By Emilia Aldrin, Alexandra Petrulevich, Väinö Syrjälä och Line Sandst
Nu har det hunnit gå några år sedan pandemin Covid-19, då arbetslivet snabbt förändrades för miljontals människor. Minns ni hur köksbord, soffhörn och gästrum plötsligt förvandlades till arbetsplatser, samtidigt som möten, samarbeten och sociala kontakter flyttade in i digitala miljöer? Men vad hände egentligen med vår syn på ”arbetsplatsen” när arbetet inte längre var knutet till ett traditionellt kontor? Och hur benämndes de nya arbetsmiljöerna i hemmet? Dessa frågor började vi reflektera över och diskutera tillsammans under några träffar inom nätverket ”Nordisk socio-onomastik” och bestämde oss till slut att göra en gemensam studie, vilket blev ett fint resultat av det goda samarbetet inom nätverket.
Vi genomförde en enkät för att undersöka hur människor i Sverige, Finland och Danmark talade om sina arbetsplatser under perioden med arbete hemifrån. Vi var särskilt intresserade av hur språk och namngivning användes för att benämna och skapa anknytning till nya arbetsmiljöer där gränserna mellan hem och arbete, analogt och digitalt, blivit mindre tydliga. Majoriteten av de 87 enkätdeltagarna var högutbildade personer inom områden som utbildning, IT, kommunikation, design och ledarskap. Våra resultat, som publicerades i en vetenskaplig artikel i tidskriften Pragmatics and Society, visar att benämningar spelar en viktig roll i hur vi skapar och förstår vår omvärld. Genom språket gör vi nya miljöer begripliga, uttrycker våra erfarenheter och förhandlar om vad en arbetsplats egentligen är.
Ett viktigt resultat är att många deltagare började betrakta digitala miljöer som platser i sig. För vissa var det inte längre kontoret som utgjorde arbetsplatsen, utan datorn, videomötesplattformen eller den digitala miljö där arbetet faktiskt utfördes. Det som skapade känslan av plats var inte främst den geografiska platsen utan aktiviteterna och de sociala relationerna som ägde rum där. Studien visade också att språk spelar en central roll i denna platsskapandeprocess. Många deltagare skapade egna benämningar på sina arbetsmiljöer. Hemmakontoret kunde kallas ”skrubben”, ”hörnet” eller ”coronakontoret”. Andra använde uttryck som ”hemmakontoret”, ”onlinekontoret” eller ”det digitala kontoret” för att markera skillnaden mellan arbete hemma och arbete på den traditionella arbetsplatsen. Även digitala miljöer fick egna benämningar. I materialet förekommer uttryck som ”Zoom-universitetet”, ”vardagsrummet” och olika teamrelaterade namn för digitala mötesrum. Dessa benämningar visar hur människor använder språk för att göra abstrakta digitala miljöer mer begripliga och socialt meningsfulla. Genom namngivning blir dessa miljöer inte bara tekniska verktyg utan platser där vi möts, samarbetar och skapar gemenskap.
Genom valet av etiketter och benämningar uttryckte studiedeltagarna både humor, frustration, gemenskap och identitet i relation till sina nya arbetsplatser. Namngivningen blev ett sätt att förhålla sig till de stora förändringar i arbetslivet som pandemin medförde. Benämningar som ”hörnet” eller ”skrubben” kunde spegla en känsla av begränsat utrymme. Uttryck som ”Zoom-dimman” eller ”cyberrymden” kunde fånga upplevelser av distansering eller digital trötthet. Samtidigt visade benämningar som ”vardagsrummet” och ”att vara inloggad” hur digitala miljöer också kunde upplevas som sociala och sammanhållande.
Samtidigt framträder en intressant spänning i materialet. Många såg fortfarande det fysiska kontoret som den ”riktiga” arbetsplatsen, trots att de arbetade hemifrån större delen av tiden. Andra beskrev sina arbetsmiljöer som hybrider där gränserna mellan arbete och hem, analogt och digitalt, hade blivit alltmer otydliga. Studien pekar därför på att pandemin inte bara förändrade var vi arbetade, utan också hur vi tänker och talar om arbetsplatser. Genom språket förhandlar vi nya sätt att förstå relationen mellan hem och arbete, liksom mellan fysiska och digitala miljöer. Dessa förändringar pekar på stor utvecklingspotential för framtida forskning, där frågor om språk och identitet i digitala arbetsmiljöer fortsätter att bli allt viktigare. Inte minst väcker resultaten frågor om hur framtidens arbetsplatser kommer att namnges, upplevas och formas?
*Vid produktionen av den här texten har vi använt den AI-baserade språkmodellen ChatGPT (OpenAI, GPT-5.5) för att översätta och bearbeta artikelns abstrakt från engelska till populärvetenskaplig svenska samt ge titelförslag. Därefter har texten noga granskats och bearbetats av författarna.