Av Lennart Ryman
I min uppsats om bruket av namn och epitet som propagandistiska verktyg i de senmedeltida svenska rimkrönikorna konstaterar jag att Erik av Pommern, trots att han i Karlskrönikan tecknas i mycket mörka färger, inte omtalas på något påfallande sätt, utan vanligen bara som konungen (s. 111). Däremot får drottning Dorotea (gift med först Kristoffer av Bayern och därefter med Kristian I) i den senare Sturekrönikan en riktigt omild behandling som ”den värsta kvinna som man kan finna” och med konstaterandet eller uppmaningen ”jezabell monde alla hænne kalla” (s. 119), där Jezabel är bibelns andra konungaboks avgudadyrkande drottning (i svenska postreformatoriska bibelöversättningar skriven Isebel), som blir dödad på befallning av Jehu och därefter blir uppäten av hundar.
Av en tillfällighet har jag nu stött på ett brev från 1417 (SDHK 18995) där abbot Hans i Alvastra förnekar att han liknat kung Erik vid kejsar Nero (“oc ey liiknade forscreffne abbet war nathug herre konung widh kesar Nero”). Det rör sig uppenbarligen om mycket allvarliga saker, där den stackars abbot Hans gråtande förnekar att han på något sätt förtalat kungen. Detta sker alltså långt före Engelbrekts uppror 1434 och Doroteas regeringstid vid seklets mitt. Om Karlskrönikans författare har känt till liknelsen med Nero har han valt att inte använda den.
Hur det än må vara med abbotens roll i det hela måste beskyllningen mot kungen att ”vara en Nero” ha varit i svang och kan i detta fall ha varit ett uttryck för missnöje med Eriks kyrkopolitik.
I mina ögon är dessa två smädelser mot överheten med utnyttjande av Nero och Isebel som grundmodeller för tyranniska härskare onomastiskt intressanta. Att båda fallen är riktade mot danska regenter från svenska undersåtar är förstås påfallande. Men kanske finns det fler liknande fall under nordisk medeltid som jag inte känner till? De två som jag har dragit fram här är slumpvisa fynd. Slutligen skall jag ta upp möjligheten att Nero och Isebel, utnyttjade på detta sätt, kan ha ingått i en medeltida standardreportoar, även om jag inte alls känner till hur det ligger till med den saken. En bok om den spanska synen på England under 1500-talet (som jag tyvärr inte läst) heter just ”The English Reformation in the Spanish Imagination: Rewriting Nero, Jezebel, and the Dragon” (författad av Deborah R. Forteza, 2022). Det kräver inte så mycket fantasi för att anta att Nero är Henrik VIII och Jezebel drottning Elisabet. Här finns det anledning att gräva lite djupare. Min ambition med det här inlägget sträcker sig inte längre än till att redogöra för två rätt fascinerande ströfynd.