Month: July 2025

Kungörelse om brottslingar som antagit adelsnamn – 1705

Av Lennart Ryman

För en tid sedan råkade jag få syn på en post i Libris (de svenska bibliotekens gemensamma katalog) som fångade min uppmärksamhet. Posten hade den otympliga titeln ”Wij, Gabriel Falkenberg, Kongl. Maij:tz Råd, Præsident uti Kongl. Swea Hoff-Rätt … Criminelle Ransakningar insände blifwit … som med begångne miszgierningzmåhl beträdde warit, och derföre kommit för Rätta at ställas, understådt sig at taga sådane namn, hwar med Hans Kongl. Maij:t och Sweriges framfarne Konungar, hafwa behagat benåda Adelige Familier ..” Det rör sig alltså om en skrivelse om brottslingar som antagit adelsnamn; posten i Libris anger att den är tryckt av Svea hovrätt i Stockholm 1705 men ger få andra hållpunkter. Jag blev i alla fall tillräckligt nyfiken för att beställa fram ett av två exemplar i Kungliga biblioteket i Stockholm.

Första sidan av förordningen 1705. Exemplar i KB riktat till häradshövdingen Samuel Forsell. För transkriptionen nedan har även exemplaret i Västerås rådhusrätts arkiv kommit till användning.

Det visade sig vara en kungörelse riktad till häradsrätter och rådhusrätter under Svea hovrätt, även om detta inte anges på något sätt. Det exemplar som jag fick fram var ställt till Samuel Forsell, som var häradshövding i Gästriklands lagsaga (enligt standardverket Almquist, Lagsagor och domsagor 1, s. 424). Hur många av de utskickade skrivelserna som överlevt in i vår tid är en öppen fråga, men efter några stickprov hittade jag ett exemplar i handlingar från Västerås rådhusrätt, på vilket det finns en anteckning att skrivelsen blivit uppläst på Västerås rådhus den 17 januari 1706.

Kungörelsen är vad jag vet inte omtalad förut, men det brev från riksrådet som föranlett den är känt; se senast Entzenberg, »Det får ju vara någon ordning på torpet» 2006 s. 10 f. Entzenberg hänvisar till ”Förslag till namnlag. Betänkande avgivet av Namnrättskommittén” (SOU 1960:5 s. 46 f.), som skriver:

Den första kända bestämmelsen om namn finnes i 1626 års riddarhusordning vars 23 § stadgar: »Ingen tage upp annars Släckt Nampn eller Wapen, han ware Lefvandes eller uthdödd, och Confundere i så motto Ätterna; Uthan den beholle tillnampnet, som deth först hafwer Uptagett.» Med utgångspunkt från detta stadgande gjorde adeln upprepade framställningar till konungen om skydd för adelns släktnamn, vilket föranledde dels en kunglig resolution på Ridderskapets och Adelns besvär den 23 december 1682 och dels ett kungligt brev till hovrätterna av den 16 oktober 1705. I resolutionen 23 § anfördes: »och sist beträffande de ofrälse män, som upptaga någon utdöd familjs namn, så skall sådant intet vidare tillåtas, utan måste i det fallet förfaras efter privilegierna.» I brevet till hovrätterna anbefalldes dessa att i protokoll och domar icke kalla missdådare vid sådana adliga namn, som de kunde ha tagit, samt att, då brottslingar icke dömdes till döden, vid straffansvar förbjuda dem att bruka namn, som liknade ett adelsnamn.

Jag har inte hunnit titta på det kungliga brevet (som snarare kommer från riksrådet, se transkriptionen nedan), men förordningen från hovrätten verkar följa brevet troget, och det kan finnas anledning att ifrågasätta Namnrättskommitténs referat på ett par punkter – varav den första är att bestämmelserna avsåg alla domstolar, inte bara hovrätterna. Här följer en grov transkription, med den handskrivna texten inom parentes och några nya styckeindelningar samt ett par upplösta förkortningar.

Wij/ Gabriel Falkenberg, Kongl. Maij:tz Råd/ Præsident uti Kongl. Swea Hoff-Rätt/ samt Åbo Academiæ Canceller, Grefwe til Sandemar/ Frijherre til Odenswijholm / Herre til Söderby och Ogstad; Så och Vice-Præsident, och samtelige Assessorer hälse (Eder häradzhöfdinge wälbetrodde Samuel Forsell wälwilleligen)

Såsom Hans Kongl. Maij:tz/ til Justitiæ Sakers afhielpande/ befullmächtigade Herrar Råd/ hafwa wid tilfälle/ at uti Kongl. Maij:tz Justitiæ Revision, af Kongl. Hoff-Rätterne/ Criminelle Ransakningar insände blifwit/ derutur en och annan gång sedt/ huruledes de/ som med begångne mißgierningzmåhl beträdde warit/ och derföre kommit för Rätta at ställas/ understådt sig at taga sådane namn/ hwar med Hans Kongl. Maij:t och Sweriges framfarne Konungar/ hafwa behagat benåda Adelige Familier, til at åtskillia den ena ifrån den andra;

Och ehuruwäl sådan egenwillighet/ ingom tillåtelig wara bör; Så är likwäl det än otienligare/ at en mißdådare tilägnar sig ett sådant tilnamn/ och at det förmedelst hans brott/ uti en Ransakning och Domb infördt blifwa skal/ hwilket icke allenast wid förhöret/ och då Domen upläses/ hoos mången/ som det åhörer/ ett oförtient omdöme om ett Adeligit huus til deß förklening lemnar/ utan och de öfwer slijke mißgierningzmåhl/ så wäl uti Under-Instantierne, som Kongl. Hoff-Rätterne/ hållne Protocoller och fälte Domar ofta/ och i synnerhet uti tilkommande tider/ det samma oskyldigt til någon neesa lända kunna/ lika såsom en sådan mißgierningzman/ af berörde huus warit hade;

Altså och emedan Högbemälte Kongl. Maij:tz  Herrar Råd funnit skiäligt/ til at förekomma slijkt oskick och mißbruk/ som en skadelig efterfölgd med sig förer/ sådant at förbiuda/ och derföre/ genom deras/ til Kongl. Rätten ankomne Bref/ af den 16. Octob. sidstledne begiärat/ det alla wederbörande/ under deß Jurisdiction hörande Domstolar/ anbefalles måtte/ hädan efter noga at tilsee/ det ingen Delinquent blifwer annorledes nämd/ än dens egit och faders namn är/ och at de/ som icke komma at undergå Lijfsstraffet/ förbiudes widare at bruka något annat/ hwilket ett Adeligit namn lijkt wara må/ och det wid Straff tilgiörandes;

Fördenskuld warder samma hans Kongl. Maij:tz Herrar Rådz giorde Förordning (Eder) här med notificerad och kunngiord/ på det (I) wid slijke förefallande måhl/ må (Eder) den til hörsam efterrättelse ställa. Och Wij befalle (Eder) Gud Allzmächtig (wälwilleligen) Stockholm den 3. Novemb. Anno 1705.

Vppå den Kongl. Hoff-Rättens wägnar

GABRIEL FALKENBERG.

HINDRICH HEERDHIELM.

Magnus Sternel.

Mycket kunde sägas om förordningens innehåll och utformning, men jag skall försöka hålla mig kort.

Förordningen framhåller att antagande av adelsnamn är förbjudet för allt ofrälse, men att det är särskilt illa att missdådare ägnar sig åt sådant missbruk. Intressant är att det verkligen tycks ha förekommit att brottslingar blev skrivna med adelsnamn i rättegångshandlingar, även om det bör ha varit sällsynt – det uppges ha påträffats ”en och annan gång”.

Förordningen innehåller ett förbud mot att i domstolen bruka annat än ”egit och faders namn”. Om delinkventen inte avrättas förbjuds han att i fortsättningen bruka ”något annat, hwilket ett Adeligit namn lijkt wara må”. Frågan är om man med denna formulering avser ”adelsklingande” namn eller endast likhet med något visst existerande adelsnamn. Jag lutar åt det senare, medan Namnrättskommitténs referat ovan tycks förutsätta det förra.

Vi kan vidare notera att det är de adliga familjerna som är de skadade parterna, inte familjemedlemmarna, och att man särskilt månar om att adelshusens framtida rykte inte skall skadas av protokollen.

Lite märkligt är att kungörelsen inte brukar termen adelsnamn. I inledningen kommer den otympliga omskrivningen ”sådane namn/ hwar med Hans Kongl. Maij:t och Sweriges framfarne Konungar/ hafwa behagat benåda Adelige Familier, til at åtskillia den ena ifrån den andra”. därefter ”ett sådant tilnamn” och först vid tredje försöket ”ett Adeligit namn”. Visserligen ingår den första formuleringen i en hel serie av omständliga omskrivningar, men kanske var adelsnamn inte brukligt i det juridiska språket, trots att ordet är känt redan från 1658 och brukas mer än en gång i tillfällesdikter, bl.a. 1711 av Sophia Elisabeth Brenner?

Det vore lockande att försöka belysa omständigheterna, mitt under brinnande krig, kring rådets brev och Svea hovrätts förordning 1705, liksom kring eventuellt existerande parallella förordningar från de två andra hovrätterna. Kanske återkommer jag någon gång till saken.

Vilken roll har egentligen namnen i projektet Segregationens språk?

Av Maria Löfdahl

I projektet Segregationens språk: tvärvetenskapliga perspektiv på rumslig, social och symbolisk uppdelning i städer (finansierat av Vetenskapsrådet 2024-2029) behandlas flerspråkighet och segregation ur olika perspektiv. Projektet är tvärvetenskapligt och drivs från Göteborgs universitet i samverkan med Institutet för språk och folkminnen och Södertörns högskola. Även om projektet behandlar allmängiltiga frågor är Göteborg undersökningsplatsen.

Man kan något förenklat säga att projektet har som ambition att ta ett nytt grepp om ett gammalt problem. Vi som arbetar i projektet menar att den segregation som präglar våra städer inte bara är rumslig och socioekonomisk utan också språklig och symbolisk. Hur vi umgås (eller inte umgås) med andra människor och grupper, och hur vi ser på och värderar varandra beror till stor del på hur vi pratar. Det handlar både om vilket språk vi talar och om hur vi talar, faktorer som bl.a. styrs av geografi och klass- och könstillhörighet. Språket förmedlar våra tankar, känslor och handlingar, det skapar, reproducerar och utmanar gränser, identiteter och maktstrukturer. Detta gäller såväl i vardagen som i politiken.

Syftet med projektet är därför just att undersöka och förklara språkets och språkens roll i segregationen. Utan fördjupad förståelse för detta tenderar beslutsfattare och praktiker att missa dimensioner i sociala processer i samhället och de samhälleliga åtgärder som idag sätts in för att motverka och minska segregationen riskerar att slå fel.

Fyra delstudier

Vi undersöker segregationens språk ur fyra olika perspektiv som tillsammans bidrar till att skapa ett viktigt kunskaps- och beslutsunderlag i arbetet med att erbjuda mer likvärdiga levnadsvillkor och möjligheter för alla medborgare i staden. Vi gör det genom att dela upp projektet i olika delstudier:

  1. analysera hur samtalet om segregation har utvecklats och förändrats inom svensk politik och i media under de senaste femtio åren,
  2. studera framställningen av segregation som ett problem och de lösningar som formuleras och implementeras för att motverka den i offentlig förvaltning och stadsutveckling i Göteborg, beaktande flerspråkighetens roll i kommunikationen,
  3. studera hur segregation materialiseras i val av språk och utformning på skyltar, val av kommersiella namn, namngivning av gator osv., samt
  4. undersöka hur invånare i både socioekonomiskt utsatta och privilegierade områden i Göteborg uppfattar det offentliga samtalet om segregation, hur de själva talar om och upplever segregation samt sin egen roll i segregationen, liksom hur de upplever sin språkliga omgivning.

Namnens roll i projektet

Vad kan då namn och namngivning egentligen bidra med i ett projekt som handlar om segregation? Jo, namnen ger ett språkigt och socialt perspektiv på samhälleliga frågor såsom segregation och integration som sällan uppmärksammas inom andra discipliner. Trots att det är ett språkligt uttryck som används dagligen oavsett språklig tillhörighet glöms det ofta bort, även inom den del av språkvetenskapen som behandlar just sociala processer i språk.

Eftersom projektet studerar både rumslig och social uppdelning i städer är det viktigt att vi inte bara studera de stadsdelar som brukar benämnas som förorter (och beskrivas som segregerade) utan även stadsdelar som genomgår gentrifiering eller är under byggnation och bebos av mer priviligierade grupper.

I Göteborg bedrivs många byggprojekt i attraktiva delar av centrala staden, och som ett led i marknadsföringen intar namnen en viktig roll. Det handlar dels om namngivning av nya gator, dels om namngivning av byggnader såsom arenor och kulturhus och övriga byggnader som är tänkta att fungera som landmärken. Genom att studera detta kan resultatet tjäna som underlag för diskussioner om stadens prioriteringar och vilka grupper av göteborgare entreprenörerna ser som attraktiva hyresgäster eller potentiella köpare av bostäder och vilka kulturella och ideologiska referenser som betraktas som attraktiva.

”Dina barn har fina gamla svenska namn – men jag är också svensk, faktiskt!”

Så sa en pojke i en Göteborgsförort till mig när jag, som svar på hans fråga, berättat vad mina barn heter. Pojken, som själv bär ett arabiskklingande namn, satte ett tydligt likhetstecken mellan namn och svenskhet och argumenterar för att han själv har rätt att ingå i den svenska gemenskapen trots sitt arabiska namn.

I den fjärde av projektets delstudier intervjuas skolungdomar om sina tankar om olika språk, dess värde och hur de uppfattar sin egen och andras områden i staden. Under intervjuerna får barnen själva hitta på en pseudonym. Här visade sig ett intressant, och för mig oväntat, mönster. Flickorna väljer namn som uppfattas som typiskt ”svenska” medan pojkarna väljer tydligt muslimskt kodade namn, ett mönster som stämmer väl överens med hur nya svenskar namnger barn i diaspora. Dessa första tentativa resultat visar vilken stor roll namn och namngivning har i ungdomars positionering av hur de uppfattar ”svenskhet”. De visar också vilka fördjupade perspektiv namn kan ge i studier av sociala processer, ett forskningsfält forskare från andra discipliner vanligtvis inte uppfattar som namnforskning.