By Emilia Aldrin, Alexandra Petrulevich, Väinö Syrjälä och Line Sandst

Nu har det hunnit gå några år sedan pandemin Covid-19, då arbetslivet snabbt förändrades för miljontals människor. Minns ni hur köksbord, soffhörn och gästrum plötsligt förvandlades till arbetsplatser, samtidigt som möten, samarbeten och sociala kontakter flyttade in i digitala miljöer? Men vad hände egentligen med vår syn på ”arbetsplatsen” när arbetet inte längre var knutet till ett traditionellt kontor? Och hur benämndes de nya arbetsmiljöerna i hemmet? Dessa frågor började vi reflektera över och diskutera tillsammans under några träffar inom nätverket ”Nordisk socio-onomastik” och bestämde oss till slut att göra en gemensam studie, vilket blev ett fint resultat av det goda samarbetet inom nätverket.

Vi genomförde en enkät för att undersöka hur människor i Sverige, Finland och Danmark talade om sina arbetsplatser under perioden med arbete hemifrån. Vi var särskilt intresserade av hur språk och namngivning användes för att benämna och skapa anknytning till nya arbetsmiljöer där gränserna mellan hem och arbete, analogt och digitalt, blivit mindre tydliga. Majoriteten av de 87 enkätdeltagarna var högutbildade personer inom områden som utbildning, IT, kommunikation, design och ledarskap. Våra resultat, som publicerades i en vetenskaplig artikel i tidskriften Pragmatics and Society, visar att benämningar spelar en viktig roll i hur vi skapar och förstår vår omvärld. Genom språket gör vi nya miljöer begripliga, uttrycker våra erfarenheter och förhandlar om vad en arbetsplats egentligen är.

Ett viktigt resultat är att många deltagare började betrakta digitala miljöer som platser i sig. För vissa var det inte längre kontoret som utgjorde arbetsplatsen, utan datorn, videomötesplattformen eller den digitala miljö där arbetet faktiskt utfördes. Det som skapade känslan av plats var inte främst den geografiska platsen utan aktiviteterna och de sociala relationerna som ägde rum där. Studien visade också att språk spelar en central roll i denna platsskapandeprocess. Många deltagare skapade egna benämningar på sina arbetsmiljöer. Hemmakontoret kunde kallas ”skrubben”, ”hörnet” eller ”coronakontoret”. Andra använde uttryck som ”hemmakontoret”, ”onlinekontoret” eller ”det digitala kontoret” för att markera skillnaden mellan arbete hemma och arbete på den traditionella arbetsplatsen. Även digitala miljöer fick egna benämningar. I materialet förekommer uttryck som ”Zoom-universitetet”, ”vardagsrummet” och olika teamrelaterade namn för digitala mötesrum. Dessa benämningar visar hur människor använder språk för att göra abstrakta digitala miljöer mer begripliga och socialt meningsfulla. Genom namngivning blir dessa miljöer inte bara tekniska verktyg utan platser där vi möts, samarbetar och skapar gemenskap.

Genom valet av etiketter och benämningar uttryckte studiedeltagarna både humor, frustration, gemenskap och identitet i relation till sina nya arbetsplatser. Namngivningen blev ett sätt att förhålla sig till de stora förändringar i arbetslivet som pandemin medförde. Benämningar som ”hörnet” eller ”skrubben” kunde spegla en känsla av begränsat utrymme. Uttryck som ”Zoom-dimman” eller ”cyberrymden” kunde fånga upplevelser av distansering eller digital trötthet. Samtidigt visade benämningar som ”vardagsrummet” och ”att vara inloggad” hur digitala miljöer också kunde upplevas som sociala och sammanhållande.

Samtidigt framträder en intressant spänning i materialet. Många såg fortfarande det fysiska kontoret som den ”riktiga” arbetsplatsen, trots att de arbetade hemifrån större delen av tiden. Andra beskrev sina arbetsmiljöer som hybrider där gränserna mellan arbete och hem, analogt och digitalt, hade blivit alltmer otydliga. Studien pekar därför på att pandemin inte bara förändrade var vi arbetade, utan också hur vi tänker och talar om arbetsplatser. Genom språket förhandlar vi nya sätt att förstå relationen mellan hem och arbete, liksom mellan fysiska och digitala miljöer. Dessa förändringar pekar på stor utvecklingspotential för framtida forskning, där frågor om språk och identitet i digitala arbetsmiljöer fortsätter att bli allt viktigare. Inte minst väcker resultaten frågor om hur framtidens arbetsplatser kommer att namnges, upplevas och formas?

*Vid produktionen av den här texten har vi använt den AI-baserade språkmodellen ChatGPT (OpenAI, GPT-5.5) för att översätta och bearbeta artikelns abstrakt från engelska till populärvetenskaplig svenska samt ge titelförslag. Därefter har texten noga granskats och bearbetats av författarna.

Några observationer om Helsingfors och Stockholms delade namnförråd

Av Väinö Syrjälä

Specifika gatunamn kan ha en stark, nästan ikonisk, koppling till sin stad: tänk bara på exempel som Karl Johan(s gate) i Oslo, eller Unter den Linden i Berlin. Å andra sidan förekommer ofta de vanligaste gatunamnen i väldigt många städer inom ett språkområde, således finns det exempelvis en mängd Ringvägen eller Storgatan runt om Sverige.

I både Helsingfors och Stockholm finns det en lång tradition av arbete med namngivningen inom ramen för Namnkommittén respektive Namnberedningen. Förutom att städerna har ett gemensamt språk finns det också andra historiska och kulturella kopplingar mellan länderna, som kan lämna sina spår i gatunamnen. Jag var därför intresserad av att jämföra hurdana namn och namnidéer det går att hitta som delas av de två städerna. Som underlag har jag använt företeckningen med 6937 namn registrerade i Helsingfors stads karttjänst (1 september 2025) samt registret över stadsdelar, gator och allmänna platser med 5473 namn i den nyaste upplagan av boken Stockholms gatunamn (2022). (I Helsingfors fastställs namnen parallellt på finska och svenska, men i denna text hänvisar jag för enkelhets skull bara till de svenska namnen).

Gemensamma namn

I de nämnda företeckningarna över namnen från Helsingfors och Stockholm kan man hitta 190 identiska namn (hela listan bifogas i slutet av texten). Dessa är i huvudsak typiska sammansatta gatunamn, med undantaget Liden, som getts som gatunamn i båda städerna på 1950-talet. Förutom namn på gator finns det dessutom med enstaka andra namn, bland annat på parker eller stadsdelar (t.ex. Djurgården, Kungsholmen, Kvarnberget).

De allra flesta gemensamma namn är (nyare) kategorinamn i förorter. Som exempel på särskilt produktiva kategorier i båda städer kan nämnas ”inhemska/svenska djur” (med namn som Ekorrvägen och Igelkottsvägen), ”träd och växter” (med Aspstigen, Kastanjevägen och Murgrönsvägen) – eller olika varianter av ”fartyg och sjöfart”, ”stenar” eller ”historiska titlar inom rättsväsendet”. Jag återkommer nedan till kategorinamn med koppling till orter och personer.

Likheter i namnförrådet kan naturligtvis oftast förklaras av slump: de utgår ju från ordförrådet i ett gemensamt språk. Som exempel på sådana generella namn kan nämnas Brunnsgatan, Hamngatan, Parkgatan och Solvägen – eller namn med koppling till byggnader med mera som finns i båda städer, som Myntgatan och Observatoriegatan. I listan bland identiska namn ryms även några homonymer: Bromsvägen syftar nämligen i Helsingfors på bildelen men i Stockholm på insekten, och Karlavägen i Helsingfors ska kopplas till Karlavagnen men i Stockholm till kungar med namnet Karl.

En annan variant på det sistnämnda är namn som ser identiska ut men som syftar på olika lokala naturformationer, byggnader eller motsvarande (t.ex. Folkskolegatan, Fågelsångsvägen, Herrgårdsvägen). Köpingsvägen hänvisar således till Haga respektive Hässelby villastads (före detta) köping. Fredsgatan i Helsingfors påminner om freden i Fredrikshamn 1809 och i Stockholm (där namnet har givits redan på 1600-talet) kanske om den Westfaliska freden. Ett snurrigt exempel är namnet Lovisagatan: i Stockholm är det ett memorialnamn efter drottning Lovisa Ulrika. I Helsingfors är gatan däremot namngiven efter staden Lovisa – som i sin tur fått namn efter nämnda drottning…

Några (principiella) skillnader

Utvidgar man jämförelsen till namn med mindre skillnader i stavning, växer listan på gemensamma namn med ytterligare ett sextital. Här synliggörs traditionerna att i namngivningen i de två städerna tillämpa rättskrivningsregler delvis olika.

För att bara nämna några exempel, gäller det par med bestämd eller obestämd efterled (Dalgränd/Dalgränden eller Västerled/Västerleden), yrkesbenämningar stavade utan eller med e (Arbetargatan/Arbetaregatan, Riddargatan/Riddaregatan) eller huruvida man har med foge-s (Fleminggatan/Flemingsgatan, Vitsippstigen/Vitsippsstigen) – i samtliga exempel är den förstnämnda varianten från Stockholm och den andra från Helsingfors.

I Stockholm skrivs varje namndel med stor bokstav: således får vi paren Norra Kajen/Norra kajen och Södra Kajen/Södra kajen. Ett till exempel på variation enbart i stavningen är Snövitsvägen (Stockholm)men Snövits väg (Helsingfors). Skulle man dessutom räkna alla namn med samma ord som förled men olika efterled, skulle man hitta ännu mer likheter mellan de två städerna. Det gäller inte minst kategorinamn där man i den ena staden hittar –gatan, och i den andra -vägen.

Vänorter – och andra (finska) orter

En särskild kategori med identiska (eller åtm. lika) namn är de som utgår från ett (oftast finländsk) ortnamn: exempelvis Björnebergsvägen, Borgågatan, Nylandsgatan och Svensksundsvägen finns i båda städerna. Det finns två särskilda anledningar till namngivning efter samma orter. För det första finns namnen som getts efter vänorten till de f.d. kommunerna/municipalsamhällen och som i den andra staden finns som en väg mot eller inom nämnda ort: Brändövägen, Norrtäljevägen och Solnavägen. För det andra finns det två stadsdelar i Stockholm (Enskededalen sedan 1920-talet och Akalla sedan 1970-talet) där finska (eller ”f.d. svenska”) orter använts som en namnkategori. Därmed har även några av Helsingfors stadsdelar (Drumsögatan, Kottbygatan) fått en gata i Stockholm, men även ett gäng finska städer som inte fått något namn i Helsingfors (t.ex. Kaskögatan, Villmanstrandsgatan). Motsvarande exempel åt andra hållet är klart färre: dock finns Brommagatan (efter flygplatsen) och t.ex. Arholmagränden (efter orten från Stockholms skärgård) i Helsingfors.

Kungligheter och andra historiska män

Det finns cirka 40 personer som hedrats med memorialnamn i båda städerna. Att siffran inte är mer exakt än så beror på att det ibland är oklart exakt vilken person namn efter kungligheter och historiska ätter egentligen är givna (det gäller t.ex. kända namn som Karlsgatan, Karlaplan, Sturegatan). Det som dock är klart är att de som blivit förevigade i gatunamnen är män: det är nämligen bara en kvinna, drottning Kristina, som figurerar bland gatunamnen i båda städerna (Kristinegatan, Kristinegränden resp. Drottning Kristinas Väg)!

Historiska personer förekommer i båda städer både bland de (något) äldre namnen i innerstaden och i nyare temanamn i förorter. Förutom kungligheter från Erik den Helige (Erik den Heliges gränd i Helsingfors, Sankt Eriksgatan m.fl. i Stockholm) till Gustav II Adolf (Gustav Adolfs park/Gustav Adolfsparken m.fl.) figurerar några andra mäktiga man i båda städer, bl.a. Birger Jarl, Torkel Knutsson och Per Brahe. Personer kända från Fänrik Ståhls sägner har gett inspiration till Döbelnsgatan och Sandelsgatan både i Helsingfors och i Stockholm. Även Gustaf Mauritz Armfelt och Augustin Ehrensvärd (och/eller någon av deras släktningar) hedras med namn i båda städer.

Författare och övriga kulturpersonligheter

Vid sidan av kungligheter består den enskild största gruppen av lika memorialnamn författare. Johan Ludvig Runeberg hedras med Runebergsgatan, en relativ känd gata på Östermalm respektive Tölö. Andra författare med en gata, gångväg eller park i båda städer inkluderar Johannes Messenius, Henrik Gabriel Porthan, Frans Michael Franzén, Aleksis Kivi, Elias Lönnrot, Zachris Topelius, Johannes Linnankoski, Mikael Lybeck och Frans Emil Sillanpää. Även här hittas många av personerna i Stockholm bland kategorinamnen i Akalla, där finska författare fungerat som motiv för gångvägar. Där figurerar dessutom ytterligare ett antal finlandssvenska författare som saknar egen gata i Helsingfors.

Andra kulturpersonligheter med namn i båda städer är konstnären Albert Edelfelt, kompositören Jean Sibelius och arkitekten Alvar Aalto. Här kan säkert även upptäcktsresande Nils Adolf Erik Nordenskiöld samt diplomaten Dag Hammarskjöld räknas upp.

En intressant observation gäller de senaste personer att få namn i båda städerna som fått vänta avsevärt längre att hedras i sitt hemland: Dag Hammarskjöld fick en väg i Helsingfors 1962 men i Stockholm först 1998 medan Alvar Aalto fick en gångväg i Akalla redan 1978 men en gata vid Tölöviken först 2004.

Den kanske mest överraskande personen att ha ett eget namn i de två städerna är Sylvester, ett helgon och påve från 300-talet. I Helsingfors figurerar han inom kategorin ”helgon” (Sylvestergränden, Sylvestervägen) och i Stockholm inom kategorin vinterhelger som helgon kopplad till nyårsfirandet (Sylvestergatan). Ännu fler spännande personligheter finns i form av fiktiva karaktärer: exempelvis finns Mickel Rävs Stig i Stockholm och Mickel Rävs park i Helsingfors.

Till sist…

I denna text har jag bara sammanfattat några observationer från en enklare jämförelse av namnförrådet i de två huvudstäderna. Potentiellt intressanta vägar framåt skulle vara att med socioonomastiska metoder undersöka hur lika namn uppfattas, tolkas och används i respektive stad – eller exempelvis hur det språkliga landskapet ser ut på platser som delar namn.

Källor:

Helsingfors stads Karttjänst: https://kartta.hel.fi/
Stockholms gatunamn, 4:e upplaga 2022.

190 Identiska namn från Helsingfors och Stockholm:

Aluddsvägen, Alvägen, Arrendevägen, Artillerigatan, Aspstigen, Banvallsstigen, Bergrådsvägen, Besmansvägen, Biskopsvägen, Björneborgsvägen, Björnmossevägen, Björnskogsgränd, Blåklocksvägen, Borgågatan, Boställsvägen, Brantstigen, Bromsvägen, Brunnsgatan, Brändövägen, Budbärarvägen, Bultvägen, Byggmästarvägen, Bäckvägen, Bävervägen, Dalstigen, Djurgården, Djurgårdsvägen, Domherrevägen, Drakstigen, Döbelnsgatan, Ekorrvägen, Flädervägen, Fogdevägen, Folkskolegatan, Fornbyvägen, Fredsgatan, Fregattvägen, Furuvägen, Fågelsångsvägen, Fältvägen, Föreningsvägen, Garagevägen, Genvägen, Gesällstigen, Gjuterivägen, Glimtstigen, Gotlandsgatan, Gotlandsparken, Granitvägen, Gripvägen, Grävlingsvägen, Gångstigen, Gårdsfogdevägen, Hagtornsvägen, Hamngatan, Hemmansvägen, Henriksdalsvägen, Herrgårdsvägen, Häradsdomarvägen, Hästholmsvägen, Högbergsgatan, Igelkottsvägen, Industrigatan, Jakobsgatan, Kapellvägen, Kaptensgatan, Karlavägen, Kastanjevägen, Kastrupgatan, Klyvarvägen, Konvaljestigen, Korsholmsvägen, Korsnäsvägen, Kotkagatan, Krämarvägen, Kummelvägen, Kungsholmen, Kvarnberget, Kyrkoherdevägen, Kådstigen, Köpingsvägen, Lagmansvägen, Liden, Liljeholmsvägen, Ljungvägen, Lotsgatan, Lovisagatan, Lummerstigen, Lyckovägen, Långholmen, Långholmsgatan, Malmgårdsvägen, Maltgatan, Margaretaparken, Marknadsvägen, Marviksvägen, Mejerivägen, Mejselvägen, Mellangatan, Mellangårdsvägen, Messeniusgatan, Midsommarvägen, Movägen, Murgrönsvägen, Murklevägen, Museiparken, Myntgatan, Månskensvägen, Mårdvägen, Nordenskiöldsgatan, Norrtäljevägen, Notstigen, Nylandsgatan, Nådendalsvägen, Observatoriegatan, Olofsgatan, Orangerivägen, Orrspelsvägen, Oskarsvägen, Parkgatan, Pastorsvägen, Patrullstigen, Plantskolevägen, Porkalagatan, Porsvägen, Regeringsgatan, Runebergsgatan, Rusthållarvägen, Rådmansgatan, Rönnvägen, Rörstrandsgatan, Saimagatan, Sandelsgatan, Sandstensvägen, Skiftesvägen, Skogsvägen, Skonertvägen, Slottskajen, Slättvägen, Smedjevägen, Sockengränd, Solnavägen, Solvägen, Stafettvägen, Storskogsvägen, Storsvängen, Strandliden, Studiegången, Sturegatan, Styrmansgatan, Stångjärnsvägen, Svampvägen, Svartviksvägen, Svensksundsvägen, Säterivägen, Sävstigen, Tackjärnsvägen, Tallvägen, Tegelbacken, Tegelbruksvägen, Tegvägen, Timmermansgatan, Timmervägen, Tivolivägen, Toftvägen, Topeliusvägen, Torggatan, Trappvägen, Trollsländevägen, Trollstigen, Trädgårdsgatan, Ulrikagatan, Understensvägen, Utterstigen, Vallmovägen, Vandrarstigen, Vasagatan, Vegagatan, Verkstadsgatan, Villagatan, Violvägen, Virvelvindsvägen, Vårgatan, Yxgatan, Åkervägen, Åminnevägen, Örtagårdsvägen, Östanvindsvägen

Category: Väinö Syrjälä

”Skrubben”, ”hörnet” och ”Zoom-universitetet” – Hur Covid-19 förändrade vårt sätt att benämna och uppfatta arbetsplatser

Gatunamn för två huvudstäder?