viktigare. Inte minst väcker resultaten frågor om hur framtidens arbetsplatser kommer att namnges, upplevas och formas?

*Vid produktionen av den här texten har vi använt den AI-baserade språkmodellen ChatGPT (OpenAI, GPT-5.5) för att översätta och bearbeta artikelns abstrakt från engelska till populärvetenskaplig svenska samt ge titelförslag. Därefter har texten noga granskats och bearbetats av författarna.

Names shaping generations

How Swedish primary school textbooks create ideas about society

By Emilia Aldrin

School textbooks do more than teach subject contents such as reading, mathematics, or social science. They also tell children something about the world they live in – as well as who matters in that world, and which names are considered appropriate for different identities.

In a recent project, I examined Swedish textbooks published between the 1920s and the 2010s to explore how personal names, language, and images have been used to represent different social groups. The study focused on age, gender, and cultural diversity, and investigated how these identity representations changed over nearly a century. The project was called Namn, normer och identiteter i skolans läromedel [Names, norms and identities in educational resources] and is now published in print and online in Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi (172) with an extensive English summary.

The use of names has often been overlooked in educational research, but this study shows that they play a powerful role in shaping ideas about various groups of people in societies. Naming someone gives them visibility, status and can signal who is considered important enough to remember. In addition, specific personal name types (first names, surnames, nicknames, titles etc) encourage specific relationships between readers and characters. Furthermore, certain names evoke social or cultural connotations that connect characters to a range of meanings and lived experiences.

Personal naming patterns in the Swedish textbooks reveal major shifts over time. Forms of reference moved from highly formalized forms (often including surnames) to more informal usage (often using only first names). The presentation of individuals with both name and visualization increased, underlining stronger personalization. In the 1920s, adults dominated among named characters in the texts, while children were largely invisible. By the 1950s, children had become central and recurring characters, reflecting changing ideas about childhood and education. Later textbooks increasingly portrayed children as active and independent individuals rather than passive recipients of adult guidance, which was evident through the use of verb processes connected to named individuals.

Gender representation also changed dramatically over the studied time period. Early textbooks focused overwhelmingly on men, leaving women unnamed and invisible. This was followed by an extensive portrayal of girls and women in house keeping roles only, while boys and men were portrayed in a wider range of situations – and consistently mentioned before females in group settings. By the 1980s, women and girls had become much more visible and varyingly portrayed. Some textbooks at this point also challenged traditional gender stereotypes and displayed gender vagueness, both visually and through unisex name usage. However, the study also found that gender equality progress slowed in textbooks from the latest studied decade (the 2010’s), with a return of gender segregation and men still receiving more attention than women.

Cultural diversity followed a similar pattern. Textbooks from the early twentieth century presented Sweden as a highly homogeneous society. Although diversity became more visible through name usage from the 1980s onwards, the cultural scope remained rather limited and to a large extent focused on (Western) European languages. The Swedish national minority groups were seldom individualized through naming. In the 2010’s textbooks the culturally marked names were primarily connected to Arabic and male characters. In addition, people carrying these names were often only mentioned but not constructed as actors in the text, and often portrayed from a distant outside rather than an inside perspective.

So, what kinds of names were used for characters in the textbooks? Each time period showed specific name trends, with some names being repeatedly used and seemingly established as ”typical textbook names”. In the 1950’s textbooks the most common names for child characters were Karin and Stig, while in the 1980’s textbooks they were Mia and Kalle. The correlation with contemporary broader naming trends in the Swedish society increased over time, as well as the variation among name types. The most recent textbooks from the 2010’s displayed a significant multitude of various first names, which is shown in the image.

Image title: Names of children in textbooks from the 2010’s.

The study also identified examples of what I call “progressive meaning-making”. This is representations that encourage inclusion, empathy, and new ways of imagining society. For example, gender-neutral names, name inventions and unconventional combinations of meanings and multimodal attributes were shown to be used in ways that may contribute to reflective thinking. However, more research is needed to understand the impact of textbook naming practices for pupils and teachers in the complex process of teaching and learning.

The overall story is one of gradual change. Swedish textbooks have moved from hierarchy and exclusion towards greater diversity and inclusion. Yet, even the most recent textbooks still contain limitations and biases. My hope is that understanding how names, images, and language work together can help create future educational materials that let more children envisage the Swedish society – and their own role in it – in constructive, transformative and hopefull ways. An important finding is that many textbooks use visualizations more progressively than naming strategies. This points to ample opportunities for further development, and I hope this study can contribute to that.

Litteraturtips: språkliga landskap även för den namnintresserade!

Av Väinö Syrjälä

Att namn av olika slag utgör en central del av språkliga landskap är vid det här laget ett känt faktum från forskningen. Det finns dessutom flera kopplingar mellan socioonomastiken och fältet ”Linguistic Landscape studies” vad gäller exempelvis intresset för hur namn- och språkbruket reflekterar sociala och politiska ändringar, identiteter osv. Således finns det en del litteratur kring språkliga landskap som kan vara av intresse för socioonomastiska forskare, även om namnen i sig inte alltid uttryckligen står i fokus. Som ett exempel vill jag i denna bloggtext presentera en aktuell antologi som jag varit medredaktör för.

I antologin Sociolinguistic Variation in Urban Linguistic Landscapes samlas forskning från norra och södra Europa, med exempel från språkliga landskap i Finland, Sverige, Danmark och Italien. De nio kapitlen diskuterar olika perspektiv på språklig variation på skyltarna i olika slags urbana rum. Det finns olika slags hänvisningar till namn i sju av kapitlen som därmed illustrerar några av de sätten namn kan dyka upp i studier av språkliga landskap.

NAMN OCH PLATSENS IDENTITET

I sitt kapitel ”Power, Language and Visibility Defining the Linguistic Landscape” diskuterar Line Sandst hur identiteten för stadsutvecklingsområden Nordhavn och Carlsbergbyen i Köpenhamn förhandlas fram i det språkliga landskapet. I översikten av de funktioner olika skyltar innehar är namn av olika slag centrala. Kommersiella aktörer gör varumärkesbygge genom företagsnamn och offentligheten genom gatunamn. Hur de olika identiteter samsas i gatubilden kan vidare kopplas till frågor om synlighet, makt osv.

SPRÅKKONTAKT I KOMMERSIELLA NAMN

I kapiteln ”Hybrid Language Use in Urban Landscapes of Northern Sweden” undersöker Lena Granstedt, Coppélie Cocq, Eva Lindgren och Urban Lindgren hur kontakter mellan olika språk reflekteras i de språkliga landskapen av en rad städer i norra Sverige (Pajala, Kramfors, Sorsele, Umeå och Jokkmokk). Deras fokus ligger på språkliga hybrider, dvs. skyltar där element ur olika språk blandas för att skapa nya uttryck. Ett flertal av deras exempel är kommersiella namn – en kategori som är känd för kreativitet. Restaurangnamnen Rawfika och Kebabnekajse är två exempel på sådan språklig blandning i namnlandskapet.

NAMN SOM LEGITIMERING

Namn figurerar även i kapiteln ”Rules and Recommendations on Unofficial Signs – COVID-19 Signscapes in Helsinki and Stockholm” av Lieselott Nordman och Väinö Syrjälä med fokus på de nya skyltarna med olika slags regler och rekommendationer som dök upp i gatubilden under pandemin. På dessa skyltar för namn en särskild funktion kopplad till synligheten av olika aktörer. Namn på företag och myndigheter (tillsammans med deras logotyper) används för att visa vem som står bakom de olika budskapen – och på så sätt även för att legitimera de direktiv som förmedlas på skyltarna.

ELLER NAMN HELT ENKELT SOM DEL AV LANDSKAPET

De tre ovannämnda kapitlen visar hur funktioner och egenskaper av namn i språkliga landskap kan koppas till olika vidare (sociolingvistiska) frågeställningar. Men namn förekommer i olika stor utsträckning även i materialet för de andra studierna i antologin. I mitt kapitel om det språkliga landskapet i Stockholms naturreservat faller ortnamnen utanför fokuset på modelläsare på privata anslag, men noteras ändå som de mest synliga språkliga beläggen i landskapet som helhet. I båda de italienska kapitlen finns (kommersiella) namn med bland exempelskyltar som diskuteras och även i materialet i Sofie Henricsons kapitel om ”aktivistiska landskap” i Helsingfors nämns namn på facistiska och antifacistiska organisationer. Detta visar hur olika namn ofta dyker upp i analyser av språkliga landskap, oavsett frågeställningarna som ska diskuteras.


Denna antologi är förstås bara ett exempel på sådan litteratur om språkliga landskap som kan vara av intresse för namnforskare. Jag skulle vilja uppmuntra alla med socioonomastiska intressen att bekanta sig med litteratur från fältet: det finns säkerligen mycket potential för utökad kunskapsutbyte och nya forskningssamarbeten i framtiden!

Litteratur

Sociolinguistic Variation in Urban Linguistic Landscapes, red. av Sofie Henricson, Väinö Syrjälä, Carla Bagna & Martina Bellinzona (2024). Studia Fennica Linguistica 24. Helsinki: SKS. Tillgänglig som open access här: https://doi.org/10.21435/sflin.24

Nytt nummer av NoSo om namn och genus!

Under 2024 väntas flera nummer av vår framgångsrika Nordisk tidskrift för socioonomastik / Nordic Journal of Socio-Onomastics – helt Open Access! Först ute är ett temanummer med gästredaktören Jane Pilcher under temat Conventions and creativity? Names in the (re)construction of gender. Här bidrar fem artikelförfattare med aktuella perspektiv på hur förnamn, efternamn och namnbyten bidrar till förhandling av genusnormer. Utöver studier från Danmark, Finland och Norge finns också exempel från Storbritannien samt Australien, Irland och Kanada. 

Volymen inleds med en introduktion av sociolog Jane Pilcher som ger en teoretisk kontext till ämnet. Därefter följer Anna-Maija Castréns artikel ‘The family fight is on!’ Finnish mixed-sex couples, humour and alternatives to patrilineal surnaming. Line Førre Grønstad har bidragit med artikeln Tradition and gender: Norwegian men’s surnames och Katrine Kehlet Bechsgaard med artikeln ‘Our family came to be with this name ‘Family identity and gender roles in surname choices. Artikeln Name changing and gender: An analysis of name changes made in the United Kingdom via enrolled deed polls, 1998–2019 är samförfattad av Jane Pilcher, Hannah Deakin-Smith, Emilia Aldrin och Hanh Thi My Nguyen. Volymen avslutas med Julia Sinclair-Palms artikel Names as a trans technology: Exploring the naming practices of trans youth in Australia, Ireland and Canada.

Trevlig sommarläsning!

hälsar NoSo-redaktionen genom Emilia Aldrin

Lästips: Namnens sociolingvistik

Under våren 2024 kom den tredje omarbetade upplagan av den populära kurslitteraturboken Sociolingvistik (red. av Eva Sundgren) som används på många grundutbildningar i Sverige – och innehåller för första gången ett kapitel om ”Namnens sociolingvistik”! Vid sidan av kapitel om bland annat dialekter och sociolekter, språkkontakter, språkattityder, språkförändring och språkpolitik får läsaren nu också bekanta sig med socioonomastiken som en viktig del av sociolingvistiken. I kapitlet om namnens sociolingvistik, författat av undertecknad, introduceras läsaren till flera namntyper och olika sociala funktioner som namn, namnvariation och frånvaron av namn kan bära i skilda sammanhang. I särskilda avsnitt behandlas teman som namn och identitet, namn och genus, namn och mångkultur, namninnovationer och namntrender samt namnplanering och maktutövning. Beskrivningen är baserad på i första hand aktuell forskning från de nordiska länderna med många tips till vidare läsning. Dessutom finns ett särskilt avsnitt om metoder och etiska överväganden. 

Tips till uppsatsskrivande studenter!

Emilia Aldrin

NoSo 2023 – Namn och social representation i varierande diskurser

Årets nummer av NoSo – Nordisk tidskrift för socioonomastik – är publicerat online på en ny plattform, med full Open Acess, sökbart arkiv och andra fina funktioner! Gå gärna in på https://publicera.kb.se/noso och klicka runt!



Det här året fylls NoSo av ett temanummer med titeln ”Social representation and naming in sociocultural discourses”. Fem fina artiklar, liksom ett förord av gästredaktörerna Terhi Ainiala och Minna Nevala, ingår. Artiklarna, som denna gång alla är skrivna på engelska, knyter an till framträdanden som hölls vid en workshop inom språkkonferensen The XLVII Annual Conference on Linguistics, Tampere, Finland, mars 2021 och behandlar både namngivningspraktiker och andra näraliggande språkliga praktiker som kategorisering och etikettering. Gemensamma perspektiv som tas upp i flera av artiklarna är hur namngivning kan bli en viktig del i skapandet av gruppidentiteter, hur namn tydliggör social representation och hur namngivning kan bidra till sociokulturell inkludering och exkludering. Gästredaktörernas förord ger en viktig teoretisk bakgrund till området namn och social representation.

Många av bidragen visar hur statistiska verktyg och datorunderstödda korpusanalyser kan underlätta utforskandet av ett stort material. Terhi Ainiala, tillsammans med Salla Jokela, Jenny Tarvainen och Jarmo H. Jantunen, använder korpusmetoderna CADS och kollokationsanalys för att studera hur människor i diskussionsforum på webben använder omtalsformer som relaterar till finska städer (t.ex. ”Stadilainen”, ett slangnamn för Helsingfors) och visar hur det därigenom skapas föreställda motsättningar mellan olika grupper av människor som bor på olika platser i artikeln Geographic imagination and urban-rural binary in online discourses related to the capital region of Finland. Antti Kanner och Jaakko Raunamaa använder statistisk korrelation för att undersöka om omnämnandet av välkända personer i media kan ha påverkat namnmodet i Finland i början av 1900-talet och argumenterar för att det behövs en mer nyanserad förståelse för samverkansmekanismerna mellan media och namnmode i artikeln Large-scale statistical analysis on representation of public figures in newspapers and naming conventions in Finland in 1900-1939

I andra bidrag kombineras kvantitativa och kvalitativa metoder på intressanta sätt. Minna Nevala och Jukka Tyrkkö kombinerar kvantitativa urvalsmetoder och kvalitativa näranalyser för att undersöka hur människor med psykisk ohälsa omtalas och etiketteras på successivt förändrade sätt i Brittiska parlamentets protokoll från 1950-tal till 2000-tal i artikeln Lunatics and idiots. Även Hanna Limatius artikel ‘The superfats, the middlies and the barely-fats’ kombinerar kvantitativa och kvalitativa analyser i sin studie av modebloggar och pekar på innovativa språkliga konstruktioner som omförhandlar invanda föreställningar om kroppars utseende. Maria Sarhemaas artikel Appelativized first names as terms of abuse kombinerar korpusanalyser med en webbenkät för att undersöka när och hur vissa finska mansnamn (Uuno, Tauno, Urpo) används som nedsättande substantiv.

Trevlig läsning önskar redaktionen!

Är du intresserad av att skicka in ett bidrag till NoSo? Gå in på webbplatsen eller kontakta redaktionen för mer information.

Emilia Aldrin

New collection of articles casts light on place-name databases as research infrastructures in spatial humanities

By Alexandra Petrulevich

The upcoming volume “Digital Spatial Infrastructures and Worldviews in Pre-modern Societies” published by ARC Humanities Press introduces nine Nordic research infrastructure outputs with spatial focus: Norse World, Mapping Saints, The Icelandic Saga Map, Nafnið.is, TORA: Topographical Register at the National Archives of Sweden, The Swedish Digital Place-name Register, The Swedish Open Cultural Heritage, and DigDag: A digital atlas of the historical and administrative geography of Denmark. Research infrastructure here is understood as carefully curated research data collections made available for researchers, students and the general public for exploration and analysis.

This segment of research outputs has grown immensely over the recent decade in the Nordic countries. There are many reasons for this development, for instance, researchers’ interest in spatial dimensions of various materials such as place-names, early modern inventories and cadastral maps, medieval literature and art etc., and interdisciplinary methodology combining traditional and digital methods as well as availability of specific research funding calls.

Apart from presenting the resources and the data they offer, the chapters of the volume include example studies showcasing the potential of these newly developed spatial infrastructures for research as well as practical applications of digital methods.

Map showing result of not stating a same-origin place-name (Ypso and Øpso) relationship between localities/feature types from chapter 6 by Peder Gammeltoft.

The spatial focus of the aforementioned projects implies, quite unsurprisingly, that many of them deal with place-names, modelling of place-name data or place-name databases in one way or another. This is a welcome development in the field of spatial humanities where collation and processing of name data traditionally received little attention.

In the realm of the digital, place-names are seen as mere attributes, an almost arbitrary addition to the core values in the digital gazetteer model, coordinates and feature type, widely used to both define and describe any location in a spatial database. This volume provides several examples of how geocoded humanities data challenge this model and in what ways the model can be adapted and further developed in accordance with the project’s ambitions and needs.

For instance, Peder Gammeltoft re-considers the mainstream approach to handling place-name data in digital gazetteers in chapter 6. Because place-names occur in etymologically and otherwise related clusters and because one and the same locality can be associated with multiple names or name forms, Gammeltoft introduces the concept of a unique place-name identifier and thus a novel approach to structuring place-name data in databases.

Another example is chapter 11 where I also make a contribution to reform the mainstream gazetteer structure and its approach to place-name materials. Chapter 11 offers both theory and methodology for dealing with place-names and place-name variants in spatial research infrastructures in analytically meaningful way—facilitating not least socio-onomastic studies of name variation in texts of different genres. These two chapters—as well as related studies in chapters 1, 10 and 12—offer innovative approaches to place-name modelling that captures the essence of place-names and that would be of interest to anyone interested in developing a spatial dataset from scratch.

The volume Digital Spatial Infrastructures and Worldviews in Pre-Modern Societies edited by Alexandra Petrulevich & Simon Skovgaard Boeck will preliminarily be published by ARC Humanities Press on April 10.

NoSo 2022 – nytt nummer av tidskriften ute nu!

Missa inte årets nummer av NoSo – Nordisk tidskrift för socioonomastik – som innehåller sex spännande artiklar om namngivning och dess sociala betydelser, i både samtid och historisk tid! 

Flera av artiklarna berör hur namngivning av platser kan bidra till social positionering i det urbana rummet. Helle Lykke Nielsen, tillsammans med Maria Löfdahl, Tove Rosendal, Johan Järlehed och Tommaso Milani, analyserar hur moskéer i Göteborg använder namn och språkval som strategier för att positionera sig både inom religionen och i förhållande till det omgivande svenska majoritetssamhället. Daniel Duncan bidrar till den växande forskningen om hur namngivningen av nybyggda områden skapar ett onomastiskt kapital som både positionerar och säljer platsen. Med utgångspunkt i ett konkret exempel från Missouri, USA, föreslår han ett konkret metodologiskt analysverktyg i flera steg. Terhi Ainiala, Paula Sjöblom och Ulla Hakala undersöker hur finska kommuner positionerar sig genom kommunsloganer och vilken språklig och retorisk roll kommunens namn får i detta sammanhang.

Andra artiklar i volymen fokuserar istället på hur namngivning av människor bidrar till social positionering och identitetsskapande. Linnea Gustafsson studerar hur praktiken att använda flera förnamn (det så kallade flernamnssystemet) växte fram i Skellefteå i norra Sverige under 1700- och 1800-talen, först som en social markör för den övre medelklassen (borgerskapet) – och framför allt dess kvinnor – för att sedan spridas till andra sociala grupper. Även Sofia Kotilainen analyserar personnamnsval, men med fokus på 2000-talet och två europeiska kungahus där hon visar hur namnvalen balanserar mellan upprätthållande av tradition och vilja till förändring, varvid hon också introducerar det nya begreppet onomastisk litteracitet. I Lennart Rymans artikel färdas läsaren till medeltiden och får inblickar i omtalsskicket för kvinnor i Stockholms stadsböcker, där författaren argumenterar för att bruket av binamn markerar en marginaliserad position i samhället, oavsett om binamnets semantik är nedsättande eller inte.

Har du själv socioonomastisk forskning på gång och funderar på att publicera i NoSo? Kontakta redaktionen för information om nästa datum för inskick! 

Äntligen är NoSo här!

Ni har väl inte missat att första numret av NoSo – Nordisk tidskrift för socioonomastik / Nordic Journal of Socio-Onomastics har kommit? Vilken känsla att hålla det tryckta numret i sin hand efter alla förberedelser och väntan! För den som hellre läser på skärm finns NoSo också Open Acess Online. Äntligen har vi nu en gemensam publiceringskanal för alla socioonomaster och en plattform för tvärvetenskapliga diskussioner om namns betydelse i samhället och i den mänskliga interaktionen – liksom hur vi som forskare bäst studerar dessa spännande frågor. I det första numret (NoSo 1-2021) har medlemmar ur tidskriftens internationella råd bidragit med artiklar utifrån sina respektive forskningsområden. Resultatet blev en myllrande mångfald av perspektiv och metoder!

  • I artikeln Places of power: naming of affective places utforskar Terhi Ainiala och Pia Olsson hur platser och platsers namn kan ge en känsla av ”empowerment”.
  • I Referring to women using feminine and neuter gender: Sociopragmatic gender assignment in German dialects (av Simone Busley och Damaris Nübling) får läsaren bekanta sig med det tyska bruket att i vissa situationer ange förnamn i bestämd form – och den spännande upptäckten att valet mellan feminin respektive neutral bestämning (die Anna eller das Anna) styrs av olika sociala och pragmatiska faktorer.
  • I artikeln The (im)morality of disease names: COVID-19 diskuterar Elwys de Stefani den aktuella frågan om hur sjukdomar bör namnges – och beskriver hur användning av inofficiella namnvarianter kan riskera bidra till stigmatisering och politisering.
  • I Socio(historical) onomastics through the language-philosophical lense, with reference to early New England titles of civility förmedlar Adrian Pablé en teoretisk semiologisk genomgång och kritisk reflektion över den historiska socioonomastikens möjligheter och begränsningar.
  • I Signals of onomastic capital: From transhistorical roots to the contemporary globalized trend of sponsored names analyserar Guy Puzey, Jani Vuolteenaho och Matthias Wolny den idag alltmer utbredda kommodifieringen av sponsrade platsnamn och undersöker hur namn kan fungera som onomastiskt kapital.
  • I en Concluding commentary: the social and political life of names and naming för Reuben Rose Redwood avslutningsvis en kritisk och konstruktiv diskussion om socioonomastikens möjligheter som också innehåller intressanta resonemang kring volymens bidrag. 

Så gå in och läs det spännande första numret, inspireras av de många perspektiven och bidra till fortsatta diskussioner och analyser genom att sända in egna bidrag efterhand! 

P.S. NoSo 1-2021 har redan ca 400 nedladdningar!

Emilia Aldrin