Vad är en pseudonym egentligen?

Av Lisa Södergård

När man fördjupar sig i ett ämne och försöker ta fram ny kunskap om ett tema är det samtidigt viktigt att man kan uttrycka sig på ett tydligt sätt och använda termer som gör att forskningen och dess resultat är förståeliga och lätta att tolka. Samtidigt är det inte ovanligt att ord som man tidigare använt mer oreflekterat eller i allmänspråklig betydelse plötsligt framstår som problematiska eller svårtolkade. Så är fallet med termen pseudonym inom mitt forskningsfält, effekter av pseudonymisering av forskningsdata.

Forskning om pseudonymisering

Inom forskningsmiljön Mormor Karl är 27 år (med finansiering av Vetenskapsrådet 2023–2028, se Volodina m.fl. 2023) undersöker vi vilka effekter pseudonymisering av språkvetenskapliga forskningsdata kan få för forskningsresultat och för möjligheten att använda den pseudonymiserade datan för framtida studier. Forskningsmiljön är tvärvetenskaplig och kombinerar perspektiv från olika forskningsfält. En central del är datalingvistisk forskning och utvecklandet av stöd för automatisk pseudonymisering. Ett övergripande gemensamt mål är att främja att större mängder forskningsdata kan delas, utan att personer utsätts för risker, men att datan fortfarande är möjlig att använda för forskning.

Att pseudonymisering är en komplex process, som kräver att man beaktar bl.a. semantisk koherens, illustreras också av projektnamnet, Mormor Karl är 27 år, där meningen i sin ursprungliga form var Min kusin Tom är 26 år. Det kan ytligt sett förefalla som en fungerande strategi att byta ut ett ord i taget: släktskapsordet kusin byts ut mot ett annat släktskapsord, det manliga förnamnet mot ett annat förnamn för män och åldern justeras lite grann. Men för en mänsklig mottagare får det högst antagligen en ganska avgörande betydelse för hur man uppfattar texten om den handlar om mormor Karl istället för om kusin Tom. En forskare som själv pseudonymiserar sitt material skulle inte skapa den här typen av ologiska konstruktioner, men om vi vill dela större mängder data, t.ex. via en korpus, är manuell pseudonymisering ofta väldigt tidskrävande. Ett automatiskt stöd skulle kunna försnabba arbetet avsevärt och möjliggöra att data kan delas, samtidigt behövs det mer information om hur pseudonymisering, både manuell och automatisk, kan påverka hur data uppfattas och kan användas för forskning.  

Etik och integritetsskydd

Att forskare gör ändringar i sina data hör ihop med etiska överväganden och integritetslagstiftning. EU:s dataskyddsförordning (GDPR 2016/679, i kraft från maj 2018) föreslår pseudonymisering som ett sätt för att skydda personers integritet. Det innebär att data behandlas så att det inte är möjligt att identifiera en person utan tilläggsinformation, en nyckel som gör att originalet är möjligt att återskapa. Det framhålls också att anonym information är sådan information som inte med rimliga medel går att koppla till en specifik person.

Pseudonymisering handlar i praktiken alltså om att man ersätter information som kan bidra till att identifiera en deltagare eller person som omnämns. Vilken form ersättningen har kan variera: Förnamnet Sonja kanske byts ut till Anna, kvinnligt förnamn1, deltagare1 eller B243. Namnet på en ort, Stockholm, kanske byts ut till Göteborg, stad1 eller till det påhittade ortnamnet Medelstad. Men pseudonymisering handlar ju inte enbart om egennamn utan även annan information kan bli avslöjande: yrket lärare kanske behöver bytas ut till journalist, en hobby som ishockey kanske blir fotboll och en son kan behöva ändras till en dotter i stället. Kontexten och graden av känslighet i data avgör ofta vilken information som sammantaget blir för utpekande och kan behöva bytas ut, samtidigt kan syftet med forskningen göra att information inte kan döljas. Men vad ska man egentligen kalla ersättningarna? Är de pseudonymer? Eller är det andra termer som behövs?  

Pseudonymisering med pseudonymer?

Även om begreppet pseudonymisering är centralt i EU:s dataskyddsförordning är det värt att notera att pseudonym inte används i lagtexten. Vad de ersättande elementen, som man lägger in i stället för den personliga informationen, ska kallas framgår inte. En genomgång av publicerade forskningsartiklar (Södergård 2026) visar att forskare i svenska språket använder olika termer; täcknamn, fingerade namn och pseudonymer används om det är ett personnamn som är ersättningen. Det kan också framgå genom att man säger att en deltagare kallas för ett namn i artikeln. Några forskare beskriver att varje deltagare tilldelats en kod. Även om det finns en viss variation är det ändå tydligt att pseudonym är en av termerna som används av språkvetare, för att beskriva att de ersatt namnet. Deltagare kan också uppmanas att själva välja en pseudonym.

Pseudonym i allmänspråket

Ordet pseudonym är bekant både i allmänspråket och som en fackspråklig term, både från onomastiken och litteraturvetenskapen, och har en avsevärt längre historia än dataskyddsförordningen. Ursprunget är grekiska pseudes ‘falsk’ och onyma (onoma) ‘namn’ och Svensk ordbok (SO 2026) anger definitionen ’påhittat (författar)namn’ medan Svenska akademiens ordlista (2026) definierar det som ’antaget författarnamn’. Som exempel anger SO exempelfrasen Victoria Benedictsson publicerade sina romaner under pseudonymen Ernst Ahlgren. En snabb titt i norska ordböcker ger liknande svar: Bokmålsordboka ger definitionen ’oppdiktet navn; dekknavn’ med exemplet utgi en bok under pseudonym medan Nynorskordboka har samma definition ’oppdikta namn; dekknamn’ med exemplet Mumle Gåsegg er pseudonym for Johan Borgen. Den danske ordbog i sin tur ger definitionen ’opdigtet navn som nogen, især en forfatter, bruger for at skjule sin identitet’ Ragnhild Agger beskriver under pseudonymet Rigmor Hansen livet som barn på landet. I allmänspråket är kopplingen till den litterära världen och namn som författare själva tagit stark. Ingen av de ovannämnda ordböckerna har dataskyddstermen pseudonymisering som uppslagsord.

Pseudonym i fackspråk

Aleksiejuk (2016, s. 438–452) skriver om pseudonymer i the Oxford Handbook of Names and Naming och menar att det inte finns en enhetlig kategorisering som forskare använt vid studier av pseudonymer. De onomastiska definitionerna av begreppet tar fasta på att det är ett fiktivt eller påhittat namn medan de litteraturvetenskapliga mer betonar att det är ett annat namn än det verkliga. Pseudonymerna kan vara antagna eller givna, och Aleksiejuk påpekar att pseudonymer använts såväl inom sport (Pelé), politik (Lenin) som inom andra områden (hackernamnet Emmanuel Goldstein). De givna pseudonymerna påminner alltså också om smeknamn.

Bland olika kategorier som forskare använt lyfter Aleksiejuk (2016 också fram Ormis (1944) som även gjort en indelning av pseudonymerna i tre kategorier utgående från strukturella kriterier. Han kallar namn med samma struktur som ”vanliga” namn (eng. ”standard names”) för fiktonym (eng. fictonym) medan kryptonym (eng. cryptonym) avser ord, bokstäver, fraser och meningar som inte har namnstruktur. En grafonym (eng. graphonym)slutligen består av icke-alfabetiska symboler. I ICOS lista över onomastiska termer anges kryptonym vara ’ ett hemligt namn använt för att skydda sin bärare’. Pseudonym å sin sida anges vara ‘ett fiktivt namn på en person, vanligen använt av artister, politiker osv. som ett alternativ till deras officiella namn’.

Likheter och olikheter

Pseudonym har en lång historia både i allmänspråket och inom onomastiken och litteraturvetenskapen som en benämning på ett fiktivt namn, som använts huvudsakligen av författare, men också av andra personer. I och med EU:s dataskyddsförordning kom pseudonymisering in i lagstiftningen som en process där man byter ut personlig information som annars skulle möjliggöra identifiering, vilket medfört att det formellt närliggande pseudonym alltmer börjat användas i sammanhang där man skyddar en persons integritet, antingen genom att forskaren eller deltagaren själv väljer ersättande benämningar i stället för personnamn eller ortnamn.

Likheterna med den traditionella användningen av pseudonym är många, att man vill dölja vem det handlar om eller var något utspelar sig. Samtidigt finns det också viktiga frågor att fundera på: hur förhåller sig pseudonymer till andra termer? Har en pseudonym alltid formen av ett namn? Eller kan det även omfatta ersättningar som är epitet deltagare1 eller koder 004 – eller borde vi kalla dem kryptonymer? Och i koppling till pseudonymisering kan en ersättning av en annan typ av information än egennamn, t.ex. om lärare ersätts med journalist eller om åldern 26 ändras till 27, beskrivas som en pseudonym?

Om vi tänker oss att pseudonym kan fungera som överbegrepp till alla typer av ersättningar, vad ska vi i så fall kalla de uttryck där ett namn faktiskt ersätts med ett annat namn? Är det en fiktonym? Eller är det eventuellt så att pseudonym specifikt betyder att ersättningen är ett annat namn och andra termer behöver användas för andra former och annat innehåll? Även om det är svårt att komma med entydiga svar nu kommer vi inom projektet Mormor Karl att fortsätta fundera på de här frågorna. För oss som forskar i pseudonymisering är det förstås viktigt att vi kan presentera forskningen och resultaten på ett klart och tydligt sätt, men det är också nödvändigt att alla forskare som använder data om människor kan beskriva hur eventuella personuppgifter behandlats. Vi vill därför gärna föra en gemensam diskussion om hur vi kan använda termerna på bästa sätt.

Referenser

Ordböcker